Bostadssituationen – ett skämt och en mardröm

Fittja Ett av miljonprogrammen utanför Stockholm som löste bostadsfrågan på 1970-talet. Foto: Holger Ellgaard / wikimedia cc-by-sa

Fittja Ett av miljonprogrammen utanför Stockholm som löste bostadsfrågan på 1970-talet. Foto: Holger Ellgaard / Wikimedia cc-by-sa

 

Bostadsminister Mehmet Kaplan tvingades nyligen avgå av flera anledningar. Alla av dem rimliga. Men ingen av dem hade någon direkt koppling till det som hans ministertitel visar att han borde ha sysslat med: bostadssituationen i Sverige. Det hade varit en anledning så god som någon att ge Kaplan sparken. Han har inte ens börjat göra något åt en bostadskris som håller på att spåra ur helt.
Bostadsbristen i Sverige är rekordstor. Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät har två tredjedelar av Sveriges 290 kommuner brist på bostäder i kommunen som helhet.
Det är främst storstäderna som drabbas. I Stockholm är bostadssituationen skrämmande. Bostadsköerna spricker i sömmarna. Folk kämpar med näbbar och klor för att få någonstans att bo. Men det finns för få bostäder i förhållande till efterfrågan och det finns inga lägenheter med rimliga hyror för den som inte tjänar storkovan. Det finns egentligen inget boende alls för den som är arbetslös eller har låg lön. De hutlösa ockerhyrorna tävlar i omfattning och människor som jobbar inne i centrala stan men inte har råd att bo där, tvingas bo så långt ut att de får svårt att komma till jobbet i tid. Unga vuxna kan inte flytta hemifrån och studenter som har kommit in på utbildningar i staden letar med ljus och lykta efter någonstans att sova om nätterna. Lånet från CSN räcker inte riktigt till att till exempel betala 11 000 i andra hand för en liten tvåa som egentligen kostar 6 000 i grundhyra. Folk skuldsätter sig för att få ett hem och det är de som hyr ut som bestämmer. Är de vettiga människor med någon slags moral kan det fungera. Är de inte det blir den som hyr ett lätt offer för deras nycker och lever ett otryggt liv. Det är väldigt svårt att skapa sig en stabil och trygg tillvaro utan ett riktigt hem. Många väljer att inte bilda familj, andra tvingas flytta runt med sina barn.

Bostadspolitiken kan minst sagt kallas för dysfunktionell och Mehmet Kaplan är självfallet inte ensam ansvarig för den. Dagens bostadssituation är resultatet av många år av misslyckad bostadspolitik. En politik som gynnar dem som redan är etablerade på bostadsmarknaden. Utförsäljningen av allmännyttan, avskaffandet av fastighetsskatten, slopandet av subventioner för hyresrätter. Orsakerna bakom den katastrofala situationen är många. De politiska lösningarna nära nog lika med noll.
Men det finns självfall en lösning. Den stavas billiga hyresrätter och den tål att upprepas gång på gång eftersom den aldrig riktigt verkar nå fram till de styrande. Hyresrätter. Det finns för få och de som byggs är för dyra för människor med låg inkomst. Pensionärer har inte råd. Studenter har inte råd. Arbetslösa har inte råd. Låginkomsttagare har inte råd. Enligt rapporten Unga vuxnas boende som kom förra året saknar 353 000 unga vuxna egen bostad. De som har någonstans att bo bor ofta utan besittningsskydd. 21 procent av de unga vuxna bor i andra hand.
Den 17 april i år kom Hyresgästföreningen med en tydlig uppmaning till regeringen: bygg fler hyresrätter med rimliga hyror. I Hyresgästföreningens och Kommunals rapport Lång dags färd mot jobb från i höstas, uppger 15 procent av unga medlemmar i Kommunal att de tackat nej till jobb i Stockholmsområdet för att de inte hittat någon bostad. På riksnivå har sex procent av de unga vuxna tackat nej till ett jobb minst en gång under de senaste fem åren på grund av bostadsbristen. I storstädernas förortskommuner skulle en tredjedel vilja ha närmare till jobbet men har inte råd att flytta. Bostadsbristen hindrar även företag från att nyanställa och Arbetsförmedlingen är orolig över att bostadsbristen hindrar nya jobb från att skapas.

Samtidigt som hyrorna har stigit rejält de senaste åren så har ändrade regler för andrahandsuthyrning gjort att antalet andra­handshyresgäster som kräver återbetalning av ockerhyror i hyresnämnden har minskat kraftigt. Bland annat därför att den som hyr en bostadsrätt i andra hand inte längre får kräva tillbaka otillåtna hyror, något som också lett till att många andrahandshyresgäster i hyresrätter tror att inte heller de har den möjligheten, vilket de, trots allt, fortfarande har.
I den nya lagen om privatuthyrning som kom den 1 februari 2013 togs möjligheten bort för andrahandshyresgäster i bostadsrätter att ansöka hos hyresnämnden om att få tillbaka delar av en hyra om den har överskridit tillåten hyresnivå. Lagändringen gjorde det också lättare för uthyrarna att ta ut mycket högre hyror än tidigare eftersom de får basera hyran på bostadsrättens aktuella marknadsvärde. Den som hyr kan dock begära en hyressänkning framåt i tiden. Men vem vågar riskera en uppsägning när det inte finns några alternativ? Hyresgästen blir på så sätt bakbunden av rädsla för att göra sig osams med hyresvärden.

Vad som behövs är alltså hyresrätter med hyror som vanligt folk med vanliga jobb har råd med. När det gäller Stockholm är ett nytt och bättre miljonprogramsområde med bra kollektivtrafik en idé för att förverkliga detta. En annan idé är att skattevillkoren jämnas ut mellan bostadsrätter och hyresrätter.
Hyresgästföreningen har i mars lanserat en kampanj i sociala medier med hashtag #bygghyres där människor haft möjlighet att vinna en månadshyra om de ”gestaltar sin bodröm” och visar att de ”väntat klart på fler hyresrätter”.

Stefan Löfvens regering har lovat 250 000 nya bostäder fram till 2020. Det behövs snarare en halv miljon. Mehmet Kaplan har talat om ”den största bostadspolitiska satsningen på 20 år”. Subventionerna skulle på plats igen och bostadssituationen ljusna. I sitt avgångstal hävdade han att han är stolt över bostadssatsningen och talade om ”den höga byggtakten”. Men vad gjorde han egentligen för att ändra den havererade bostadsmarknaden? De nödbostäder som kommunerna byggt för att kunna ta emot flyktingar har inte varit ett beslut från bostadsministern. I övrigt ser det fortfarande mörkt ut för alla de tusentals människor som i dagsläget oroar sig över hur de ska kunna hitta ett hem och en fast plats i tillvaron.

Emma Lundström

Dela