▶ Mycket prat om cirkulär ekonomi just nu
▶ Men ingen ändring väntar efter corona
▶ Marknaden ska fortfarande rädda klimatet
KOMMENTAR
Det är mycket snack just nu om nya affärsmodeller, nya smarta lösningar och cirkulär ekonomi. Låt oss ta en titt på vad det för tillfället bjuds på av den varan i åsiktsbranschen.
De gröna kapitalisterna och konsulterna Anders Wijkman, ordförande för innovationsprogrammet Climate-KIC, och Dennis Pamlin, rådgivare vid forskningsinstitutet Rise, levererar radikala fraser på DN-debatt 4 maj och menar att transportindustrins färdplaner om gradvis övergång från fossila bränslen inte räcker. Wijkman och Pamlin är dock försiktigare mot en seniorpanel engagerad av Stockholms Handelskammare.
Fossilfritt Sverige-konceptet tar åtminstone fasta på ekonomiska verkligheten och försöker puffa lite på utvecklingen. Fossilfritt Sverige är en plattform för dialog och samverkan mellan företag, kommuner och andra typer av aktörer som vill göra Sverige fritt från fossila bränslen. Självklart går det för långsamt och marknadsanarkin gör att det kommer krävas lagkrav om att använda förnybart bränsle.
Handelskammarens panel planerar å sin sida ett antal (givna) svar till hösten (DN-debatt 27 april). Det är de gamla vanliga marknads- och tillväxtfixerade punkterna. En av dessa handlar till nöds om bättre miljömässig anpassning. I punkt 8 står det: ”höga miljö- och klimatkrav bör gälla för den produktion som startar postcorona”. Men ingenting om hur detta ska ske eller vilka styrmedel som ska till. Panelens miljöperspektiv ekar en svunnen tid. Sedan länge är idéer om cirkulär ekonomi allmängods, men tydligen inte hos Stockholms Handelskammares panel som avvisar alla sådana.
Även om Handelskammarens panel tycks glömma halva ekonomi, tjänstesektorn, sysslar de trots allt med åtgärder i ekonomin. Det gör däremot inte Sverker Sörlin som i DN återigen meddelar att det är människan som ställt till det i världen, alltså inte aktörerna i det ekonomiska systemet. Det betyder att han är tomhänt på motåtgärder.
Det är egentligen också centerns EU- och klimatansvariga. På Aftonbladet-debatt
8 maj lägger de ut texten för att ändå i allt väsentligt förespråka detsamma som hittills. Sverige är till och med ett föredöme för dessa politiker.
Wijkman och Pamlin efterlyser analyser av hur samhällets behov ska lösas optimalt. Deras problembild är: kortsiktig ekonomi, klimatförändringar och överutnyttjat ekosystem samt social kris. Den bilden delas av många, till exempel 200 kändisar i Le Monde 6 april, som dock inte har några förslag på åtgärder. Men det har förstås Wijkman och Pamlin. Parallellt med de gamla affärsmodellerna vill de ha nya, med globala ”transformativa lösningar” för ”mer produktiv ekonomi”. De nämner webbmöten och resurseffektivare delningsekonomi. Vilka ska fixa det? Jo, entreprenörerna: statligt stöd till småföretag är modellen.
I ett upprop i mitten av april tog en stor samling aktörer på sig att samarbeta för att fatta de ”investeringsbeslut som vi behöver” till stöd för EU:s så kallade Gröna Giv. De goda exemplen att följa är sådant som redan visat sig profitabelt: vindenergi, solenergi och energisnålare fordon. Undertecknare var storbolags-vd:ar, miljölobbyister, och politiker, mest socialdemokrater och Gröna i Europa. Grön Giv är EU-kommissionens arbetsplan för att komma ut med en rad miljörelaterade strategier och åtgärder på såväl EU- som nationell nivå de kommande åren. Det hela bygger på de gamla käpphästarna om att tillväxt och global konkurrenskraft är förutsättningarna för alla klimatrelaterade åtgärder.
Det är alltså inte mycket nytt under solen från debattörer och ledande företrädare för miljöinriktad politik. Det är uppenbarligen fortfarande marknaden som ska rädda klimatet.
Larsolov Olsson