Foto: Fuzzy Gerdes
Alfred W. McCoy är en amerikansk professor i historia som bland annat givit ut böcker om USA:s inblandning i tortyr och den internationella droghandeln. I sin senaste bok I skuggan av det amerikans ka århundradet – USA-imperiets uppgång och fall följer han USA:s uppmarsch, blomstring och nedgång som det senaste seklets obestridliga globala hegemon. Anders Karlsson har läst den.
Ända sedan Spanien och Portugal – i den så kallade Tordesillastraktaten 1494 – delade upp världen mellan sig, har någon eller några makter alltid innehaft den globala dominansen. Spanjorerna och portugiserna kom att följas av holländare, fransmän och britter. Under lång tid var Storbritannien tveklöst nummer ett, ”imperiet där solen aldrig går ner”, som Djungelbokens författare Rudyard Kipling skaldade. Men även det brittiska väldet kom till ett slut, när krutröken från andra världskriget skingrats var det otvivelaktigt att USA tagit över taktpinnen.
I skuggan av det amerikanska århundradet låter oss Alfred W. McCoy följa USA-imperiets utveckling från spansk-amerikanska kriget 1898-1902 – som gav landet militärbasen Guantanamo på Kuba och Filippinerna som en halvsekellång kolonial besittning – fram till våra dagar och det, som det verkar, ändlösa kriget mot den så kallade terrorismen. Vi får oss till livs hur den amerikanska ekonomin blev den överlägset största i världen, hur dess militära makt kom att ta ett bastant grepp över hela vårt klot och hur underrättelsetjänsterna CIA och NSA kom att bli allestädes närvarande. Självklart är det ingen vacker bild som tonar fram, utan det som visas upp är ett mönster av systematisk tortyr, hemliga CIA-operationer, militära interventioner och stöd till allsköns diktaturer. Vem glömmer Chiles Pinochet, Zaires Mobutu eller Indonesiens Suharto, för att nu bara ta några envåldshärskare ur mängden.
McCoy ger oss en allsidig faktabelysning, men undertecknad kan tycka att framställningen bitvis blir alltför tyngd av detaljer, lite som att man ibland inte ser skogen för alla träd. Visst är det exempelvis intressant att följa underrättelsetjänsternas historia, men det hade inte varit nödvändigt att så nära skildra hur de tog sina första stapplande steg på amerikansk mark.
Vad är det då för indikatorer som pekar mot att USA:s globala makt är på väg att försvagas? Det som då lyser rött mot oss är vissa centrala ekonomiska parametrar: en statsskuld som överskridit svindlande 22 biljoner dollar, ett årligt budgetunderskott på nästan 900 miljarder dollar och ett handelsbalansunderskott på runt 500 miljarder dollar. Tydligt är också hur USA rent allmänt stadigt förlorar terräng, vilket kan illustreras med att landet vid andra världskrigets slut stod för runt hälften av världens samlade produktion, en siffra som idag reducerats till under 20 procent.
Den stora diskrepansen i sammanhanget är dock att USA samtidigt är så obestridligt överlägsen på det militära planet: 43 procent av världens samlade utgifter, 700-800 baser över hela världen, drönare som når överallt och ett övervakningssystem som mer eller mindre ser och hör allt. Samtidigt ser vi att denna överväldigande styrka under senare decennier inte varit tillräcklig – i det så kallade kriget mot terrorismen och överhuvudtaget – och att USA inte längre med denna urkraft kan få världen dit man vill. Ta bara Afghanistan som exempel, visst störtades talibanernas välde snabbt vid USA:s attack 2001, men 17 år och en biljon dollar senare är dessa talibaner starkt närvarande i över hälften av landets distrikt och Afghanistan är långt från fred och stabilitet.
Eller ta Irak. Visst gick själva störtandet av Saddam Hussein som en dans 2003, men vad har USA fått istället? Jo, en Iranvänlig regim som 2011 till och med gav order om att amerikansk trupp skulle avlägsna sig ur landet.
Eller ta USA:s flagranta debacle i kampen mot Bashar al-Assads totalitära regim i Syrien. De gröna baskrarnas program för att utbilda en styrka på 15 000 soldater slutade i ett fiasko och USA ansåg sig nödgat att skrinlägga försöket.
Kan då Kina bli den nya globala hegemonen? Om vi ser det rent ekonomiskt är detta väldiga land i en synnerligen snabb utveckling. Redan 2010 blev man världens största tillverkningsnation och om knappa tio år beräknas man gå om USA som världens största ekonomi. Talande nog häftar också idag USA med över en biljon dollar i skuld till Kina. Det gigantiska projektet Den nya sidenvägen är därtill ett tecken på vart vi är på väg. I ett infrastrukturprogram som vi aldrig tidigare sett maken till satsar här Kina – med vägar, järnvägar, pipelines, kraftverk och hamnar – på att binda samman den eurasiska kontinenten och då även med kopplingar mot Afrika. I en rapport talas det om 900 miljarder dollar i investeringar utspritt på 68 länder.
Kinas militära styrka växer även den språngartat med en fyrdubbling av budgeten bara sedan millennieskiftet. Man har anlagt sin första utländska militärbas, i Djibouti på Afrikas horn, samtidigt som man uppför militära installationer på konstgjorda atoller i Sydkinesiska sjön, med budskapet till grannländer och övriga världen att här är det Kina som bestämmer. Dessutom har landet förfärdigat sina två första hangarfartyg och det militära samarbetet med Ryssland har intensifierats.
I frågan om militär styrka är emellertid Kina fortfarande långt efter USA. Det är därför inte troligt att Kina under de närmaste decennierna kommer att utvecklas till någon obestridlig global hegemon. Det troligaste scenariot är istället, enligt Alfred W. McCoy, att vi är på väg in i en period av ett delat globalt ledarskap.
Anders Karlsson
BOKEN
I skuggan av det amerikanska århundradet – USA-imperiets uppgång och fall av Alfred W. McCoy
Karneval, 2018