Vi behöver en ny Oktoberrevolution

 

 

Den 7 november markerar 100-årsdagen av den Stora Socialistiska Oktoberrevolutionen. Ja, jag kallar den så, trots de samtida historiker och statsvetare som de senaste dagarna har suttit i TV och försökt övertala oss att den inte var stor, inte var socialistisk, inte ägde rum i oktober, och att det inte ens var en revolution. Det är komiskt, men inte förvånande.
Dagens ryska politiska elit flörtar gärna med Brezjnev­epoken, och säger att då rådde stabilitet – precis som idag. I mindre utsträckning flörtar de med Stalinepoken, och säger att då byggdes ett stort och starkt rike – precis som idag. Men det som hände oktober 1917, det tål de inte! Efter hundra år ses minnet av vår revolution fortfarande som ett potentiellt hot för de styrande, då det skulle kunna väcka folket ur dess dvala. Men om man studerar historien och vad som verkligen hände, kan Oktoberrevolutionen inte beskrivas som slumpartad eller felaktig.

Det som den stora arbetarmassan uträttade 1917, ledda av bolsjevikpartiet, var något som varken tsarens ministrar eller den provisoriska regeringens ministrar kunde åstadkomma. Oktoberrevolutionen löste i ett slag de mest akuta dagsfrågorna, och gav bönderna jorden, sovjeterna makten, och nationerna självbestämmande.
Idag är det på modet att säga att Februarirevolutionen skulle kunna vara ett alternativ till Oktoberrevolutionen. Det är skitsnack, som jag ser det. I oktober stod det klart att den borgarklass, som tagit makten i februari 1917, inte kunde fortsätta att styra. Det var politiskt ohållbart. Paradoxalt nog skulle det behövas ett radikalt arbetarparti för att genomdriva de objektiva historiska uppgifter som den borgerliga revolutionen inte hade klarat av att lösa. Så alla hypotetiska drömmar om Februarirevolutionen är meningslösa.

Jag skulle också vilja påminna er om att bolsjevikerna segrade eftersom de stod för demokratiska idéer som folket efterfrågade: arbetarkontroll över produktionen, ett ekonomiskt system i människornas intresse, fred och internationalism. Det var detta som gav bolsjevikerna det folkliga stöd, utan vilket de inte skulle ha kunnat behålla makten ens en månad. Efter hundra år är dessa frågor fortfarande giltiga.
På tronen i Moskva sitter idag en ny tsar, med en regering som inte gör någonting, samtidigt som inflationen drar åt snaran runt det fattiga folket. Och istället för att fira Oktoberrevolutionen den 7 november, tas nu gatorna över av fascister i den öppet nationalistiska ”Ryska marschen” den 4 november varje år; den dag av ”Nationell enhet” som myndigheterna har gett oss som ny helgdag istället. Därför säger jag: Vi behöver en ny Oktoberrevolution!

Naturligtvis måste det erkännas att Oktoberrevolutionen inte levde upp till vad den lovade. Att den ägde rum i det mest efterblivna av de kapitalistiska länderna innebar att förutsättningarna att bygga socialism var svåra. Men framför allt berodde misslyckandet på att den ryska revolutionen inte återföljdes av en världsrevolution. Under dessa unika förutsättningar försökte bolsjevikerna, trots de svåra omständigheterna, ändå att börja bygga ett bättre framtidssamhälle. De var inte rädda att experimentera och att pröva sig fram för att se vad som var möjligt eller omöjligt att göra, och att låta mänskligheten dra lärdom av dessa erfarenheter. Under 70 år såg vi att det fanns ett alternativ till kapitalismen.
Ja, kommunismens pionjärer begick många misstag och skulle till sist tappa bort sig och gå vilse på vägen dit. Men om kommunisterna inte hade genomfört sin revolution och visat vägen framåt, skulle Ryssland idag fortfarande ha varit ett underutvecklat land i kapitalismens periferi. Ja, mer än så. Jag är övertygad om att utan oktober 1917 skulle Ryssland idag inte längre existera som stat.

Det är svårt att argumentera emot det faktum att Oktoberrevolutionen hade ett enormt inflytande över den politiska utvecklingen i hela världen. Kapitalet var tvunget att ta det sovjetiska projektet på allvar. Men kapitalet blev också tvunget att ta lärdom av Sovjetunionen, vilket blev tydligt under den stora depressionen i den kapitalistiska världen på 1930- talet.
År 1934 anlände den brittiske författaren H G Wells till Moskva, och sa i ett berömt samtal med Stalin: ”Den gamla finansvärlden kollapsar. USA håller på och omorganiserar landets ekonomiska system enligt nya principer. Lenin sa en gång att vi socialister måste lära oss hur man bedriver handel, lära oss från kapitalisterna. Idag måste kapitalisterna lära sig från er, och studera socialismen. Det tycks mig att det som nu händer i USA är en djupgående omorganisering för att skapa en planerad, det vill säga, en socialistisk ekonomi.”

Det är uppenbart att Oktoberrevolutionen, som ledde till skapandet av Sovjetunionen, medförde betydande förbättringar av människors liv, inte bara i Unionen, utan också i kapitalismens mest avancerade länder. Den bidrog även till segrarna i de antiimperialistiska befrielsekrigen och tredje världens frigörelse från kolonialismen. Personligen ser jag 1917 som en storslagen triumf för mänsklighetens andliga utveckling. Aldrig tidigare eller senare har mänskligheten som då försökt ”kika över horisonten” och ”gå bortom den”.
Det går inte att ta på allvar dagens historier om att oktober 1917 bara skulle ha varit en kupp ledd av ”juden” Lenin, ”en tysk spion med syfilis” – och att bolsjevikerna bara skulle ha varit blodtörstiga galningar. Jämfört med dagens ansiktslösa presidenter och politiker, som bara styrs av finanskapitalets intressen, framstår Oktoberrevolutionens hjältar som riktiga titaner.
Så, kamrater, låt oss fira Oktoberrevolutionens hundraårsdag! Denna historiska dag kan vi med rätta vara stolta över. Och jag är säker på att detta datum snart återigen ska bli en röd dag i almanackan.

Sergej Udaltsov
Översättning: Per Leander

Sergej Udaltsov är ledare för ryska
Vänsterfronten och tidigare politisk fånge.

Dela