Stalins död är en svart komedi om den interna maktkampen i partitoppen efter den sovjetiska diktatorns plötsliga bortgång. Den är förvånansvärt smart och rolig, samtidigt som det aldrig blir löjligt, vilket annars är risken med politisk satir. Det är träffsäkra porträtt av huvudpersonerna: den otäcke säkerhetspolischefen Berija (Simon Russell Beale), den vankelmodige Molotov (Michael Palin), den listige Chrusjtjov (Steven Buscemi) och den djärve Zjukov (Jason Isaacs), även om den senare kanske framställs som mer arrogant än jag tror att han var.
Filmen bygger på en fransk serieroman och är gjord av den brittiske regissören Armando Iannucci och alla pratar engelska. Mycket är inspelat i autentiska miljöer i Moskva. Men filmen blev stoppad i sista stund från att visas på biograferna i Ryssland. Det är lite oklart varför. Det är definitivt inte för att filmen är kritisk mot Stalin. Ryssarna gör själva varje år egna filmer om Stalinterrorn, som ofta är mycket bättre och mer djupgående kritiska än denna.
Kanske handlar det mer om att man har svårt för att acceptera att utlänningar driver med det egna landets historia. ”Jag får kritisera min egen familj, men om någon utomstående snackar skit om min pappa så blir jag arg”, typ.
Här i väst har filmen annars fått viss kritik av sådana som menar att Sovjet och Stalin var så fruktansvärt, att det får man inte skämta om. Bland annat skriver Johan Berggren i Ordfront att man inte skulle kunna skoja på samma sätt om Hitler och menar att filmen Undergången – om Führerns sista tid i bunkern – inte skulle funka som komedi. Han måste ha missat att ett klipp ur just den filmen, men pålagda humoristiska undertexter, är ett av det mest populära återkommande skämtet som gång på gång sprids på nätet.
För övrigt tycker jag att Stalins död påminner en del om den brittiska komediserien ’Allå, ’allå, ’emliga armén, som driver med nazisternas ockupation av Frankrike.
Per Leander
FILM
The Death of Stalin 2017
Regi: Armando Iannucci.
