
Naomi Klein. Foto: Kourosh Keshiri
Naomi Klein väckte stor uppmärksamhet med sin författardebut No Logo där hon riktade strålkastarljuset mot de multinationella företagens makt och superexploatering av tredje världens fattiga. No Logo kom att bli något av den spirande globala rättviserörelsens bibel. Även de följande – Chockdoktrinen och Det här förändrar allt – fick stort genomslag.Nu ligger hennes senaste bok, I lågor på bokhandelsdiskarna. Anders Karlsson har läst.
Det som krävs är ”snabba övergripande förändringar av hittills aldrig skådat slag av samhällets alla aspekter”, så drastiskt uttryckte sig FN:s klimatpanel i sin senaste allomfattande rapport som kom i november 2018. Enligt rapportens författare är det nödvändigt att de globala utsläppen av växthusgaser i princip halveras fram till 2030, och att vi uppnår netto noll-utsläpp senast 2050, om den globala uppvärmningen inte ska överstiga 1,5 grader. I sin senaste bok – I lågor – är det akuta larm av det slaget som Naomi Klein tar fasta på.
Boken är en sammanställning av föredrag, reflekterande essäer och längre artiklar som Klein hållit och skrivit de senaste tio åren – och med rubriker som Kapitalismen kontra klimatet, Enligt vetenskapen står vårt enda hopp till en politisk revolution och En Green New Deal hänger på folkrörelserna guidar hon oss genom den knappt 300 sidor tjocka skriften. Efter ett inledande kapitel som är häftad i nuet kastas vi tillbaka till april 2010 och miljökatastrofen i Mexikanska golfen när BP:s oljeplattform Deepwater Horizon exploderade, varefter vi steg för steg kronologiskt tar oss tillbaka till våra dagar. Min första känsla inför detta grepp är ett visst mått av besvikelse över varför Klein inte hela tiden kan hålla oss fast i det uppfordrande nuet, men allteftersom fogar denna tidsresa pusselbitar till den övergripande helheten. Som vanligt är dessutom författaren behaglig att läsa med ett lättfattligt drivande språk utan en massa onödiga krusiduller.
Det som jag uppfattar som Kleins stora poäng, vilken lite grann löper som en röd tråd över sidorna, är att en genomgripande förändring i grunden är helt avhängig en gigantisk social mobilisering. Flera gånger återkommer hon här till det stora omdaningsprojekt som president Franklin D Roosevelt sjösatte i USA under 1930-talet – med namnet The New Deal – och hur roten till dess framgångsrika genomförande var en imponerande radikalisering i folkdjupen: ”Det är viktigt att komma ihåg att president Franklin D. Roosevelt lade fram New Deal mitt uppe i en period av historiskt omfattande arbetaruppror: vi hade Teamsterupproret och generalstrejken i Minneapolis 1934, hamnarbetarnas 83 dagars nedstängning av västkusthamnarna samma år, och fordonsarbetarnas sittstrejker 1936 och 1937 i Flint”. Sedan kontrasterar hon det mot det rådande läget i det amerikanska samhället: ”Just nu är civilsamhället inte ens i närheten av att vara lika starkt eller organiserat som det var på 1930-talet då New Deal-erans enorma reformer drevs igenom”.
Här tror jag vi har nyckeln till varför allt tyder på att Bernie Sanders i förhållande till Joe Biden kommer att dra det kortaste strået i demokraternas primärvalskampanj, trots att det är han som – med The New Green Deal – är bärare av det radikalt nödvändiga förändringsprojektet. Endast om det amerikanska samhället återigen kommer att genomsyras av radikala omställningsvågor kan en ledare av Sanders snitt nå ända fram till presidentposten.
När jag väl slutligen slår igen Naomi Kleins bok är det också Joe Hills sista ord, när han 19 november 2015 avrättades av myndigheterna i Salt Lake City, som upptar mitt sinne: ”Sörj inte, organisera er!”
Anders Karlsson
BOKEN
I lågor –ett brandtal till världen
för en Green New Deal
Naomi Klein
Ordfront, 2020