Colson Whitehead Foto: Madeline Whitehead
Colson Whiteheads Den underjordiska järnvägen blev en sensation i USA när den kom 2016 och författaren tilldelades Pulitzerpriset för boken 2017. Jan Czajkowski har läst en roman som beskriver slaveriet i USA under den första halvan av 1800-talet, före det amerikanska inbördeskriget.
Den underjordiska järnvägen följer den unga slaven Cora under hennes flykt genom de amerikanska sydstaterna. Cora är född som tredje generationens slav på en bomullsplantage i Georgia. Tillsammans med Caesar rymmer hon en natt och lyckas ta sig till en station för den underjordiska järnvägen som tar henne vidare, med sikte på frihet i de nordstater där slaveriet är upphävt.
Skildringen av tillvaron på plantagen är realistisk och skiljer sig kanske inte på något avgörande sätt från andra berättelser om slaveriets grymhet. Men i och med att järnvägen kommer in i berättelsen ändrar skildringen karaktär. Från att ha börjat som något som liknar en historisk roman introduceras nu element som går utanför den ramen. Inte på så sätt att det förekommer några övernaturliga eller egentligen orealistiska händelser, men därför att skildringen nu på flera punkter avviker från historiska fakta.
Den underjordiska järnvägen har existerat – men den var inte en fysisk järnväg som i boken, utan ett nätverk av motståndare till slaveriet som hjälpte förrymda slavar att fly till nordstaterna och Canada. Bilden av en verklig järnväg med lokomotiv, räls och tunnlar grundar sig på en romantisk föreställning som Colson Whitehead hade som barn. I intervjuer beskriver han sin besvikelse när han senare insåg vad som egentligen åsyftades. Och så småningom föddes idén om att skriva en berättelse där järnvägen är en fysisk realitet.
Men det är inte bara järnvägen som gör att historien tar nya vägar. Whitehead beskriver det själv som att boken startar om efter ungefär var sextionde sida, i och med att Cora kommer till en ny delstat – lite grann som i Jonathan Swifts Gullivers resor. Och i varje ny stat kan man säga att de vita makthavarna valt olika förhållningssätt till slaveriet. Här introduceras element som inte alltid är tidsmässigt eller historiskt korrekta.
Så snarare än att vara en historisk roman, där beskrivningen av individerna är mer eller mindre fiktiva, men där man förväntar sig att de stora skeendena är verklighetsförankrade, så kan Den underjordiska järnvägen karaktäriseras som en beskrivning av parallella verkligheter. Detta brukar ibland ses som en egen genre som snarast är besläktad med science fiction. Ett typexempel kan sägas vara de historier som beskriver hur världen skulle kunna ha sett ut om Tyskland hade vunnit andra världskriget.
Whiteheads berättelse är gripande och engagerande, och jag kan varmt rekommendera den. Men jag har en invändning. Att själva järnvägen är en konstruktion framgår redan av baksidestexten. Men det framgår inte tydligt någon annanstans var gränserna går mellan historiska fakta och fiktion i övrigt.
Vid sidan av den smärtsamma beskrivningen av livet på plantagen så är nog den mest engagerande delen den som utspelas i North Carolina. Här har de vita makthavarna bestämt sig för att göra delstaten till hundraprocentigt vit. Det innebär att alla svarta antingen fördrivs eller mördas. Längs landsvägen löper ”Freedom Trail”, som består av ändlösa rader av ruttnande lik av hängda svarta slavar. Även vita som försöker gömma svarta människor hamnar obönhörligen i galgen.
Efter att ha läst boken kände jag mig tvungen att ta reda på lite mer om slaveriets historia i North Carolina. Vad är sanning och vad är fiktion? Och mycket riktigt visar det sig att beskrivningen inte överensstämmer med historiska fakta. Beskrivningen av North Carolina som en direkt föregångare till förintelsen i Tyskland är inte förenlig med den faktiska historien. Detta är fullt medvetet från författarens sida och något som han även beskriver i intervjuer. Avsikten är inte att lura läsaren, utan att utgå från olika aspekter i det amerikanska slaveriets historia och följa dem till deras yttersta konsekvenser.
För en amerikansk läsekrets med kunskaper om slaveriets historia är detta antagligen inget problem. Men för dem som i likhet med mig har mer dimmiga begrepp om vad som verkligen hände kan detta bli förbryllande. Jag saknar verkligen en efterskrift av författaren där han kunde ha beskrivit vad som är fakta och vad som inte är det.
I dessa tider där ”alternativa fakta” blivit ett mer eller mindre vedertaget begrepp känns detta så mycket viktigare.
Jan Czajkowski
BOK
Den underjordiska järnvägen
av Colson Whitehead
Översättning Niclas Nilsson Bonniers 2017
