Vänsteraktivisten Mostafa Mohie om situationen i Egypten: ”Sisi kan inte tysta varenda människa i det här landet”

Förra veckan rapporterade Internationalen om det bistra läget i Egypten. Hur förföljelse och tortyr inte tillhör ovanligheterna för landets oppositionella. Hur ingen längre går säker, inte ens den som har ett italienskt pass. Trots denna rädslans taktik från regimens sida finns det fortfarande många människor i Egypten som vägrar låta sig tystas. Det visar bland annat de protester som har skett vid Amerikanska universitetet i Kairo med krav på sanningen om mordet på den italienske journalisten och forskaren Giulio Regeni.
Journalisten och vänsteraktivisten Mostafa Mohie är en av dessa röster. Han arbetar nu på Mada Masr, en oberoende egyptiska nättidning som grundades i juni 2013 av journalister från tidningen Egypt Independent som stängdes ned i april samma år. Egypt Independent hade i sin tur sprungit ur Al-Masry Al-Youms engelska nätupplaga som stängdes ned eftersom den var mer regimkritisk än sin papperskollega. Alla tre tidningarna har på olika sätt drabbats av att de inte tigit still med sin kritik av regimen, president Abdel Fattah al-Sisi och militärrådet, SCAF.

När jag når Mostafa Mohie är det lite över en månad sedan Giulio Regenis kropp hittades i ett dike i utkanten av Kairo, torterad till döds. Han berättar att han inte kände forskaren och vänsterjournalisten personligen men att de hade många gemensamma vänner.
Eftersom Giulio Regeni forskade om arbetarrörelsen frågar jag Mostafa Mohie hur situationen är för vänsteraktivister i Egypten just nu. Han säger att det politiska läget inte har varit så här dåligt sedan 1990-talet:
– Vänstergrupper har det som alla andra politiska organisationer eller grupper i Egypten nu. Alla är under belägring, även de mest reformistiska politiska krafterna. Det finns inget rörelseutrymme. Tidigare har det funnits ett sådant utrymme, åtminstone inom universiteten och nyhetsbyråerna. Den här totala blockeringen är något helt nytt för mig.

Jag frågar om människor är rädda för att säga vad de tycker och Mostafa Mohie svarar med att förklara det rådande läget ur ett inifrånperspektiv; varför Sisi drar åt tumskruvarna kring oppositionen mer och mer hela tiden.
– Varje dag är värre än den förra för Sisi. Vad jag menar är att Sisi förlorar stöd för varje dag som går. Media har börjat kritisera honom, eller åtminstone statsapparaten, särskilt polisen och rättsväsendet. Nästan alla mediaorganisationer i Egypten är kopplade till andra institutioner. Vissa tidningar är kopplade till Inrikesministeriet, andra till Säkerhetsbyrån, ytterligare andra speglar bara affärsmännens intressen. En granskning av medielandskapet just nu visar att Sisi tappar stöd också inom regimen. Eller åtminstone att det finns en allmän känsla av obekvämhet när det gäller den nuvarande situationen, säger han och förklarar varför:
– Ekonomin håller på att drunkna. Underskottet växer. Dollarn stiger i förhållande till det egyptiska pundet på ett sätt som saknar motstycke i historien. Statsskulden har nått en nivå som vi inte har sett under de senaste decennierna. Det påverkar alla. Allt från vanligt folk som drabbas av de höga priserna på allting, av åtstramningspolitiken, till affärsmän som inte kan driva sin verksamhet. Följden är att alltfler människor tappar tron på Sisi som ”nationens räddare”. Det märks i medierna och även i det faktum att människor börjar gå ut på gatorna igen.

Betyder det att Sisis så kallade ”mur av rädsla” inte fungerar? Inte riktigt. Mostafa Mohie understryker att det som håller på att hända just nu är att Sisi känner sig nervös, även om han har lyckats fängsla eller belägra all opposition.
– Han är nervös eftersom han känner på sig det som jag nämnde tidigare, den långsamma kollapsen. Regimens svar är mer förtryck, men mot vem? Den har redan slagit ned oppositionen. Men Sisi kan inte tysta varenda människa i det här landet, säger han och berättar att det under de senaste månaderna har skett protester mot polisvåldet i flera provinser. Bland annat var det omfattande protester i Luxor i november efter att en man hade mördats medan han satt häktad. Samma månad protesterade folk i Ismailia, en av städerna vid Suezkanalen, mot en liknande händelse. I februari protesterade tusentals människor mot polisvåldet i flera dagar utanför Kairos Säkerhetsstyrelse. Och för några veckor sedan höll Läkarfacket ett stormöte utanför förbundets huvudkontor:
– Tiotusentals läkare protesterade mot polisvåldet. Det skedde efter att två läkare hade förolämpats och gripits på ett offentligt sjukhus av en grupp poliser med låg rang, på grund av att en av dem vägrade förfalska ett utlåtande.

Mostafa Mohie menar att ”muren av rädsla” inte kommer att fungera i längden, att det han precis har berättat är ett tecken på det.
– Sisi kan bygga och upprätthålla sin mur av terror, han har redan skickat många inflytelserika aktivister i fängelse, försatt alla politiska organisationer under belägring, förbjudit alla människorättsförsvarare att resa utomlands och hotat alla människorättsorganisationer med stängning, men vad ska han göra med de vanliga människorna, med fackföreningarna? Hur ska han kunna hålla tusen och åter tusen arga människor, som inte har någonting att förlora, bakom den här muren, säger han och tillägger:
– Fram till nu har ingen haft möjlighet att bygga på ilskan som växer i samhället. Jag tror att det kommer att förändras.

När det gäller Giulio Regenis död tror Mostafa Mohie inte att vi kommer att få reda på sanningen. Han förväntar sig snarare en uppgörelse mellan den italienska regeringen och den egyptiska:
– Italien har mycket affärer i Egypten och de skulle just skriva på nya kontrakt när mordet upptäcktes och allting stannade upp. Under alla omständigheter tror jag att det är omöjligt för den egyptiska regeringen att erkänna att Giulio mördades genom tortyr utförd av säkerhetsstyrkorna. Det skulle vara som ett självmord för regimen. Jag tror också att Italien har mycket att förhandla om och kompromissa kring i det här fallet. Som jag sade: affärer. Men det kommer inte att stoppa någon från att anklaga de egyptiska myndigheterna för mordet på Giulio, vilken anledning de än hade för att utföra det.

Många av Mostafa Mohies vänner har drabbats av Sisis förtryck på grund av sin politiska aktivism.
– Jag har vänner som sitter i fängelse. Mina vänner har vänner som sitter i fängelse eller har försvunnit, säger han och nämner namn som Mahienour El-Masry, Youssef Shaaban, Alaa Abdel Fatah och Ahmed Domah. Han känner även författaren Ahmed Nagy som nyligen dömdes till två års fängelse. Många av hans vänner tillhör dem som har utreseförbud. De är människorättsförsvarare som utreds i en pågående rättsprocess mot majoriteten av de oberoende människorättsorganisationerna i Egypten.

Vad kan vänsteraktivister utanför Egypten göra för att stötta den egyptiska vänstern, undrar jag. Mostafa Mohie har ett tydligt svar:
– Kampanja mot alla former av samarbeten mellan Sisis regim och andra stater. Han är beroende av dessa samarbeten för att överleva. Han försöker sälja sig själv som den sista chansen till att förhindra ISIS och andra jihadister från att expandera och kapa hela MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika). Det är istället så att han drar fördelar av att terrorismen existerar. Den legitimerar hans förtryckarpolitik. Samtidigt legitimerar regimens brutalitet terrorismen. Med andra ord så bygger jihadister och diktatorer i det här området upp varandra. Vi kan inte besegra en av dem genom att förlita oss på den andra. Vi måste besegra dem båda.

Text och foto:
Emma Lundström

Tidigare i Internationalen:

Om Egypten, brännmärken, sju brutna revben och ett avhugget öra

Fem år senare: Egypten behöver revolutionen mer än någonsin

Regimkritiker dödas i Egypten

Demokratiska röster förbjuds i Egypten

En massaker utfärdad av det egyptiska rättsväsendet

Nawal El Saadawis skugga

Egypten: “Revolutionens motståndare har makten”

Och i Egypten grips revolutionärerna

Direkt från Kairo

Och i Egypten är kulturdepartementet ockuperat