Daniel Sestrajcic, vänsterpartiet i Malmö Foto: Lasse Angantyr.
INTERVJU: Flera internationella storbanker, däribland svenska Nordea, har avslöjats vara inblandade i en penningtvätthärva. Pengarna tros komma från kriminella oligarker i Ryssland, och har satts in på mindre banker i Lettland och Moldavien, för att därefter med hjälp av bland annat Nordea och Danske Bank slussas vidare till skatteparadis i länder som Seychellerna och Panama. Totalt ska minst 20 miljarder dollar ha flyttats ut mellan åren 2010 och 2014.
Det är inte första gången Nordea avslöjas i ett sånt här sammanhang. Så sent som 2015 fick Nordea böta 50 miljoner kronor för att under flera år ha tillåtit penningtvätt och Nordea var den av de svenska bankerna som varit till störst hjälp för skattesmitare att skaffa sig brevlådeföretag i Panama.
Daniel Sestrajcic är riksdagsman för Vänsterpartiet och han är inte förvånad över det senaste avslöjandet om Nordea.
– Det här är ju inte första gången Nordea är i blåsväder för den här typen av saker. Nu är det ju tydligt att de faktiskt har hjälpt till att slussa kriminella pengar och stulna pengar via ett storskaligt upplägg. Så jag är inte förvånad. Tvärtom, det här verkar vara en del av Nordeas affärsstrategi, säger han till Internationalen.
– Jag menar att det här är en del av kulturen, att det accepteras, och det är därför det blir så.
Hur kan man göra för att komma till rätta med det här?
– Det finns ju en långsiktig lösning genom att faktiskt se till att bankerna uppfyller en rimlig samhällsfunktion, genom att se till att det investeras pengar i Sverige, istället för att slussas ut till skatteparadis. Ett förstatligande av bankerna ligger så klart långt bort, men det finns saker som man kan göra här och nu, säger Daniel Sestrajcic och presenterar Vänsterpartiets förslag:
– Sveriges regering borde driva på för att det ska upprättas offentliga register över företag och deras verkliga ägare, för den här typen av skumraskägare gömmer sig ofta bakom stiftelser och liknande. En annan sak är att vi kan se till att tvinga bankerna att offentliggöra listor på de länder man verkar i och vilka företag man samarbetar med för att möjliggöra en granskning av företagen. Man kan också införa en anmälningsplikt för bankerna vid misstanke om skatteflykt, och se till att alla juridiska personer som verkar i skatteparadis ska betraktas som högriskkunder som måste kontrolleras extra noga.
Men då måste det också finnas en statlig myndighet som får tillräckligt med muskler för att följa upp och kontrollera bankerna, menar Daniel Sestrajcic.
– Det stora problemet just nu är att å ena sidan lägger finansministern pannan i djupa veck och säger att ”det här är illa, det här måste vi gå till botten med”. Men hon föreslår inga verktyg eller lagar som gör det möjligt för staten och samhället att tvinga bankerna att skärpa sig. Samtidigt kan Nordea komma undan genom att säga att de ska se över sina rutiner. Men hur många gånger kan man se över sina rutiner utan att det blir rätt? Självreglering fungerar inte. Lagar och straff. Det fungerar, säger han.
– Nordea kommer inte frivilligt att ta sitt ansvar. De är djupt insyltade i det här. Det är det här som ger dem en stor profit. De gör det med glädje tills de blir påkomna, och när de blir påkomna så säger de bara att de ska se över sina rutiner.
Är detta görligt?
– Ska jag vara ärlig så bryr sig inte borgerliga ledamöter om det här. Jag ser inget som helst intresse för den här typen av saker. De är mer intresserade av att hålla på med charader och oja sig om skatter. De är Svenskt Näringslivs och bankernas megafoner. Så åtminstone bland dem som sitter i skatteutskottet så har jag svårt att tänka mig att de vill göra något åt det här, säger Daniel Sestrajcic.
– Det som förvånar mig är att socialdemokraterna och miljöpartiet inte driver på hårdare på det här. Alla de här förslagen som jag nu har nämnt, de finns i det elvapunktsprogram som Vänsterpartiet har tagit fram mot skatteflykt. Vi har ju förhandlat med regeringen, och fick igenom något av kraven, men de flesta kraven vi drev på fick vi inte igenom. För mig är det en gåta att de inte vill göra mer.
– Men det betyder ju inte att det inte måste göras, och jag tror det finns en stark folklig opinion för det här. Det kommer säkert komma ett par skandaler till där Nordea är inblandat innan något händer.
Avslutningsvis påpekar Daniel Sestrajcic demokratiproblemet med att bankerna sällan vill ge något tillbaka till samhället, men att de trots det förväntar sig att samhället ska backa upp bankerna när det krisar för dem.
– En sak som är riktigt sjuk också är att bara för någon vecka sedan var Nordea ute och hotade att de ska flytta från landet, på grund av att regeringen och Vänsterpartiet har kommit överens om att höja resolutionsavgiften för bankerna, vilket innebär att de ska betala lite mer till den stabilitetsfond som ska användas i det fallet att vi upplever samma typ av bankkrascher som vi gjorde under krisen 2008. Då ju i praktiken svenska staten gick in och räddade bankerna. Därefter har man ju sagt att bankerna själva måste avsätta pengar för det här, så att bankerna inte ska behöva räddas fullt ut av staten utan själva får bidra till en sorts försäkring. Men efter en marginell höjning av denna avgift så hotar Nordea alltså med att fly landet. Och sen en vecka senare avslöjas det hur de hjälper andra att tvätta svarta pengar och gömma undan dem från skatt.
Per Leander
