• Hälften av dagens unga saknar bostad • De rödgröna har idéer, men gör inte tillräckligt • Det behövs ett nytt miljonprogram för bra och billiga bostäder åt alla
Ytterligare en larmrapport har kommit om hur illa det står till på den svenska bostadsmarknaden. Det är Hyresgästföreningen som belyser ungdomars situation. Man har utgått från en enkätundersökning bland drygt 4000 personer i åldern 20-27 år. Därav framkommer det att 353 000 unga idag står ofrivilligt utan en egen bostad. Det är en ökning med hela 64 000 i förhållande till för två år sedan, och synonymt med att drygt hälften – 51 procent – saknar eget boende.
Hyresgästföreningen slår fast att ”aldrig någonsin har ett liknande bottenrekord noterats”. Hundratusentals unga vuxna tvingas därmed att mot sin vilja bo kvar hemma hos mamma och pappa, eller skaffa osäkert boende i form av andra och tredjehandskontrakt, i regel på svarta marknaden.
Undersökningen visar dessutom att för många unga som väl lyckats skaffa sig bostad är det väldigt ekonomiskt betungande. 36 procent sägs ha mindre än 5 500 kronor kvar att röra sig med när boendet är betalt, vilket ligger under Konsumentverkets beräkningar över rådande existensminimum. Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder kommenterar det hela: ”Det finns bara ett sätt att lösa situationen; att bygga hyresbostäder till rimliga hyror. Hyresrätten är idag skattemässigt missgynnad, vilket gör att bostadsrätter får en snabbare avkastning. Därför måste man börja tänka långsiktigt – de bostäder unga behöver idag kommer de äldre att behöva längre fram”.
För att få fart på byggande föreslår Hyresgästföreningen bland annat att allmännyttan ska ges en viktigare roll i planerandet och byggandet av billiga hyresrätter, att satsningar på infrastruktur kopplas ihop med krav på att det byggs hyresrätter och att staten går in med direktutlåning till hyresrättsbyggande för att skapa gynnsamma finansieringsförutsättningar.
Varför har vi då hamnat i den rådande krissituationen? Ja, under Alliansregeringens tid var bostadspolitiken synnerligen passiv. Utifrån dess ideologiska synsätt var det meningen att marknaden ytterst skulle tillgodose bostadsförsörjningen och att politiken bara skulle matcha upp med kompletterande åtgärder. Bostadsbristen bara förvärrades år från år, samtidigt som boendekostnaderna sköt i höjden betydligt mer än inflationen.
Men det verkliga systemskiftet ägde rum redan i början av 1990-talet då staten slutade att subventionera byggandet av hyresrätter och allmännyttan fick i uppgift att fungera som vilket privat bolag som helst. Det var under regeringen Bildt (1991-1994) som den tidigare sociala bostadspolitiken sköts i sank och kommande socialdemokratiska regeringar under Ingvar Carlsson och Göran Persson gjorde inget för att återupprätta den.
Under den nya rödgröna regeringen Löfven, med Mehmet Kaplan (MP) som bostadsminister, verkar det dock glädjande nog vara lite annat ljud i skällan. Kaplan har betonat att marknaden inte kan lösa bostadskrisen utan samhället måste ta ansvar för att det byggs mer. Från och med nästa år kommer det därför att införas ett investeringsbidrag på 3,2 miljarder kronor för att öka byggandet av hyresrätter till en ”rimlig hyra”. Och rimlig hyra betyder i regeringsdirektivets riktlinjer exempelvis 9000 kronor i månaden för en lägenhet på 80 kvadrat.
Dessutom tillsatte regeringen förra veckan en utredning vars huvuduppdrag bland annat sägs bli att ”utveckla hyresgästernas inflytande vid ombyggnader”. Man kan ju hoppas att det kan få till effekt att inte många hyresgäster längre tvingas att flytta på grund av chockhöjda hyror efter renovering. ”Regeringen vill främja hyresrätten som en modern och trygg boendeform i framtiden”, sa justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) vid regeringens presskonferens i Rosenbad.
Trots att vi kan skönja förändringar till det bättre uppträder dock regeringen vankelmodigt och gör allt för lite. Som ett investeringsbidrag på 3,2 miljarder kronor om året är inte mycket pengar. I jämförelse hade staten en årlig nettoutgift på 25-30 miljarder för bostadspolitiken innan systemskiftesomläggningen i början av 1990-talet.
Enligt Boverkets nya siffror behöver vi också bygga 461 000 bostäder fram till år 2020 för att få bukt med den rådande bristen, medan regeringen bara har sagt sig ha 250 000 nya bostäder i sikte. Sanningen är nog att det behövs ett ambitiöst nytt miljonprogram för att alla ska kunna få en bra och relativt billig bostad.
Anders Karlsson