Marcus Larsson och Åsa Plesner har skrivit rapporten Nedmontering pågår. Foto Stefan Jensen/Balans
Sjukvårdens resurser och personal är hårt ansatt av Corona-krisen. Men redan innan pandemin slog till gick vården på knäna till följd av besparingskrav, eller krav på ”effektivisering” som det lite finare kallas av politikerna. Det visar den nya rapporten Nedmontering pågår av Marcus Larsson och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans.
– Alla tycker att vi ska applådera för de anställda i vården nu. Men om man jobbar inom vården upplevs det som väldigt provocerande i och med att de känner att det är så här stressigt hela tiden. I flera år har vårdpersonalen haft det här trycket att prestera mer och mer med mindre och mindre resurser, vilket bekräftas av de budgetar som vi har tagit del av, säger Marcus Larsson till Internationalen.
Marcus Larsson har gått igenom budgetarna för sjukvården sett över flera år i storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne, de medelstora regionerna Uppsala och Örebro, samt glesbygdsregionerna Västerbotten och Norrbotten. I princip överallt har vården ekonomiska problem, men av lite olika skäl. I vissa regioner har man en stor befolkningsökning, vilket leder till ett ökat tryck på vården. I andra regioner är det tvärtom minskande befolkning och därmed minskade skatteintäkter. Men gemensamt för alla regioner, oavsett vilka partier som styr, är besparingskraven, och därmed ”effektiviseringskraven”.
– Budgetarna visar på samma sak överallt, att nedskärningarna ökar för varje år. Men många regioner mörkar att det handlar om nedskärningarna genom att hävda att det handlar om att vården ska effektiviseras, vilket ju låter bättre. Men det vi ser när vi följer budgetarna år för år, är att ingenting effektiviseras. Det enda som skapas är mer och mer underskott, säger Marcus Larsson.
Just ordval är något som Marcus Larsson tycker att vi ska vara uppmärksamma på, eftersom han ser det som ett sätt för politikerna att lura och lugna väljarna.
– Effektivisering är ett ord som politikerna gärna vill använda, för säger man nedskärning så får man ju ansvara inför sina väljare att man tar beslut som leder till försämrade förutsättningar för vården. Men säger man effektivisering, så skickar man ner ansvaret på dem som jobbar i vården att de ska bli effektivare, säger han och fortsätter:
– Det blir ett demokratiskt problem. Eftersom vården är politiskt styrd så röstar väljarna fram de partier som ska bestämma vårdens budget. Men om politikerna inte är riktigt ärliga med vad som sker, om till exempel de som styr i Stockholm inte berättar att man lägger 2,5 procents besparingskrav på Nya Karolinska, utan kallar det för en effektivisering – då uppstår ju ett glapp mellan vad människor tror att politikerna tar för beslut, och de beslut som egentligen fattas.
Därför efterlyster han att politiker ska bli ärligare i sitt språk så att väljarna lättare kan ta ställning:
– Det behövs pratas om situationen som den är, inte skönmålas med ord som effektivisering. Det finns två sätt att förhålla sig till det här. Antingen höjer man skatten så att det går att bedriva vård utan krav på effektivisering, eller så sänker man ambitionsnivån och minskar kraven på vården. Det hade varit bättre om politikerna var ärliga och sa att skattesänkningar kommer att medföra att kvalitet på vården försämras. Sen får väljarna ta ställning till hur de vill ha det, säger Marcus Larsson.
– Vi tror att om man berättar om att de här kraven på effektivisering finns, är det större chans att väljarna kommer att vilja ha en annan politik än den som förs nu. Men där får väljarna själva avgöra om dom är beredda att att betala mer i skatt för att stärka vården, eller om dom vill ha mindre pengar till vården. För nu säger man, ”vi vill ha mer av allt, men vi vill betala mindre”.
Även om det just nu skjuts till extra resurser till vården för att klara Corona-krisen, så tror han inte att det är tänkt som en långsiktig satsning.
– De tillfälliga pengar som skjuts till idag, räcker inte för att rädda vården i morgon när effektiviseringskraven kvarstår. Så länge New Public Management-tanken får råda om att man kan minska kostnaderna samtidigt som kvalitet ökar, så kommer vi bara hamna i samma läge igen. Hur ska man till exempel kunna bygga upp ett beredskapslager för att klara av kommande kriser, om man hela tiden ska spara 2,5 procent varje år. Det första man tar bort då är ju lagerhållning, varnar Marcus Larsson.
Per Leander
Balans: Balans är en partipolitiskt oberoende tankesmedjan som vill skapa opinion för en politisk styrning av välfärden som grundar sig i balans mellan krav och resurser.
