OPINION
Är Sverige ett ” fredsskadat land”? Elisabeth Åsbrinks ord i Dagens Nyheter 30 mars, i kritik mot otillräckliga åtgärder mot coronasmittan, har fått fäste i debatten. Tanken är att det svenska samhället, så förskonat från världskrig, folkmord och katastrofer, invaggats i en kultur av aningslöshet och klockartro på att allt är till det bästa. Detta till skillnad från våra nordiska grannländer som härdade av ockupationer och vinterkrig visste vad som krävdes när viruset attackerade.
Men metaforen är ytterst illa vald och för in på vägar Elisabeth Åsbrink aldrig skulle vilja beträda.
I ett historiskt alldeles nyss var fredsskadlighet en vanlig föreställning inte bara hos militärer och högernationella utan även inom intellektuella eliter. När den svenske sociologen och nationalekonomen Gustaf Steffen under första världskriget publicerade sin lovsång till kriget i boken Krig och kultur, var han inte ensam. Runt om i Europa tyckte sig kultur- och samhällsvetare finna positiva element i krigsmobiliseringarna, inte bara av chauvinistisk art. Som Svante Nordin visat i Filosofernas krig, utvecklade dessa gärna teman om kriget som renässans för samhällssolidaritet och gemensam omsorg, för handlingskraft och ansvarskänsla kontra det individualistiska vardagslivets egoistiska begär.
Kriget kunde visserligen brutalisera men vad fredsvänner i Emmanuel Kants anda sett som barbari kunde också, hävdades det, medföra förädling av samhällsandan.
Steffen och hans likar uteslöts ur socialdemokratin (för att dock senare återinträda) men idéerna om krigens uppbygglighet och fredslivets dekadens levde vidare och radikaliserades in i nästa världskrig med nazismen som främsta förkunnare.
Att anklagelser om ett ”fredsskadat” Sverige dyker upp i tider när statsledare försöker mobilisera mot virussmitta med krigsretorik, kanske bara är olycksfall i arbetet. Krigsskadade länder som Ryssland, Iran och USA uppvisar ju knappast ett mer förädlat folkhälsoengagemang. Föreställningen att det är fred – inte exempelvis nyliberal kortsynthet, privatiseringar och skattesänkningar – som bär skulden för avvecklad vårdberedskap, nedskuren intensivvård, personalbrist och utglesad omsorg passar vår tids mest oroväckande högerextremister. Absolut inte Elisabeth Åsbrink.
Håkan Blomqvist