Montage. Foto Riksbanken, CDC
Problematiken med en hög skuldsättning och oproportionerliga räntebetalningar verkar inte de stora etablerade medierna vilja tala om, nu när konsekvenserna av en nedstängning av kapitalismen visar sig. Riksbanken indikerar att den är beredd att gå långt för att rädda den finansiella delen av ekonomin. Det skriver Carolina Sundell.
KOMMENTAR
Frågan är hur långt Riksbankens ledning tänker gå och i vems tjänst den arbetar när den köper obligationer för miljardbelopp. I ett pressmeddelande menar Riksbanken att köp av värdepapper kommer att fortgå så länge som de ekonomiska omständigheterna motiverar det.
Stödåtgärderna som centralbanken hittills satt in handlar framför allt om att hjälpa kapitalistiska företag. I centrum står bankerna, förvaltade av enskilda med vinst åt enskilda aktieägare och inte realekonomin där arbetarna ingår. Det går att jämföra hur mycket löntagarna bidrar till statskassan med storleken på den del kapitalägarna skjuter till. Av skatteintäkterna för 2019 kom större delen, 60 procent, från direkt eller indirekt skatt på arbete.En betydligt mindre del, 12,6 procent kommer från skatt på kapital, enligt Ekonomistyrningsverket. Proportioner är något som politikerna och Riksbanken inte tar hänsyn till när de större ekonomiska insatserna handlar om att staten ska förse företag — oavsett storlek— och banker med pengar och likviditet. Många av de statliga insatserna som hittills sjösatts, bland annat nedsättningen av sociala avgifter, dränerar statskassan och kommer att vara kostsamma för skattebetalarna.
”Coronapandemin har omfattande humanitära konsekvenser” står det i ett av centralbankens protokoll. Trots detta har hittills inga insatser handlat om medborgarnas väl och ve, utan Riksbanken har framför allt inriktat sig på köp av bostadsobligationer för att avlasta bankernas balansräkningar. Detta sänker bankernas kreditrisker och de senaste förvärven innefattar också företagscertifikat för 32 miljarder, förutom att Stefan Ingves delar ut vad han kallar ”gratispengar” till bankerna.
Det är inte svårt att förstå att affärsbankerna drar nytta av detta.
Den självständiga Riksbankens uppgift är på papperet att tillhandahålla ett effektivt och stabilt betalningssystem och hålla ett stabilt penningvärde. Dessa mål kan tyckas vara svåra att uppnå när Riksbanken lämnat över skapandet av svenska valutan till affärsbankerna.
De som argumenterar för att Riksbank ska ha en självständig ställning gentemot Riksdag och regering har liten tilltro till den politiska makten och menar att denna inte ska ha något inflytande över penningpolitiken. De som opponerar mot Riksbankens oberoende vill att en centralbank ska vara demokratiskt förankrad och att det skall gå att utkräva ansvar för dess lednings handlande.
Sittande finansminister Magdalena Andersson har länge hävdat att Sverige har starka statsfinanser och har kunnat visa på en rekordlåg statsskuld. Staten borde således ha ett ypperligt tillfälle att förhandla med näringslivet och bankerna, men har än så länge valt att inte ställa några tuffa motkrav på bankerna och företagen. Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé argumenterar på Aftonbladets debattsida 25/3 för en ”historisk kompromiss” mellan stat och näringsliv där staten ska få ta över ägande som kompensation för att den skjuter till kapital. Andra röster talar om staten inte enbart som delägare i aktiebolag utan de tar också upp idén om förstatligande.
Magnus Granberg, lektor i sociologi, skriver i en essä i Arena 28 / 3 att ”ett minimum av vett och moral vore att överta banker och andra aktörer som orsakar och profiterar på detta elände i offentlig ägo”. ETC:s Johan Ehrenberg säger att ”Rent ekonomiskt skulle det vara enormt mycket billigare för staten att helt enkelt ta över bankerna innan de kraschar, men det finns inte på kartan så länge vi inte ritar en helt annan karta.” Den ideella föreningen Positiva Pengar som verkar för penningreform vill å sin sida istället för att förstatliga bankerna, förstatliga pengarna.
När Riksbanken nu återigen köper upp finansiella tillgångar, aktualiseras en nygammal fråga: Vad vill vi ha – ekonomisk demokrati eller finansiell diktatur?
Carolina Sundell
