Obs, denna text är från november 2014:
Tidningen Arbetaren publicerade 7/11 den märkliga artikeln ”Teknologerna bakom Putins propagandakrig,” författad av en Egor Putilov. Artikeln påstås ”granska” ryska Vänsterfronten, ett socialistiskt parti som fick en betydande roll under proteströrelsen mot Putin under 2011-2012, och vars ledare idag sitter fängslade eller lever i landsflykt.
Egor Putilovs artikel i Arbetaren handlar dock inte om detta, utan försöker istället genom konspirationsteorier och namedropping, som gör det svårt för även den mest insatta att hänga med i svängarna, framställa Vänsterfronten som en organisation ledd av ”Putinagenter”. Framför allt pekas Aleksej Sachnin ut, som sedan juni 2013 lever som politisk flykting i Sverige och som Internationalen har skrivit om flera gånger tidigare. Man kan inte tolka Putilovs text på något annat sätt än att han menar att Aleksej Sachnin har kommit till Sverige på falska grunder och i själva verket är en hitskickad Putinagent som ska sprida ”pro-rysk propaganda”. Utan tvekan är detta ett påstående som kan innebära förtal, och som dessutom ifrågasätter Sachnins rätt till asyl och därmed även hotar has uppehållstillstånd i Sverige.
Huvudtemat i Arbetarens artikel är att Vänsterfronten går helt i Putins ledband vad gäller kriget i Ukraina. Ett grundfalskt påstående. Vänsterfronten har deltagit i diverse fredsmanifestationer och fördömt ryska truppers deltagande i kriget, samtidigt som man också har varit kritisk mot den högernationalistiska regeringen i Ukraina. En av Vänsterfrontens mest kända ledare Ilja Ponomarjov, som var invald i ryska Duman (riksdagen) var den enda av Dumans 450 ledamöter som röstade emot Putins annektering av Krim. Idag, på grund av detta, lever han som politisk flykting i USA. Detta nämns ingenting om i Arbetarens artikel, där Ponomarjov istället framställs som en ”KGB-agent”.
För att vara en artikel som säger sig ”granska” Vänsterfronten, är det otroligt att det ingenstans i texten nämns att Vänsterfrontens partiledare Sergej Udaltsov sedan 2013 sitter fängslad för sin roll som en av de främsta ledarna för demokratirörelsen i Ryssland 2011-2012. Arbetaren undviker också att nämna att en annan av Vänsterfrontens ledare Leonid Razzvozjajev också sitter i Putins fängelse. Han försökte först fly till Ukraina men blev gripen där. Detta var före Majdan under Janukovytjs gamla Putintrogna regim. Razzvozjajev har enligt Amnesty International därefter utsatts för tortyr för att erkänna att han är en ”georgisk agent” och att Vänsterfronten var en organisation som styrdes av CIA. Ändå ska vi nu enligt Arbetaren ledas att tro Vänsterfronten arbetar för Putin?
Det här är dock inte första gången som Egor Putilovs artikel mot Sachnin och Vänsterfronten publiceras. Den har redan publicerats på ryska i två omgångar (18/9 och 31/10). Där blev det snabbt en skandal på grund av alla uppenbara sakfel. Flera av intervjupersonerna trädde fram och förklarade att Putilov hade förfalskat deras citat. En av intervjupersonerna, Vänsterfrontens Ilja Ponomarjov. har låtit publicera hela sin mejlkonversation med Egor Putilov som bevis på att han ljuger. Tidningen Colta som publicerade texten fick be om ursäkt och ta avstånd för den, och publicerade istället ett fördömande av Putilovs konspirationsteorier som undertecknats av ett femtiotal kända ryska vänsteraktivister och även liberaler.
Det är obegripligt och oförlåtligt att Arbetaren nu publicerar skandalartikeln på svenska utan att ha kontaktat Aleksej Sachnin först. Så sent som i slutet av oktober försökte Sachnin själv få en artikel publicerad i Arbetaren, som jag hade översatt och skickat till Arbetarens chefredaktör Daniel Wiklander. Jag skrev: ”Hej Daniel! Aleksej Sachnin har skrivit en artikel om hur vänstern i Ukraina och Ryssland har splittrats i frågan om kriget i Ukraina, som han gärna vill publicera i Arbetaren. Om ni vill ha den? Jag har översatt. Mvh Per Leander”. Wiklander svarade kort: ”Hej! Vi passar”. Samtidigt förberedde Wiklander alltså publiceringen av denna smutskastning av Sachnin utan att låta honom veta något om det. Arbetaren påstår dock i sin artikel att: ”Aleksej Sachnin har avböjt att kommentera Arbetarens uppgifter”, vilket är lögn. Sachnin, som tidigare ställde upp på en första intervju för Egor Putilov i våras, har därefter brutit all kontakt med denna provokatör. Sachnin ville därför inte ställa upp på flera intervjuer när Putilov kontaktade honom via facebook, och Putilov berättade heller aldrig för Sachnin att han skrev för Arbetaren.
Vidare påstår Egor Putilov i Arbetaren att Aleksej Sachnin har konspirerat med Vänsterpartiets Hans Linde för att spridit ”Putinpropaganda”. Det är sant att Sachnin har träffat Hans Linde flera gånger vilket har resulterat bland annat i att Linde tog initiativet till att ordna ett seminarium i riksdagen där Sachnin fick tala för att uppmärksamma den politiska repressionen mot oppositionella i Ryssland. Jag skrev om detta seminarium för Aftonbladet kultur 7/2 2014.
En annan bisarr anklagelse som Egor Putilov kommer med är ett påstående att Sachnin skulle ha deltagit i en ”pro-rysk” manifestation på Sergels torg den 9 maj 2014. Manifestationen, som arrangerades av Rättvisepartiet Socialisterna, var ett fördömande av massakern i Odessa en vecka innan, då ukrainska fascister massmördade ett 50-tal människor i Fackföreningarnas hus. Det var för övrigt en demonstration som vände sig mot högerextremismen inte bara i Ukraina utan också i Ryssland. Emma Lundström skrev en artikel i Internationalen (16/5) om denna demonstration med referat av talen som hölls av bland andra Aleksej Sachnin, Mathias Wåg från Allt åt alla, och Elin Gauffin från RS. Läs och se om det är Putinpropaganda.
Någonstans är utgångspunkten i Egor Putilovs artikel att det inte finns något problem med högerextremism i Ukraina, och att alla som påstår det bara sprider ”Putinpropaganda”. Men Arbetaren har själva tidigare i flera artiklar skrivit om nazisterna i ukrainska parlamentet och fascistiska frivilligbataljoner i Kievs tjänst: ”I samband med upproret i februari mot Ukrainas president Janukovitj fick radikala grupper på yttersta högerkanten stort inflytande i Ukraina. I dag har vissa av dem utvecklats till militära förband underordnade inrikesministeriet – som bataljon Azov, där bland andra svenska nazister strider”, skriver till exempel Linus Valtersson i Arbetaren 29/8 2014.
Genom publiceringen av Egor Putilovs ”granskande” artikel om Vänsterfronten har Arbetaren gjort sig skyldig till att smutskastat den kämpade demokratiska vänstern i Ryssland, och totalt ignorerat våra kamrater som sitter i fängelse, eller som har tvingats fly från sitt hemland. Utan någon som helst faktakoll sprider Arbetaren bisarra konspirationsteorier, samtidigt som man sätter människors liv i fara. Det är i själva verket en skamlig drängtjänst åt just putinförtrycket.
Per Leander
Uppdatering: Artikel i Arbetaren av Egor Putilov fälldes senare av Pressombudsmannen.