►Polisen pekar ut områden i Stockholm som farliga ►Våld i förorter ett problem, men
överdrivs i media ►Jerzy Sarnecki: ”Fler poliser hjälper inte, satsa på utbildning”
Nyligen publicerade Aftonbladet en artikelserie där fyra stadsdelar i Stockholmsområdet pekades ut som dominerade av kriminella gäng och så extremt farliga att till och med polisen knappt vågar sig dit. Källan är polisens egen”hemliga” rapport. De utpekade områdena är förorterna Husby och Rinkeby/Tensta i norr, Hallunda/Norsborg i söder, samt Ronna/Geneta i Södertälje. Om Husby skrev till exempel Aftonbladet att ”få vågar besöka Husby centrum efter klockan 17 då de kriminella tar över och narkotikaförsäljningen börjar”.
Men det är en överdrivet negativ bild som de flesta boende eller andra med koppling till Husby själva reagerar starkt emot, inklusive undertecknad som är uppväxt där och fortfarande besöker Husby nästan varje helg. Påståendet att folk inte skulle våga gå ut efter klockan 17 är bara en ren lögn, och den livliga handel som dominerar på torget även sent på kvällen är frukt- och grönsakshandeln, inte knark.
Utan tvekan överdriver polisen i sin svartmålning, troligen med syfte att få mer resurser till sin verksamhet. Eller, vilket vore ännu värre, för att slippa bry sig om dessa stadsdelar. Samtidigt råder det inget tvivel om att det finns problem med utanförskap i dessa socioekonomiskt svaga områden, och att det i sin tur leder till kriminalitet. Tyvärr ibland också dödligt våld. I november blev en 25-årig man mördad på torget i grannförorten Akalla, i vad som antas vara en uppgörelse, och i mitten av januari blev en 15-årig pojke ihjälskjuten på ett liknande sätt i samma förort. Mitt på ljusa dagen.
Det är självklart fruktansvärt och en utveckling som måste vändas, vilket bara kan ske med hela samhällets hjälp. Men, som krönikören Melody Farshin påpekar i lokaltidningen Vi i Kista, får denna typ av ”interna” brott i förorten inte samma rubriker och uppmärksamhet i riksmedia som till exempel bilbränderna 2013. ”När offret var en brinnande bil blev det en världsnyhet, vad orsakar tystnaden nu? Är det materiella högre värderat än våra grannars liv? Är detta accepterat som en förortskultur kanske, ska vi skylla oss själva?”, skriver hon.
Frågan är dock om fler poliser är lösningen. Enligt den januarifärska rapporten Brottslighet och motåtgärder i socioekonomiskt svaga områden, som har sammanställts av kriminologen Jerzy Sarnecki på uppdrag av tankesmedjan Fores, slår Sarnecki fast att det viktigaste för att få bukt med våld och kriminalitet i dessa stadsdelar inte är fler poliser, utan samhälleliga satsningar för att lyfta de boende ur fattigdom och hopplöshet.
Viktigast då är långsiktiga satsningar på förskola, grundskola och möjlighet till fortsatt högre utbildning. Det faktum att 70 procent av eleverna som går ut grundskolan i dessa områden saknar fullständiga betyg, visar att sådana satsningar verkligen behövs. För det måste resurser omfördelas från rika stadsdelar till de utsatta förorterna, slår rapporten fast. ”Vi behöver koncentrera resurser på de här områdena, inte minst när det gäller utbildning”, säger Jerzy Sarnecki till Vi i Kista: ”Det innebär att andra områden måste få mindre resurser. Det här förstår inte många människor, men långsiktigt så innebär det att vi sparar pengar.”
I dagarna har man också kunnat läsa skrämmande rapporter från Skolinspektionen om situationen på Tensta gymnasium, där jag själv tog studenten vid millennieskiftet och som då var en normal kommunal skola, men som sedan övergick till den så kallade ”ross-pedagogiken” och därefter helt verkar ha spårat ur. Nu i början av februari har Stockholms stad beslutat att Tensta gymnasium är så illa skött att skolan måste stängas. Något som är ett fruktansvärt hårt slag, inte bara mot de över 600 elever som går där idag, utan mot hela Norra Järva och för kommande generationer.
Det är svårt att förstå exakt vad ross-modellen gick ut på, men i praktiken verkar det innebära att traditionella läroböcker och fastlagd undervisning skulle avskaffas och att eleverna skulle ta ”eget ansvar” för sin utbildning. Men ingen tonåring klarar det utan stöd, oavsett klass eller ”etnicitet”. Som Kerstin Weigl riktigt påpekar i en krönika i Aftonbladet så är problemet inte att eleverna på Tensta gymnasium är ligister (som borgerliga ledarsidor påstår) utan att de helt enkelt lämnades åt sitt eget öde av myndigheterna: ”Makthavare valde att se Tensta som ’speciellt’, gav invånarna en tokrolig amerikansk modell. Fortsatte ösa in miljoner och hoppas på det bästa. I den andan kunde misslyckandet fortgå”, skriver hon.
Vad gäller polisens arbete måste det vara respektfullt och handla om att bygga långsiktiga sociala kontakter i förorterna. ”Det är inte bara att pumpa in fler poliser” i dessa områden, som Jerzy Sarnecki uttrycker det. Det kan tvärtom förvärra situationen. Ja, till och med trigga igång brottslighet och oro, så som vid kravallerna i Husby 2013, som utbröt efter att polisen hade kommit dit i piketbussar och skjutit ihjäl en husbybo i hans eget hem.
Samtidigt menar Sarnecki att polisen måste bli mer effektiv och satsa ordentligt på att lösa småbrotten i dessa stadsdelar: inbrott, bilstölder, snatteri. Såna fall som polisen gärna lägger ner direkt för att prioritera all energi på den grova brottsligheten. Men för att få upp förtroendet för polisen och andra myndigheter i förorterna är det avgörande att polisen utreder och tar tag i vardagsbrottsligheten. ”Människor som bor i de här områdena begår inte bara brott, utan de drabbas också. Om polisen gör det trovärdigt att de står på de drabbades sida mot de få kriminella så har du vunnit matchen. Men om polisen till exempel trakasserar ungdomar på gatorna så kommer de att gå till skurkarna istället”, säger Jerzy Sarnecki.
Per Leander
