Jag får ju ofta höra hur jag har en hård och dömande syn på mina medmänniskor när det gäller frågor om klasstillhörighet.
Jag själv har kommit till ro med att mitt sluggande uppåt inte faller i god jord hos cityliberaler, medelklassare eller den som gått på hela myten om ”valfriheten” – dom som faktiskt inte förstår hur årtionden på årtionden av facklig och politisk kamp för jämlikhet och lika villkor skapat det utrymme vi har haft i det här landet att själva välja hur vi vill leva. Och jag menar verkligen ”haft”.
Som ung punkare gjorde jag revolt mot likriktning, kulturell frigiditet och samhällets dubbelmoral som lät öfverklassen bete sig som svin men ondgjorde sig över röjande arbetargrabbar å deras klickar. Det var verkligen ”en lag för dom och en annan för oss”. I dagens Sverige är det ännu värre, för i dagens Sverige är det inte bara så att öfverheten ska få hållas och hålla på hur fan dom vill – idag ska vi glatt supporta dom med billig tystad arbetskraft och våra skattepengar, samtidigt som vi får höra att gillar vi inte läget är vi extremister!
Så jag sluggar vilt, med ilska och frenesi! Jag vill väcka stoltheten hos den som bygger, vårdar, städar, river, bär, släpar, skolar, monterar, svetsar, fraktar, levererar och underhåller … Jag vill att den individen ska förstå att vi inte bara är kuggar i deras hjul – vi är det där jävla hjulet, navet å skiten som hjulet fraktar! Utan oss finns inget värde i det här samhället. Utan oss faller det! Så därför bryr jag mig inte om när någon säger jag har taskig människosyn, att jag skapar motsättningar, att jag ställer grupper mot varandra – för det är precis det jag vill! Jag är inte här för att göra det lätt för andra, jag är här för att göra min röst hörd och med hela handen peka på det som är åt helvete! Och det är åt helvete när våra egna fackförbund inte sträcker ut en hjälpande hand till andra kämpande arbetare. Det är åt helvete när det parti som har Sveriges arbetare att tacka för allt är beredda att sälja ut våra medfödda rättigheter, våra tillgångar, vår frihet och vårt värde som kollektiv, individer och medborgare!
Det händer att jag går för långt, det händer att jag tar i för mycket och det händer att jag uttrycker mig hårt. Men jag är aldrig så snett ute som den som tycker det är ok att stå på andra för att nå sina egna mål av maximerade vinster och aktieutdelningar.
Jag är arbetarklass, fostrad i arbetarklassen. För mig betyder det att det här med lojalitet, heder och ansvarstagande är viktigt. Det du säger är vad du gör. Det du lovar gör du allt för att hålla. Det du förvaltar i förtroende det tar du ansvar för. Det som är rätt är rätt och det som är fel är fel. Har du makt så bara ska du ta mer ansvar. Och det är så våra mellanhavanden måste regleras. Det är så lagarna måste skrivas och det är så dom med mandatet att förvalta vårt samhälle måste styra. Och kan dom inte förstå detta enkla så ska dom inte styra.
Idag ser jag hur de som styr politiken och samhällsutvecklingen inte är intresserade av det ansvar deras mandat kräver – dom är enbart intresserade av sina egna privilegier och positioner. Och vill vi bli av med dom, ja, då måste vi ställa oss upp, var och en för sig, och tillsammans – över partigränser, oavsett facktillhörighet eller vänsterorganisation och ta tillbaka det som är vårt. Det är vi som är Sverige, inte dessa näringslivets marionetter. Det är vårt land, inte deras!
Tack för ordet.
Roger Crossler