Jan-Olov Carlsson
▶ Det första hindret undanröjdes när förhandlingarna sprack
▶ Nu behövs facklig samling för att stoppa ett riksdagsbeslut
▶ ”Det här kan vändas till en offensiv facklig hållning”
INTERVJU
I förra veckan strandade LAS-förhandlingarna efter att de fackliga representanterna och arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv inte lyckats komma överens. Nu hotar istället den socialdemokratiska regeringen med att driva igenom det utredningsförslag
som tagits fram under trycket från Centerpartiet och Liberalerna, vilket skulle innebära en kraftig uppluckring av arbetsrätten och turordningsreglerna för uppsägningar.
Internationalen har talat med Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben på Volvo i Umeå och medlem i Vänsterpartiets fackliga nätverksledning, om den senaste utvecklingen i LAS-frågan.
Vad betyder det att förhandlingarna har spruckit?
– Det betyder att den första risken för försämrad arbetsrätt är undanröjd. Vi ska inte se det som en seger eller framgång, men det är ett hinder som är undanröjt. Nästa hinder är så att säga den politiska delen av det hela, som är regeringens förslag. Men det blir lättare nu att bygga en stark opinion mot det, för hela fackföreningsrörelsen har sagt att man kommer göra allt för att stoppa utredningen. Så på så sätt öppnar det här vägen för att bredda kampen mot försämringar av arbetsrätten, säger Jan-Olov Carlsson, som dock inte utesluter att förhandlingarna återupptas.
– Jag tror att det pågår väldigt mycket arbete för att få igång förhandlingarna igen. Det har ju låtit i media som om den vägen är stängd nu, men det är klart att pressen fortfarande är enorm för att det ska bli en förhandlingslösning mellan parterna, så att inte Stefan Löfven får den här frågan i knät. Det skulle inte se bra ut om en gammal fackföreningsledare tvingas driva igenom de här antifackliga förslagen. Ytterst hotar ju en regeringskris.
Vänsterpartiets fackliga nätverksledning har i veckan gått ut med krav på en politisk strejk ifall frågan om LAS hamnar på politikernas bord.
– Om det blir så att ett riksdagsbeslut hotar att göra grundskott på arbetsrätten, då måste man kunna svara med en strejk. Det mest tydliga sättet att bygga opinionen och formera fronten emot det här är en politisk strejk. Det är ett fackligt vapen som egentligen är oprövat och den får ju bara vara kortvarig, men den skulle ha ett symboliskt värde och betyda väldigt mycket för att samla ihop fackföreningsrörelsen. I grund och botten är den fackliga fronten svag, men det här skulle tvinga in de motvilliga delarna av fackföreningsrörelsen, inte minst IF Metall, att också samordna sig med de övriga facken. Det här har i praktiken varit en fråga som kunnat spränga hela LO. Så stora är motsättningarna. Men det skulle se illa ut om LO sprack och Löfven drivs att göra upp med Centern och Liberalerna, säger Jan-Olov Carlsson och fortsätter:
– Man ska inte underskatta den enorma press som nu sätts på att det ska hittas en förhandlingslösning. Jag skulle inte bli förvånad själv om det går så långt att till och med Svenskt Näringsliv gör någon slags öppning i frågan. De har ju allt att vinna, tycker jag, på försöka binda LO vid masten i en kompromiss. Än så länge har de mer en kortsiktig politisk agenda för att markera mot regeringen. Men det finns ju även där starka krafter som hellre skulle vilja se en kompromiss och ett avtal, och få en lugn avtalsrörelse, än att göra politiska markeringar mot regeringen.
Kan det komma något gott av det här i slutändan?
– Om det nu är så att det inte blir några återupptagna förhandlingar, och regeringen hotar med ett lagförslag som hela fackföreningsrörelsen har sagt sig vara emot, då kan det vändas till en offensiv facklig hållning. Det skulle kunna vara en början till någon form av aktivering i en gemensam kamp mot försämringar av arbetsrätten. Det är det önskade scenariot. Men vi är inte där än. Det skulle kunna sluta med att regeringen tar det här beslutet, men då har vi fått se var skiljelinjerna går i svensk politik. Då har socialdemokratin visat att man inte längre står på arbetarnas sida. Alternativt är att man faktiskt väljer att bryta med samarbetspartnerna i januariöverenskommelsen och faktiskt inte genomför de här försämringarna, säger Jan-Olov Carlsson:
– Det sämsta som kan hända är att det blir en taskig kompromiss som gör att hela opinionen tystnar. Då kan inte Vänsterpartiet lägga sitt misstroendevotum, och fackföreningsrörelsen står handfallen och måste försvara en dålig kompromiss som i grund och botten går arbetsgivarnas väg. Det är mitt skräckscenario.
Per Leander