► Frukostseminarium om en långsiktig reformistisk politik
► Men den s-märkta ideologen ville inte diskutera på allvar
► En ostrukturerad blandning av sött och surt, blått och rött
Tidningarna trumpetar ut nya katastrofsiffror för socialdemokraterna: minus 3.2 procent i senaste mätningen, samtidigt som Sverigedemokraterna ökar med nästan fyra. Forskare från Institutet för framtidsstudier lägger fram resultat som pekar mot att partiets försök till högervridning i migrations- och repressionspolitiken för att vinna tillbaka röster från SD är dömt att misslyckas. Sossar som bytt sida trivs bra hos SD och skulle dessutom hellre rösta med moderaterna än sitt gamla parti. Och suckarna över hur partiet överger sina tidigare ideal blir allt djupare från de tusentals som fortfarande tror på en levande rörelse.
Vad kan då vara mer lämpligt än att lyssna på vad den nye chefen för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden, Daniel Färm, har att säga.
SEKO Stockholm, landets kanske piggaste och mest radikala fackförening, bjöd i förra veckan in honom, tillsammans med Vänsterpartiets Aron Etzler, till ett frukostmöte med det brännande temat ”Hur skapar vi en långsiktig reformistisk politik?”
Hur skulle denne socialdemokratiske chefsideolog tackla partiets utmaningar, och inte minst, hur såg hans idéer för en långsiktig reformistisk politik ut.
Redan med sin inledningsreplik ”Jag tog med mej en påse Gott och blandat” klargjorde Färm att han inte hade några ambitioner att seriöst diskutera frågan. Istället presenterade han en ostrukturerad blandning av sött och surt, segt och hårt, blått och rött.
Många av hans talepunkter hade i själva verket kunnat totas ihop av konsulterna på vilket partihögkvarter som helst: vi måste utgå från människornas vardag. Vi måste väcka framtidstro och vara nyfikna. Vi måste revitalisera folkrörelserna. Vi måste återupprätta det respektfulla demokratiska samtalet. Vi måste hålla den internationella fanan högt. Vi måste se människan och låta henne växa. Vi måste bekämpa förtryckande strukturer.
Visst pekade han på ett antal sociala reformer partiet vill genomföra, var och en viktig: Tandvårdsförsäkring. Bättre arbetsförhållanden för de anställda i vården. Tryggare förhållanden för pensionärer och funktionshindrade. Fast i nästa andetag – men vi får inte tappa kontrollen över statsfinanserna och vi måste effektivisera resursanvändningen (alltså rationalisera mera).
Och det blev många ”å ena sidan – å andra sidan”
Missa aldrig höger/vänsterkonflikten – men i samma andetag: försök upprätta det goda samarbetet med liberalerna.
Vi måste diskutera integrations- och migrationsfrågorna – men får inte ducka för de svåra frågorna (vilket som bekant på nysocialdemokratiska betyder strama åt)
Detta var uppenbarligen inte vad publiken förväntat sig. Talare efter talare – de flesta presenterade sig som vänstersossar – ställde en rad kritiska frågor:
Hur kunde du helt utelämna miljöfrågan?
Förstår du inte att den repressiva politik partiet slagit in på bara stärker Sverigedemokraterna?
Varför tog du inte upp vinster i välfärden?
Varför tog du inte upp lönekampen, fackföreningarnas roll, omfördelningen av de ekonomiska resurserna?
Eller bostadsfrågan, att människor är hemlösa?
Eller frågan om makten på arbetsplatserna?
Eller en omstrukturering av skattesystemet som är så gynnsamt för de rika?
Under dessa kritiska frågor låg naturligtvis en önskan att Färm hade tagit sin uppgift på allvar. Med frågorna som utgångspunkt hade han kunnat åtminstone försöka formulera en längre syftande politik med potentialen att förändra samhället i radikal riktning; alltså det som mötesarrangörerna hade efterlyst.
Men från tankesmedjan hördes inget om vikten av att återställa den offentliga sektorn under politisk kontroll och utan profitjakt. Inget om kämpande fackföreningar som tar tillbaka det löneutrymme de förlorat de senaste decennierna och som kräver makt över sina arbeten. Inget om det livsnödvändiga bygget av ett hållbart samhälle. Inget om hur rätten till bostad åt alla ska kunna garanteras. Inget om hur klassklyftorna på allvar ska kunna minska.
Färms stilenliga credo blev istället: ”Vi måste approchera framtiden på ett spännande sätt.”
Kanske borde en tankesmedja med Tidens resurser fundera ut någon mer framgångsrik strategi än Gott och blandat-metoden. Vi som ibland köper en påse vet hur snabbt den blir tom. Och sen brukar den hamna i papperskorgen.
Kjell Östberg