Östeuropas socialister samlades i Polen

I den polska staden Wrocław samlades nyligen socialister
och andra aktivister för ett östeuropeiskt socialt forum. Huvudtemat för konferensen var kampen mot militariseringen av Europa. Men även andra frågor som revolutionärt ledarskap, vänsterns framtid och arvet från realsocialismen diskuterades. Internationalens Per Leander var på plats.

Helgen den 11-13 mars samlades socialister och andra aktivister i den polska staden Wrocław för att delta vid Social Forum of Central and Eastern Europe. De flesta deltagarna kom av naturliga skäl från Östeuropa, men här fanns också folk från Sverige, USA, Belgien och Palestina. En av de mest kända deltagarna var den ryske marxisten och reformkommunisten Alexander Buzgalin, som ingick i Gorbatjovs politbyrå 1990-1991, den sista sovjetiska regeringen.
– Vi lever nu i en reaktionär tid. Historien går bakåt. Det är inte bara socialismens landvinningar utan också demokratins landvinningar som har vridits tillbaka. Vad ska man kalla denna epok som domineras av allt mäktigare storföretag och auktoritära regimer runt om i världen, om inte en sorts medeltida feodalism? Det är också tydligt att stora skikt av arbetarklassen blir till livegna utan rättigheter, sa Buzgalin.

Huvudtemat för forumet var kamp för fred och motstånd mot nymilitariseringen av östra Europa. Ett naturligt ämne för diskussion var därmed kriget i Ukraina.
– Det som händer i Ukraina nu berör oss extra mycket eftersom det är vårt grannland, sa den polske socialisten Jacek Kamiński.
Han berättade hur Polen och Ukraina så nyligen som 2012 hade hållit i fotbolls-EM tillsammans. I samband med det byggdes två helt nya flygplatser, en i polska Wrocław och en i ukrainska Donetsk.
– Vår flygplats i Wrocław är fortfarande ny och fin, medan den i Donetsk är helt sönderbombad, sa Jacek Kamiński.
Det finns tre olika versioner av vad som händer i Ukraina, förklarade Jacek Kamiński. Å ena sidan den bild som dominerar i Väst, inklusive i Polen, som säger att kriget bara är resultatet av rysk aggression. Å andra sidan finns den ryska versionen som tvärtom säger att det är EU och framför allt USA som ligger bakom statskuppen och kriget i Ukraina.
– Sen finns den marxistiska synen som säger att det är två mot varandra stående imperialistiska makter som kämpar om inflytandet över Ukrainas marknad, sa Jacek Kamiński, och påpekade att socialister inte bör ta ställning för någon av dessa sidor utan kämpa för fred.

En fråga relaterad till krig och militarism som också togs upp var flyktingfrågan.
– Europa är återigen fyllt med koncentrationsläger, och de som sitter där är offer för den europeiska och amerikanska politiken i Mellanöstern, skanderade den grekiske trotskisten Savas Matsas från EEK.
– Det nyliberala EU-projektet är på väg att falla sönder. Jag kan citera Lenin och säga att en kedja är bara så stark som sin svagaste länk, och den länken är Grekland och den har nu brustit. Samma sak kan också hända här i Polen, fortsatte Savas Matsas och påpekade att Polen till stor del styrs av tyska och franska banker.
– Vi är i Polen, låt mig citera den polska socialisten Rosa Luxemburg och säga att vi måste välja: Socialism eller barbari.
Den turkiske trotskisten Sungur Savran tog upp frågan om behovet av ett revolutionärt parti.
– Jag har inga illusioner om Syriza, eller Sanders och Corbyn, men deras framgångar är indikationer på att massorna söker en väg. Massorna är i rörelse. Det är revolutionärerna som inte gör sitt jobb. Se på Egypten, revolutionen där var den mest storslagna revolution vi har sett på 2000-talet, hittills. Men den misslyckades för det fanns inget ledarskap, sa Sungur Savran.

Vänsterns svaghet var ett ständigt återkommande tema på forumet, något som blev extra tydligt här i Polen efter höstens val då inget vänsterparti lyckades ta plats i parlamentet, samtidigt som det konservativa partiet PiS fick egen majoritet. Men det är för enkelt att bara fördöma de som röstar på PiS som högerextremister, menade många på konferensen. Man måste istället förstå varför så många polacker nu sätter sitt hopp till PiS, efter 25 år av förödande nyliberala reformer.
– Arbetarna röstar på PiS eftersom det inte finns något tydligt vänsteralternativ, sa syndikalisten Jacek Rosołowski.
Han fick medhåll från socialisten Piotr Ikonowicz, som har en bakgrund i den antistalinistiska fackföreningen Solidarność och själv tidigare satt invald i Polens första demokratiska parlament 1989 för det nya Socialistpartiet.
– PiS har börjat genomföra sociala reformer som folket behöver. De har höjt pensionerna, lönerna och bidragen. Men det räcker inte med allmosor, deras politik är inte lösningen, vi måste avskaffa kapitalismen, sa Piotr Ikonowicz.

Stödet för Putin i Ryssland kan analyseras på samma sätt. Även om Putin representerar oligarkerna och deras ekonomiska intressen, så har han i brist på andra alternativ ett stort folkligt stöd från de vanliga ryssar som minns de nyliberala reformerna och den förödande chockterapin som genomfördes vid kapitalismens införande på 1990-talet efter Sovjets fall.
– Vilka är det som stödjer Putin? Jag brukar jämföra det med passagerarna på ett nattåg, sa den ryske socialisten Aleksej Sachnin, numera bosatt i Sverige.
– Ryssland är ett stort land så vi åker ofta nattåg. Då sitter alltid en liten grupp oppositionella människor och diskuterar politik hela natten. Av dem är typ två kommunister, en är nationalist och en är liberal. Men alla de runt omkring i vagnen som ligger och sover, det är den stora tysta massan som stödjer Putin. Men förr eller senare kommer de att vakna och då gäller det att få dem att börja lyssna på oss socialister, sa Aleksej Sachnin och menade att stödet för Putin i Ryssland är betydligt svagare än det framstår som.

Ett seminarium handlade om hur det var att leva under realsocialismen i Östeuropa.
– Om vi ska veta vad vi kämpar för och vad vi vill bygga för samhällen, så måste vi veta varifrån vi kommer. Det som skiljer oss från våra västerländska kamrater är att vi har erfarenhet av att leva under socialism, sa polskan Monika Karbowska, som var en av organisatörerna av forumet.
Den polske vänsterjournalisten Piotr Szumkevicz påpekade att Folkrepubliken Polen (1945-1989) åter har blivit aktuell i polsk politik, efter att den nya konservativa PiS-regeringen har dragit igång en ny våg av antikommunistisk hysteri, mer än 25 år efter kommunismens fall.
– Alla problem vi har i dagens Polen bortförklaras med att det skulle vara arvet från socialismen som vi ännu inte har gjort upp med. Men i själva verket har vi mycket att tacka Folkrepubliken för. Det var då Polen moderniserades, analfabetismen utrotades, bostäder och nya städer byggdes efter att helt ha utplånats under kriget, och vi fick viktiga sociala rättigheter och ett mer eller mindre jämställt samhälle, sa Piotr Szumkevicz.
Han tog också upp negativa aspekter i Folkrepubliken, som avsaknaden av folkligt inflytande, brist på vissa varor, och att löner och pensioner påverkades av konjunkturen och därmed sänktes när ekonomin gick dåligt, samtidigt som priserna steg.

Vad som framför allt har vridits tillbaka i Polen sedan socialismens fall är kvinnors rättigheter,

efter att familjekonservatismen och religionen tagit ett starkt grepp om landet.
På frågan om feminism talade också Sonja Lokar från Slovenien i forna Jugoslavien. Hon menade att jämfört med det som kom efter socialismens fall, var Jugoslavien ett paradis. Värst var så klart inbördeskriget och den hatiska nationalism som blossade upp mellan de tidigare broderfolken, men även att så många sociala rättigheter har gått förlorade har varit katastrofalt för folket. Det var faktiskt bara de feministiska landvinning­arna som man lyckades försvara.
– Vi kvinnor organiserade oss och protesterade för våra rättigheter. Därmed stoppade vi till exempel försöket att ta ifrå­n oss rätten till fri abort. Genom denna kamp har vi idag också ett av de formellt mest jämställda parlamenten i världen, med 48 procent kvinnor. Men det var en pyrrhusseger, för ironiskt nog har dessa kvinnor börjat stifta nyliberala lagar som försämrar kvinnors rättigheter, sa Sonja Lokar.

En annan jugoslavisk kvinna, Drazana Lepir från Bosnien-Hercegovina, beklagade också Jugoslaviens sönderfall och sa att hon inte längre hade något hemland, eftersom hon såg sig själv som jugoslav och inte bosnier.
Den ungerska socialisten Judit Morva beskrev vad som hade hänt med hennes land sedan socialismens fall, och hur ung­rarna snart blev besvikna på kapitalismen.
– Folk hade trott att Ungern skulle bli ett paradis om vi fick kapitalism. De förväntade sig samma standard som man hade i rika kapitalistiska länder som Tyskland. Istället fick vi ett fattigt kapitalistiskt land, ett av Europas fattigaste. Och det vi hade i form av inhemsk indust­ri och jordbruk har helt slagits sönder till förmån för multinationella företag. Det enda vi har att konkurrera med Västeuropa om är våra låga löner, sa hon.

Konferensen avslutades med en demonstration genom centrala Wrocław mot militarismen. Demonstrationen hade fått tillstånd, men en demonstrant som hade en flagga med hammaren och skäran blev stoppad av polisen eftersom kommunistiska symboler är förbjudna i dagens Polen.

Text och foto:
Per Leander