Generalstrejk den 14 juni i Belo Horizonte i östra Brasilien Foto: Caio Couto / Midia NINJA cc-by-nc-sa
▶ Motståndet mot högerpresidenten Jair Bolsonaro växer
▶ Läcka avslöjar att fängslandet av Lula da Silva var politisk
▶ Omöjligt att hänga med i alla turer runt ”skräckkabinettet”
KOMMENTAR
Fredagen den 24 maj stod stora delar av Brasilien stilla. Transportarbetare, oljearbetare, statliga och kommunala tjänstemän, bankanställda, metallarbetare gick ut i storstrejk mot den reaktionära regeringens planer på kraftiga försämringar i pensionssystemet. Samtidigt fortsatte studenter, lärare och skolelever mobiliseringarna mot de kraftiga nedskärningar inom utbildningen som annonserats.
I många städer hölls massmöten och demonstrationer men deltagandet begränsades i många fall eftersom kollektivtrafiken lamslagits av strejken. Ledningarna för flera fackföreningar var också mycket återhållsamma med att försöka mobilisera medlemmarna och begränsade sig till att uppmana folk att stanna hemma.
Strejkerna den 14 juni var den tredje massmobiliseringen på kort tid mot Jair Bolsonaros reaktionära nedskärningspolitik. Den 15 och 31 maj hölls kraftfulla massdemonstrationer av framför allt studenter och lärare. Som en reaktion på den första stora mobiliseringen den 15 maj kallade Bolsonaros supporters till massdemonstrationer till stöd för presidenten. Med undantag från några få ställen var högerns mobiliseringar betydligt svagare än oppositionens och långt ifrån de stora manifestationer som hölls mot Dilma Rousseff 2015-16. Nu var det bara Bolsonaros mest extrema anhängare på plats och demonstrationerna som i lika grad riktade sig mot andra delar av den splittrade högern, som för Bolsonaro, underströk bara den kris som råder inom högern.
I början av juni avslöjade också nättidningen The Intercept att man tagit del av konversationer mellan den domare, Sergio Moro, som var den som satte Arbetarpartiets (PT) ledare och tidigare presidenten Lula da Silva i fängelse för korruption, och en federal minister. Konversationer som avslöjar med all önskvärd tydlighet att processen mot Lula hade som viktigaste syfte att förhindra honom från att ställa upp i presidentvalet 2018. Lula ledde i alla opinionsmätningar och sågs av de flesta som given vinnare innan han fängslades.
Sergio Moro, som uppnådde närmast hjältestatus hos högern med sin Lava Jato-utredning om korruptionen inom framför allt det statliga oljebolaget Petrobras, gjordes till justitieminister i Bolsonaros regering, som tack för hjälpen. Bolsonaro lovade honom också en plats i landets högsta domstol.
I de läckta konversationerna (sms-meddelanden) är det uppenbart att det är en politisk styrning av utredningen mot Lula. I samtalen erkänner man också att det saknas verkliga bevis för att Lula tagit emot den lägenhet som varit det viktigaste inslaget i målet mot honom. Man diskuterar också hur man kan hindra den redan fängslade Lula för att ge en intervju strax före valet eftersom man är rädd att det skulle kunna hjälpa Bolsonaros konkurrent Fernando Haddad i den andra valomgången.
Bolsonaro och hans anhängare har givetvis rasat mot det ”kriminella” i att avslöja de här konversationerna men även kommentatorer på högerkanten har jämfört dem med den publicering av telefonsamtal mellan Dilma och Lula 2016 som gjordes av Sergio Moro och som var till för att skada främst Dilma, som då ännu var president.
Den här artikeln har inte berört den fortsatta utredningen av Bolsonaros son Flavios ekonomiska fiffel, eller familjen Bolsonaros intima kontakter med medlemmarna i Rios fruktade miliser. Inte heller det inbördeskrig för öppen ridå som pågår inom Bolsonaros ”parti” PSL, eller kollapsen i relationerna mellan regeringen och kongressen, att presidentens personliga sekreterare sparkats, de omfattande mordhot som Bolsonaros internetkrigare riktat mot bland andra den socialistiske kongressmannen David Miranda, avslöjandet av att det var spanska företag som stått för masspridandet av lögner på internet i valrörelsen, betalda av brasilianska företag,
Bara för att nämna några frågor av många, många fler som var och en skulle kunna ge upphov till både en och flera artiklar.
Det är helt enkelt inte möjligt att hänga med i alla turer från Bolsonaros skräckkabinett. Precis som i fallet med Bolsonaros förebild Donald Trump så är det helt enkelt inte görligt att försöka bemöta alla lögner, motstridiga uttalanden och personliga påhopp som är vardagen i den nya extremhögerns arsenal. Vilket givetvis har ett medvetet syfte: att med ett konstant blurr omöjliggöra varje offentlig diskussion mellan oppositionen och regeringen, som skulle avslöja den djupt föraktfulla politik gentemot befolkningsmajoriteten som bedrivs.
Göran Kärrman
