Louisa Hanoune
KOMMENTAR
Under de senaste månaderna har miljoner algerier demonstrerat på gatorna för få ett slut på Algeriets diktatoriska regim. Upproret började i februari då regimen meddelade att den misskrediterade sjuklige president Abdelaziz Bouteflika för femte gången i rad tänkte kandidera till presidentval. De massiva spontana regeringskritiska rösterna tvingade regimen till reträtt. Den gamle Bouteflika var plötsligt inte längre kandidat. Beslutet togs av regimens starke man, generalen Gaid Salah.
Men protesterna fortsatte med ominskad intensitet. Arméchefen Gaid Salah hotade då att landet återigen skulle hamna i ”decenniets svarta kaos”, och hänvisade till militärkuppen där FIS (Islamiska Fronten) berövades en given valseger 1991, vilket ledde till ett inbördeskrig som kostade 200 000 människoliv. Ett konstitutionellt råd godkände i stället att Abdelaziz Bouteflika fick vara president.
Den 10 april tog arméchefen fram ett nytt kort, allmänna val skulle hållas den 4 juli. Men eftersom ingen litar på en regim som under 20 år styrts med järnhand av den gamla presidenten Abdelaziz Bouteflika växte kravet på att bojkotta valet fram. Folkprotesterna upphörde inte, de fick ny näring. Gaid Salah försökte därför den 28 maj med dialogtrycket, men detta drag har också misslyckats. Det civila upproriska samhället tror inte på någon dialog med en regim som fängslar oskyldiga.
Samma dag som Gaid Salh gjorde sitt dialogutspel dog läkaren Kamal Eddine Fekhar som sedan den 31 mars suttit fängslad och som i 50 dagar genomfört en hungerstrejk. Mordet på Kamal Eddine Fekhar, för det är frågan om ett mord, ledde till bestörtning hos befolkningen. Det var som att hälla bensin på brasan. Vi talar om en pågående demokratisk revolution där de styrande inte vet hur de ska hantera den folkliga explosionen som tigs ihjäl av borgerliga media i Väst.
Klart är att även det farsartade försöket att utlysa presidentval den 4 juli ifrågasattes på bred front. Endast två helt okända män anmälde intresse att ställa upp i valet innan datumet för att ställa upp gick ut den 25 maj. Samtidigt har folkprotesterna hunnit bli alltmer massiva. Samma konstitutionella råd som för 20 år sedan krönte Bouteflika som makthavare tvingades återkalla beslutet till presidentval den 4 juli. Rådet har dock inte ändrat sitt beslut att behålla Abdelkader Bensalá som tillförordnad president under de drygt tre månader efter att Bouteflika tvingades lämna scenen. Bensalá är en av de mest impopulära politikerna, han har varit senatens ordförande under de senaste 17 åren och alltid varit en underhuggare till gamlingen Bouteflika. På gatorna kräver folket nu även Bensalás avgång.
Oppositionen hävdar att man har hamnat utanför det som är lagligt och att nuvarande konstitution därför är passé. Man kräver att både parlamentet och Konstitutionella rådet ska upplösas och att en ny församling ska ta fram en demokratisk konstitution. Men Gaid Salah ger inte upp och envisas med att behålla Bouteflikas män vid makten.
Sedan den 22 februari har hundratusentals algerier, och sedan miljoner, gått ut varje fredag på gator och torg mot Bouteflika och tvingat regimen till den ena efter den andra eftergiften. Den senaste eftergiften från regimens sida kom den 2 juni, då det utlysta presidentvalet den 4 juli sköts upp. Drygt tre månader efter den växande demokratiska revolutionen går kampen vidare. Inte ens under Ramadan har protesternas intensitet avtagit. Det vi kan se är en oförsonlig kamp mellan ett folk som törstar efter demokrati och en auktoritär regim som envisas att fängsla journalister, bloggare, aktivister och obekväma politiker som värnar om demokratiska rättigheter.
I samband med de folkliga protesterna lät regimen den 9 maj gripa Louisa Hanoune, generalsekreterare för Arbetarpartiet. Hon anklagas för ”sammansvärjning” mot regimen. En internationell kampanj till stöd för den folkliga resningen och för Louisa Hanounes och andra politiska fångars frigivning pågår just nu. Man planerar att genomföra en internationell dag för Louisa Hanounes frigivning den 20 juni, den dag får hennes advokater på nytt möjlighet att begära hennes frigivning. Det är som en anonym aktivist har skrivit på Twitter: ”Spelet är inte förlorat, men det blir hårdare och hårdare”. Nej, spelet är inte förlorat – men det krävs internationell solidaritet för Louisa Hanoune och alla andra fängslade!
Alex Fuentes
KAMPANJEN FRIGE LOUISA HANOUNE
Läs mer på: www.eit-alger2017.org/en.