Den chilenska säkerhetspolischefen Manuel Contreras, som ansvarade för massmord, förföljelser och tortyr på tusentals oppositionella efter Pinochets militärkupp 1973, dog i fängelset den 7 augusti. Alex Fuentes är författare till boken Den vita sparven, som skildrar den terror han själv fick uppleva i Contreras fängelsehålor.
Aldrig tidigare har jag fått så mycket positivt gensvar sedan jag började skriva på facebook. Från Tyresta nationalpark, i skogen och med en champagneflaska i handen, skrev jag: ”Firar att Chiles ondaste varelse: Pinochetdiktaturens chef för chilenska Gestapo är död. Dömd till 529 års fängelse, klarade av 25 år i ett lyxfängelse. Men dödens general är nu stendöd! Skål!” I skrivande stund fortsätter instämmande skålhälsningar att komma.
Ja, ”El Mamo”, en av de mest ondskefulla bärare av Pinochetdiktaturen i Chile har avlidit och hans bortgång har uppmärksammats i internationell media. Manuel Contreras utsågs i slutet av 1973 som chef för en av världens mest fruktade säkerhetstjänster. Han dog på militärsjukhuset i Santiago vid 86 års ålder efter att drabbats av en elakartad cancer, malign som själva diktaturen han tjänade.
Mitt eget öde som överlevare från hemliga tortyrställen som Villa Grimaldi och olika koncentrationsläger hänger intimt samman med denna djävulskap till människa. Jag råkade egentligen vara en av de första som fick veta om existensen av en hemlig helvetesmaskin som sedan blev ökänd som DINA. I boken Den vita sparven som jag skrev långt mycket senare berättar jag hur detta startade och varför jag anklagades för att ha infiltrerat just Manuel Contreras DINA.
Det narrativa är på ett sätt något mycket sorgligt eftersom så många fina människor och även kamrater till mig mördades och samtidigt, på det personliga planet, en berättelse som jag anser är som en lovsång till livet. Under två månader var jag ”försvunnen” på hemliga ställen som kontrollerades av DINA, men till slut klarade jag mig med livet i behåll och kan därför berätta. Det finns dock tusentals ”försvunna” som inte kan säga samma sak och den skyldige som såg till att dessa tusentals ”försvunna” blev helt spårlösa var Manuel Contreras.
Strax efter militärkuppen den 11 september 1973 som störtade den demokratiskt valda Allenderegeringen gav diktatorn Pinochet överste Manuel Contreras i uppdrag att skapa ett slags chilenskt Gestapo:DINA. Från den stunden omvandlades Contreras till en av de mest sadistiska och skrämmande figurerna i Chiles historia. DINA blev en helvetisk repressiv maskin ledd av angelägna psykopater med eller utan uniform vars främsta mål i livet blev att ”att dra upp marxismen med rötterna”. Även generaler darrade faktiskt av skräck för förekomsten av Contreras skapelse. Tusentals och åter tusentals fängslade, torterade, mördade, ”försvunna”, i händerna på DINA stärkte diktaturens skamfilade ansikte och militärregimen avskyddes världen över.
Listan över Contreras och DINA:s brott är mycket lång. Låt mig nämna några. Regementet Tejas Verdes där Contreras förde befäl, det ligger i staden San Antonio norr om Santiago, förvandlades från statskuppens första dag till ett inferno där fångarnas kroppar borrades med blåslampor och korsfästes från taket. Tejas Verdes blev på så sätt ”DINA:s vagga”. Contreras tog även i tidigt stadium initiativet till ”Dödens karavan”: en militärhelikopter med höga officerare, vilka sedan blev DINA:s stab, landade i olika städer i norra Chile för att plocka upp politiska fångar ur koncentrationslägren och döda dem på måfå, för nöjet att döda.
DINA:s övermäktige man startade sedan en utrotningspolitik mot MIR (Revolutionära Vänsterrörelsen) som lyckades med sitt uppsåt. MIR var direkt efter kuppen den enda organisationen som gav sina medlemmar order om att stanna kvar i Chile för att organisera ett väpnat motstånd mot diktaturen. Andra partiledningar sökte, bäst de kunde, asyl i utländska ambassader. Sedan gick andra arbetarpartier samma öde till mötes och krossades.
Contreras beordrade olika dödsskvadroner till en rad olika hemliga platser där bödlarna torterade och mördade de kidnappade bokstavligen 24 timmar om dygnet. Ett av de mest fasansfulla tortyrställen i hela Latinamerika var Villa Grimaldi; ungefär 100 kidnappade människor per dag togs dit. Stället var underdimensionerat och byggdes om i all hast med fler fånglådor medan tortyren pågick. Till dessa mördarförband bestående av försvarsmaktens höga officerare och utvalda rekryter inkorporerade DINA:s överbefälhavare fascister från Patria y Libertad (Frihet och Fosterland).
Bara i Villa Grimaldi torterades och mördades tusentals motståndare till diktaturen. Där lärde jag mig inte bara att överleva utan fick även en djupare insikt i varför jag aldrig skulle upphöra att vara en medveten socialist. Contreras organiserade personligen DINA:s särskilda kvinnoavdelning där hundar utbildades i att våldta fångarna. Colonia Dignidad (Värdighets koloni) var en liten stat inom staten som beboddes av enbart tyskar och styrdes av nazister där Contreras lät tyska experter att experimentera med fångarna.
Contreras bildade även en hemlig sydamerikansk samordningssäkerhetstjänst ”Operación Condor” för att kidnappa och utplåna vänsteraktivister över hela kontinenten. Jag kommer aldrig att glömma ”trotsko Fuentes” (trotte Fuentes) som kidnappades i Paraguay och i hemlighet fördes till Villa Grimaldi för att torteras ihjäl. Contreras ledde jakten och dödandet av ledande exilpolitiker såsom den prestigefyllda kristdemokraten Bernardo Leighton i Rom och den spanska diplomaten Carmelo Soria.
Contreras beordrade mordet på Carlos Prats, armégeneral under folkfrontsregeringen, som fram till strax före kuppen hade varit arméns överbefälhavare för att efter kuppen söka sin tillflykt till Argentina. General Prats och hans frus kroppar sprängdes i luften i ett terroristattentat i Buenos Aires. Contreras iscensatte ”Operación Colombo” det vill säga ”försvinnanden” av 119 politiska fångar som tillhörde MIR och som, med hjälp av borgerlig media, framställde detta makabra spektakel som mord mellan ”extremister” i olika länder runt om i Latinamerika. Dessa kamrater hade suttit i samma fängelsehålor som jag själv suttit i. Vi som då var politiska fångar i koncentrationslägret Puchuncavi nära staden Valparaiso inledde en hungerstrejk mot denna förfärliga manöver som varade åtta dagar.
Contreras tog kontakt med en fascistisk och terroristisk organisation i Italien som leddes av Stefano Delle Chiaie med syfte att tillintetgöra juntans motståndare i Europa. Enligt diktatorn Pinochet själv rördes ”inte ett löv” i Chile utan hans vetskap. Det var undantagstillståndens och utegångsförbudens tid, den massiva fasans tid. Pinochet och Contreras åt frukost tillsammans, varje dag, där den ene informerade den andre om allt som hände i frågan om repression liksom kommande steg.
Slutligen greps Contreras i början av 1990-talet efter en lång process då USA:s administration krävde hans gripande. Vad hade hänt? Contreras gav Michael Townley, en före detta CIA-agent som rekryterats av DINA, i uppdrag att röja undan förre utrikesministern Orlando Letelier som levde i exil i Washington. Förutom den chilenska politikern som dog i en bilexplosion utplånades även hans amerikanska sekreterare. Och just detta, det vill säga att i ett terroristiskt attentat döda en amerikansk medborgare framför nosen på Washington, blev för mycket till och med för diktaturens beskyddare.
Trycket på Pinochet blev omöjligt att ignorera och diktatorn tvingades överge sin vakthund. När Contreras skulle gripas deklarerade han hånfullt att varken ställen som Villa Grimaldi eller några ”försvunna” någonsin existerat, allt var marxisternas påhitt. Chiles nuvarande president, Michelle Bachelet hade inte heller torterats i Villa Grimaldi. Men Bachelet satt i Villa Grimaldi, precis när jag själv befann mig där 1975, och hon har beskrivit hur Contreras i egen person förhörde henne. Just ”El Mamo Contreras” skulle aldrig sitta i ett vanligt fängelse så han vägrade (!) och hotade med att iscensätta ett myteri inom armén. Vid denna tid satt en ”demokratisk” regering vid rodret och fanskapet fick sin vilja igenom. Regeringen lät bygga Punta Peuco, ett exklusivt fängelse, där denna ondskas kreatur och hans närmaste inom DINA fått leva ett lyxigt liv. Contreras visade aldrig minsta tecken på skuldkänslor för grymheterna han gjorde.
Före Pinochets död 2006 klandrade Pinochet och Contreras varandra för alla genomförda brott. Det var en bisarr tävling om vilka av dessa två som var bäst på att ljuga och svika varandra. I olika rättegångar fick sedan denna untouchable 529 års fängelse i fällande domar för brott mot mänskligheten. Det rör sig om en liten del av alla brott där han var delaktig och som domstolarna hann döma honom för. Vid tiden för sin död stod han inför ytterligare femtionio juridiska processer och nio åtal för brott mot mänskligheten. Efter varje liknande dom hade Contreras tidigare fått ett straff på 15 års fängelse så bara ur rättvisesynpunkt är det faktiskt synd att han gick bort innan alla domar hade hunnit falla.
Contreras tog med sig en mängd viktig information som skulle ha möjliggjort att straffa även andra skyldiga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna som fortfarande går fria. ”Jag var en av dem som befriade fosterlandet från alla dessa marxister; jag var den som gjorde jobbet… ”. Chilenarna borde ha visat honom tacksamhet, tyckte han, men sanningen är den att inte ens den ultrakonservativa högern i Chile ville senare ha med honom att göra.
Livet är fullt av ironier. Manuel Contreras, CIA:s skapelse och Pinochets högerklo, dog vid en tidpunkt då de anhöriga till diktaturens och DINA:s offer ”bad” på sina bara knän att odjuret inte skulle dö. Det fanns hos dem som ”bedjande” ett oändligt hopp om att se honom straffad och få sota för alla sina brott mot mänskligheten. Att denne bestraffade brottsling kremerades i arméns uniform säger något om hur sjukt allt har varit.
Smärtan hos offrens anhöriga försvinner inte bara för att ett odjur som Contreras är död, men det hindrade inte att jag och många andra med mig firade att den extrema illviljan som Contreras stod för försvann den 7 augusti 2015. Frågan är vad som måste till för att förhindra att hemskheter som sådana som Contreras gör sig kapabla till inte ska få upprepas. Till att börja med ska vi aldrig glömma det som har hänt.
Alex Fuentes
