I måndags morse slogs vardagslunken i spillror på Ohio State University i Columbus, USA.
I måndags eftermiddag började mitt facebookflöde att fyllas av statusuppdateringar med det grundläggande budskapet I am safe. Jag är säker. Det var mina vänner i Ohios delstatshuvudstad Columbus som ville tala om för nära och kära att de inte drabbats av det som medierna till en början rapporterade om som en ”aktiv skytt” på Ohio State University.
Det var morgon i Columbus. Arbetsdagen hade just börjat. Studenter var på väg till sina lektioner. Dessutom kan vem som helst som bor i staden råka ha vägarna förbi det omfattande universitetsområdet.
Min partner jobbade på Ohio State förra hösten. Jag känner både studenter och anställda. Med dunkande hjärta och magen full av rädsla följde jag händelseutvecklingen. Hur människor uppmanades att ta skydd där de befann sig för tillfället. Eller att ”springa/gömma sig/kämpa emot” – en nödsituationsuppmaning som min partner fick lära sig men aldrig behövde följa. Jag såg bilder på hur studenter barrikaderat dörrar med en massa stolar. En nära vän berättade att de släckt alla lysen i hans byggnad och tagit skydd.
Studenttidningen The Lantern rapporterade att det hörts skottlossning och att polisbilar och ambulanser kommit strax därefter. CNN meddelade att åtminstone åtta personer var skadade. För en av dem var tillståndet kritiskt. Efter ett tag kom beskedet att personen bakom våldsdådet var ihjälskjuten och att elva personer hade fått föras till sjukhus.
När jag vaknade på tisdagsmorgonen stod det klart vad som skett. Med en sjunkande känsla i magen läste jag medierapporteringen om hur den 18-årige studenten Abdul Razak Ali Artan i en intervju i The Lantern från augusti i år berättade att han kände sig otrygg som muslim och var rädd för att be offentligt på universitetsområdet. Han tyckte att medierna målar upp en felaktig bild av muslimer, en bild som gör människor rädda för sådana som han själv.
Det som egentligen hände på Ohio State måndagen den 28 november, var att en vilsen och frustrerad 18-åring körde sin bil rakt in bland fotgängare och började attackera människor runtomkring sig med en kniv. Inom loppet av några minuter hade han skjutits till döds av polismannen Alan Horujko.
Utredarna letar fortfarande efter motivet bakom gärningen. Om den amerikanska polisen hade varit bättre på att oskadliggöra istället för att döda hade vi kunnat fråga Abdul Razak Ali Artan själv. Det finns uppgifter som tyder på att han skulle ha radikaliserats de senaste veckorna. Att han upplevde att muslimer förföljs världen över och inspirerades av ISIS. Samtidigt beskriver både familj, grannar, föreläsare och arbetsgivare honom som en snäll, pratsam och fredlig person.
Abdul Razak Ali Artan och hans familj kom som flyktingar till USA 2014, efter flera år i flyktingläger i Pakistan. Enligt Somali Community Association of Ohio lever över 45 000 somalier i Ohio. Det är den delstat som har näst störst somalisk befolkning i USA. Ett av mina finaste minnen från tiden i Ohio är från en Columbus Crew-match där vi satt i den billiga övre läktarsektionen och hamnade mitt i en grupp somaliska ungdomar mellan tio och femton år som hade fått möjlighet att se sitt favoritlag. Deras glädje smittade av sig. Särskilt den hos en ung flicka på väg in i tonåren. Hon satt bredvid mig och levde sig in i fotbollsmatchen så livligt att hon var tvungen att rätta till sjalen titt som tätt. I början av kvällen var hon upprätthållare av ordning bland kamraterna. Mot slutet var hon vildast av alla. Nu oroar sig de muslimska ungdomsledarna i Columbus för att flickor som täcker sig med sjal kan komma att utsättas för hat. En oro som redan blossat upp i samband med att Donald Trump valdes till president.
Unga Columbusbor med somaliskt ursprung hejar på favoritlaget Columbus Crew.
Det muslimska samfundet i Columbus har tagit avstånd från våldsdådet. I likhet med många andra röster i staden uppmanar de människor att inte döma alla efter en persons handlingar. Samtidigt har ett stort antal universitetslärare och anställda undertecknat ett öppet brev till universitetsledningen. I brevet vittnar de om att risken har ökat för att människor som på något sätt avviker från normen utsätts för hot och våld på universitetet. De kräver en universitetsmiljö där alla känner sig trygga, särskilt de som blivit mer utsatta i och med Donald Trump och hans hatfulla valkampanj.
Ohio State Universitys campus är ett av de största i USA och universitetet har över 65 000 inskrivna studenter. Jag brukade cykla till universitetsparken The Oval och äta lunch med min partner. Det var underbart att sitta där mitt bland tusentals människor av alla sorter och utseenden. Det kändes tryggt.
Det allra mest sorgliga med det som hände i måndags är att Abdul Razak Ali Artan inte uppnådde någonting annat än att skapa mer rädsla. Och att det kostade honom livet.
Text och foto: Emma Lundström
Läs också:
Klasshatet avgjorde det amerikanska valet
