Vansinnet som var, och är, Irakkriget

Irakkriget, som inleddes 2003, är en av vår tids (fortfarande) värsta katastrofer. Förvånande få böcker har dock skrivits om det, vilket författaren Peo Österholm nu vill råda bot på med sin studie av krigets vanvett Irak – Åh, vilket galet krig! Han sätter tonen i inledningen genom att skildra vilken möda den amerikanska militären lägger på att lokalisera resterna av en stupad amerikansk soldat för att ge denne en hedersbegravning, medan irakiska civila dumpas i omärkta massgravar.
Det var under förevändning att man måste avsätta Saddam Hussein, som påstods ha massförstörelsevapen, som Bush och Blair gick till krig mot det av flera års sanktioner försvagade Irak, trots FN:s protester. Och medan det inte hittades några massförstörelsevapen i Irak, använde invasionsstyrkorna massförstörelsevapen som vit fosfor och utarmat uran.

I själva verket handlade det så klart om Iraks olja, men också om att befästa amerikansk makt i Mellanöstern. USA:s största ambassad ligger numera i Bagdad som ett eget fort. Sverige var officiellt emot invasionen, men sålde vapen till kriget och genom bistånd för ”demokratisering” säkrades lukrativa handelskontrakt i Irak. Men någon demokrati går det inte heller att tala om, en annan förevändning att invadera Irak. I själva verket fick irakierna ett upplöst samhälle i ett kaos av våld, fattigdom och korruption. Tortyren av fångar i Abu Ghurayb-fängelset var bara toppen av ett isberg. Ännu värre var fängelset Bucca, där för övrigt de blivande ledarna för Islamska Staten träffades och radikaliserades. För ”kriget mot terrorn” gav bara mer terror som har slagit tillbaka även mot väst med den senaste tidens terrordåd i europeiska städer.
Som Peo Österholm visar gick det alldeles utmärkt för USA att smula sönder Irak som stat och samhälle, genom att bomba el- och vattenverk, radera ut tusenåriga kulturminnesmärken och stänga ner universitet. Men det har inte gått att vinna kriget.
Boken är på sätt och vis en samling essäer med olika aspekter av Irakkriget, snarare än en kronologisk skildring. Ibland kunde man önska mer struktur på texterna, och som alla självutgivna böcker innehåller den en del små grodor. Men det är en viktig bok som tyvärr inte kommer att få den uppmärksamhet den förtjänar.
Per Leander

BOKEN

Irak – Åh, vilket galet krig!
Av Peo Österholm
Eget förlag 2018

Dela