► Kritiken växer mot forskare som pekar ut Aftonbladet Kultur som ”Putinpropaganda”
► Utrikespolitiska Institutet tar avstånd
► Aleksej Sachnin: ”Om kampanjen mot oss fortsätter blir nästa steg repression”
Den kontroversiella ”desinformations-rapporten”, om påstådda ryska agenter som sägs påverka svensk politik och media, faller nu sönder. Rapporten, som är skriven av de två forskarna Martin Kragh och Sebastian Åsberg med kopplingar till Utrikespolitiska Institutet (UI), publicerades i en tidskrift som heter Journal of Strategic Studies och presenterades på Folk och försvar-konferensen förra helgen.
Där framfördes grova anklagelser mot bland annat flera miljöpartister, Svenska freds- och skiljedomsföreningen, samt inte minst mot Aftonbladet kultur, som alla påstods gå Putins ärenden. Detta efter att man, som miljöpartisterna, röstat emot Sveriges värdlandsavtal med Nato, eller som att Aftonbladet (där undertecknad själv är skribent) har målat upp en negativ bild av utvecklingen i Ukraina sedan Majdan och problemen med högerextremism där.
Rapporten beskrevs till en början i alla medier som utgivet av Utrikespolitiska Institutet. Men när allt mer kritik mot rapporten började strömma in från flera håll, gick Utrikespolitiska Institutets egen chef Mats Karlsson ut i media och svor sig fri från all medverkan. Rapporten representerade inte UI:s officiella hållning, förklarade han, utan var helt och hållet något som Martin Kragh och Sebastian Åsberg själva fick ta ansvar för.
Bland de starkaste kritikerna av rapporten märks två medieforskare vid Umeå universitet. Det är
Jesper Enbom och Erik Lindenius, som i sin podd Mediespanarna sakligt – men också med en stor del humor – går igenom rapporten bit för bit och sågar sönder den för avsaknad av vetenskaplig forskningsmetod så väl som pålitliga källor. De kommer fram till att om rapporten lagts fram vid Umeå universitet hade den underkänts. De anser också att det är ett stort problem att rapporten har spridits så okritiskt i svenska medier.
”Paradoxalt nog blir rapporten ett exempel på desinformation och visar hur lättmanipulerade medier är. Referenserna i artikeln och hur den är uppbyggd borde ha rest varningsflagg. Men journalister har uppenbarligen inte läst rapporten”, säger Jesper Enbom och tycker att det behövs en haveriutredning.
Även medieforskaren Ulrika Hedman vid JMG i Göteborg har på sin hemsida skrivit kritiskt om rapporten: ”Utifrån den teori, den bakgrund, den metod och det empiriska material som artikelförfattarna redovisar i sin artikel går det inte att dra de slutsatser som görs. Så enkelt – och så skrämmande – är det”, skriver hon och fortsätter: ”Att artikeln alls publicerats får mig också att fundera på tidskriften Journal of Strategic Studies och om den kan betraktas som seriös.”
De värsta anklagelserna har riktats mot Aftonbladet kultur, vars redaktion framställs som mer eller mindre direkt styrd från Kreml, enligt anklagelserna.
– Ibland kan man råka ut för drev efter att man har gjort en kackig publicering, men nu har vi ju
verkligen rent mjöl i påsen. Anklagelserna är fruktansvärt grova, så vi har knappt fattat hur vi ska hantera det, säger chefredaktören Åsa Linderborg till branschtidningen Journalisten.
Främst är det Aftonbladets (och Internationalens) medarbetare Aleksej Sachnin, som återigen beskylls för att vara ”Putinagent” utifrån samma konspirationsteorier som den numera ökände Sverigedemokraten Egor Putilov spred i syndikalistiska Arbetaren. Att Putilov även denna gång är huvudkällan framgår när man studerar referenserna, även om rapportförfattarna, som uppenbarligen hade skrivit en stor del av rapporten när Putilov avslöjades som en bedragare i september förra året, har försökt att rensa bort honom som källa i noterna.
Sachnin, som är politisk flykting från Ryssland där han var en av ledarna för den stora proteströrelsen mot Putin 2011-2013, skrev i en kommentar till Aftonbladet kultur att han nu har beskyllts av ”båda sidorna i det nya kalla kriget för att vara en utländsk agent”. Han kallar rapporten för ett angiveri enligt stalinistisk tradition, och menar att den följer samma mönster som Putins propaganda i att misstänkliggöra oliktänkare genom att i media framställa dem som landsförrädare som jobbar åt främmande makter.
Även Rysslandskännaren Stig Fredrikson sågar rapporten och försvarar Aftonbladet kultur mot anklagelserna. ”Det är riktigt att AB:s kultursidor 2014 gav mer utrymme åt närvaron av extremhögerpartier som Svoboda och Högra sektorn på Majdantorget och i den första regeringen än åt att framställa revolutionen som en spontan folklig och demokratisk resning. Men det är en mycket allvarlig anklagelse att hävda att AB:s kultursidor är det viktigaste proryska språkröret i Sverige, och rapportförfattarnas bevisning är inte övertygande. En mer trolig förklaring till den stora övervikten av ’fascistvarningar’ i rapporteringen om Ukraina är väl helt enkelt AB-skribenternas hemvist långt ut till vänster”, skriver Stig Fredrikson i Svenska Dagbladet.
Till och med Stefan Olsson, som för den nyliberala tankesmedjan Timbros räkning har granskat Aftonbladet kulturs rapportering av Ukrainakonflikten, avvisade att det skulle vara pro-ryska ställningstaganden: ”Inget av detta betydde att (Åsa Linderborg) på något vis stödde Ryssland, utan problemet som kulturredaktionen hade velat uppmärksamma var det kraftiga inslaget av fascism”, skriver Stefan Olsson.
Martin Kragh, som till en början var på krigsstigen och lät som en Joseph McCarthy när han i förra veckan förkunnade att han minsann hade en lista med så och så många Putinagenter som jobbar för Aftonbladet, har därefter börjat backa och menar nu att allt är ett missförstånd.
”Vi påstår inte att Aftonbladet Kultur tar order från Moskva, eller att de har medarbetare som är ryska agenter”, sa han på måndagen till branschtidningen Journalisten. I samma intervju ber han också om nåd efter all kritik han har fått, och tycker plötsligt att ”tonläget behöver tas ned. Det är väldigt aggressivt och det är många missförstånd just nu”.
Utan tvekan har Martin Kragh börjat inse att hans karriär nu kanske är i fara, och många insatta vittnar om hård intern kritik mot honom nu från både Utrikespolitiska Institutet och Uppsala Universitet, där han också är verksam.
På onsdagen publicerade så Expressen kultur en lång och osammanhängande guilt by association-text där man namnger flera personer som anses ha betett sig ”pro-ryskt” i sociala medier. Namn som nämns är Maj Wechselmann, Tord Björk och Aleksej Sachnin, samt Oleg Mezjuev som driver sidan ”Anti-Euromaidan” Sweden på facebook. Till saken hör dock att samme Oleg Mezjuev i sin facebookgrupp har beskyllt Aleksej Sachnin för att vara en CIA-agent som infiltrerat Aftonbladet för att sprida anti-rysk propaganda.
Vad gäller försöken att skrämma folk som kritiserar Nato eller fascismen i Ukraina till tystnad, menar Aleksej Sachnin att den pågående kampanjen är lönlös.
– De som man nu försöker stänga ut från de offentliga diskussionerna kommer inte att ge upp sina övertygelser på grund av hot och förtal. Vi är inga vindflöjlar som i från den ena dagen till den andra kopierar allestädes närvarande propagandistiska ”sanningar” för karriärens och lönens skull, säger han till Internationalen.
– Om den här förtalskampanjen mot oss ska kunna fortsätta måste den eskaleras ännu mer. Om vi jämför med Putins Ryssland så är det tredje och sista steget i denna utveckling alltid repression. Efter att först ha försökt förlöjliga och idiotförklara oss, och sedan beskyllt oss för att vara ”utländska agenter” och angiva oss som ”folkets fiender”, så har en sådan här kampanj nu ingen annan väg att gå än att försöka göra allt för att fängsla eller på annat sätt tysta oss, säger Aleksej Sachnin.
Per Leander