Stort genomslag för den landsomfattande kampanjdagen. 74 organisationer stod bakom kampanjen, som fick stort gensvar på många platser. Om en dryg månad planeras en ny protestdag.
När Internationalen för två veckor sedan senast skrev om kampanjen Nej till marknadshyra stod det i artikeln att protester var planerade på ett åttiotal platser runtom i landet. När tidningen levererades till läsarna två dagar efter att texten skrevs hade antalet redan överskridit planeringsgruppens förhoppning på 100 platser. Under de två sista veckorna innan kampanjdagen tillkom planerade protester närmast dagligen i så hög takt att arrangörerna knappt hann med att uppdatera förteckningen. När dagen så var inne i söndags omfattade listan 154 inbokade manifestationer i 34 kommuner, från Kiruna i norr till Malmö i söder. Det var långt ifrån enbart i större städer som människor engagerade sig. I exempelvis Alingsås hölls hela nio manifestationer, i Karlskoga tre. Uddevalla, Boden, Lyckeby och Höör är några andra orter där protester hölls.
– Det var ett fantastiskt genomslag, det kom rapporter under hela dagen från de olika torgen, även från torg där vi inte visste att det skulle vara protester. Bredden i deltagandet var väldigt positiv, ända fram till söndagen anslöt sig fler grupper.
Det säger Kristofer Lundberg från 18 aprilkommittén. Han är en av initiativtagarna till kampanjen, och är mycket nöjd med uppslutningen.
– Ett bra utfall med kampanjen är att den nått långt utanför aktivistkretsar. Det är hyresgäster i de lokala områdena som är med, och den självorganiseringen är viktig. Det är viktiga lärdomar för framtiden.
Förutom 18 aprilkommittén har Nätverket Rädda hyresrätterna och Norra Järva stadsdelsråd ingått i ledningsgruppen, och även antalet organisationer som anslutit sig till kampanjen ökade stadigt och landade till slut på 74. Här finns såväl studentorganisationer som politiska partier och aktivistgrupper, och inte minst en lång rad lokala hyresgästföreningar.
På Södermalm i Stockholm utgjorde LH Linjalens föreningslokal ett nav och fungerade som ett lager för flygblad och annat material för kampanjdagen. En av föreningens aktiva är Eva Fee, som under söndagen själv deltog vid Skanstull. Hon berättar att de knappt hann börja plocka fram sina saker förrän folk började strömma till.
– Vi hann inte göra mycket annat än att samla in namn under den första timmen.
– Det var väldigt lyckat på alla nio platser på Södermalm, och var en fantastiskt positiv upplevelse. Flygbladen tog slut på de flesta ställena.
Kristofer Lundberg i Göteborg har varit med i planeringsgruppen länge.
– När vi organiserade stormötet på biografen Draken för två år sedan samlades 700 personer, och då var det precis det här vi uppmanade till. Det behövs landsomfattande protester, det behövs en samordning av hyresgäströrelsen och att man behöver koppla på
Kristoffer Lundberg (RS).
studentorganisationer och så vidare. Nu har vi nått dit.
För honom är det självklart att den 18 april inte var kulmen på protesterna, utan snarare blir avstampet för ”en fortsatt mobilisering mot regeringen”.
– Nästa steg är ett nytt stormöte den 4 maj. Där kommer ledningsgruppen lägga förslag om att utlysa en ny landsomfattande protestdag, och hoppas på en ännu större uppslutning. Vi kommer också uppmuntra och uppmana till att ta upp frågan i sina hyresgästföreningar och sina fackklubbar, för ledningen för fackföreningsrörelsen och ledningen för Hyresgästföreningen på riksnivå gör ännu inte tillräckligt. De behöver förstå allvaret och att vädjans tid är förbi. Det räcker inte att i plikttrogna debattartiklar vädja till regeringen, nu är det dags att gå från ord till handling och mobilisera hyresgäst- och arbetarkollektivet.
Nästa kampanjdag planeras att hållas i anslutning till att den statliga utredningen om fri hyressättning i nyproduktion lämnas in, vilket sker 31 maj.
I Göteborg hölls ett fyrtiotal protester under söndagen, och Kristofer Lundberg deltog själv i inte mindre än tio av dem.
– Jag var ute från klockan 11 till 19. Jag talade på Kortedala torg, och filmade och rapporterade från nio andra torg. Det var imponerande att se bredden bland deltagarna och i talen. Det hölls tal på arabiska, somaliska och spanska för att nå fram. Det var en mäktig upplevelse hur den lokala organiseringen har slagit igenom.
Reaktionerna från åhörarna var ofta starka.
– Det var många som kom fram och pratade och ställde frågor. De som kände till det sedan tidigare visade en oro eftersom de visste vad de handlade om, och de som hörde det för första gången visade en oro utifrån att det var nytt för dem. Men framför allt verkade det finnas ett sug för att dras med i kampanjen och delta själva.
För Kristofer Lundberg har kampanjen Nej till marknadshyra medfört mer än enbart kamp i sakfrågan. Att inte bara organisationer från civilsamhället utan även politiska partier har ställt sig sida vid sida är viktigt.
– Jag tycker att den här rörelsen har medfört ett enande av vänstern på ett nytt sätt, där vissa av Vänsterpartiets lokalföreningar, Rättvisepartiet socialisterna, Feministiskt initiativ och Kommunistiska partiet så problemfritt har samarbetat och diskuterat strategier tillsammans. Det är positivt för framtiden, för det är precis det vid behöver. Det behövs en diskussion i den breda vänstern om hur vi ska gå vidare, och inte enbart med hyreskampen utan också med exempelvis arbetsrätten och strejkrätten. Bostadspolitiken har blivit en enande faktor, och jag hoppas att man kan bygga vidare på det.
Från just Feministiskt initiativ deltog båda partiledarna i söndagens manifestationer. I Göteborg höll Teysir Subhi tal vid flera platser, och i Stockholm, där det hölls protester på omkring 50 ställen i innerstaden, förorter och kranskommuner, talade Farida al-Abani på
Teysir Subhi (F!) i Göteborg.
Odenplan. Al-Abani betonar att marknadshyror är ett av flera problem som hänger ihop inom bostadspolitiken.
– Istället för att staten och kommunerna tar ansvar för bostadsförsörjningen läggs ansvaret på marknaden och görs beroende av de individer som har råd att betala. Men man skulle kunna bestämma att vi behöver X antal nya lägenheter och satsa på det genom att ha statliga byggbolag, och säkerställa att alla har någonstans att bo. Bostaden är inte bara en marknadsfråga, utan det är en mänsklig rättighet att ha tak över huvudet, och så är det inte för alla i dag.
– Jag vill också lyfta rätten att kunna välja var man ska bo, och att innerstaden inte bara är till för vissa personer. Marknadshyror medför att vissa platser bara blir till för de som har råd. Människor ska inte vara fast där de bor för att de inte har råd att hitta en bostad någon annanstans. Ombildningar och utförsäljningar har minskat antalet allmännyttiga lägenheter, och vissa bostadsbolag kräver att den som söker en lägenhet tjänar uppemot fyra gånger hyran, vilket många inte gör.
Också Teysir Subhi lyfte i sitt tal att marknadshyra hänger ihop med flera samhällsproblem. Hon betonade att det leder till både förvärrad segregation och ökad trångboddhet, vilket slår särskilt hårt mot områden där många familjer redan bor alltför trångt. Det medför i sin tur försämrade studieresultat, försämrad hälsa för i synnerhet unga, och att våldet i hemmet ökar. När unga inte har gymnasiebehörighet efter lägre studieresultat finns det dessutom större risk att de dras in i gängkriminalitet, säger Subhi.
– Vi har redan ekonomiska klyftor i Sverige som växer i raketfart. Marknadshyrorna kommer inte bara dramatiskt öka dessa klyftor utan de kommer även cementera dem. Marknadshyra är ett hårt slag mot hyresrätten så som vi känner den, men också ett steg i att luckra upp välfärdsstaten och den svenska modellen, säger Feministiskt initiativs partiledare Teysir Subhi.
Även Kristofer Lundberg påpekar att marknadshyra inte enbart handlar om enskilda hyresgästers ekonomi, utan drabbar betydligt fler. Han hänvisar till att Ramboll som nyligen gjorde en rapport om marknadshyra på uppdrag av Hyresgästföreningen inte bara granskat hur
Eva Fee på Södermalm i Stockholm.
själva hyrorna kommer förändras, utan också hur den del av hyresgästernas ekonomi som de behöver lägga på boendekostnader ökar med upp till 14 procent.
– Frågan är när övriga delar av samhället kommer reagera. Med en minskad köpkraft kommer handeln påverkas, det kommer drabba småföretagare när människor inte handlar i samma utsträckning. Marknadshyra kommer göra fastighetsägare rikare och människor fattigare, men det kommer också slå mot delar av samhället som kanske inte ännu har förstått vad det kommer innebära för dem.
Konceptet med en mängd små, lokala demonstrationer med begränsat antal deltagare är förstås framtvingat av den pågående pandemin och myndigheternas restriktioner.
– Vore det inte för pandemin hade vi kunnat ha massdemonstrationer i en rad städer. Därför behövde vi hitta nya vägar, och den här typen av lokala protester hade nog inte skett om det inte pågått en pandemi, då hade det nog varit stora demonstrationer i innerstäderna istället. Så på det sättet är det positivt eftersom vi nått ut i lokalsamhällena, säger Kristofer Lundberg.
Även Eva Fee i Stockholm ser fördelar med det nya sättet att protestera.
– Det här var en alldeles utmärkt form för att agitera, mycket bättre än en stor demonstration. I dessa mindre möten är det lättare att fånga upp folk och prata med dem.
Farida al-Abani, som är van vid att tala på stora torgdemonstrationer, instämmer.
– Jag tror dessa små manifestationer är bättre, för de visar att politik inte bara händer i riksdagen eller i stadshuset. Politik berör oss ju överallt och då är det bra att kunna prata om det överallt. Marknadshyror drabbar många platser och då är det bra att kunna prata med folk direkt i deras bostadsområden.
Rasmus Klockljung