Efter millenieskiftet har Sverige blivit alltmer ojämlikt; från att ha haft en tätposition bland de rika OECD-länderna i frågan om ekonomisk och social utjämning har vi rasat ner till en föga hedrande elfte plats, vilket inte så sällan nämns i den rådande samhällsdebatten. Det är emellertid desto mer glest med konkreta helhetsförlsag för att vända denna utveckling, därför dristar sig undertecknad till att nedan föreslå ett 13-punktsprogram för ett jämlikare Sverige – vad som bör göras under det närmaste decenniet .
1. En politik för full sysselsättning: I dagsläget är över 350 000 svenskar, dryga 7 procent, arbetslösa, ett gigantiskt slöseri med samhällsresurserna. Det mest självklara är då att inleda en arbetstidsförkortning – med sikte mot sex-timmars arbetsdag med bibehållen lön – för att dela på de befintliga jobben. En annan åtgärd är att återställa och utveckla vår välfärd där det skulle kunna handla om 2-300 000 nya jobb.
2. Massiv satsning på yrkesutbildning: Inom en mängd yrken har Sverige, trots arbetslösheten, brist på arbetskraft. Det gäller inte heller enbart välfärdsjobb som lärare och sjuksköterska utan även traditionella arbetaryrken som exempelvis maskinförare, grävmaskinist, plåtslagare, bagare och mattläggare. Här har Sverige ett gyllene tillfälle om vi kan fånga upp delar av den talrika flyktingskara som kom till Sverige under 2015.
3. Bort med vinstdrivna bolag från välfärden: Förutom alla andra nackdelar vidgar även vinstmekanismerna de sociala klyftorna. När bolagens nuvarande kontrakt går ut bör verksamheterna återgå i samhällelig regi.
4. Riv upp det nuvarande pensionssystemet: Den pensionsreform som genomfördes i mitten av 1990-talet betydde att vi generellt fick lägre pensioner, för att råda bot på det bör ett system liknande den gamla ATP-modellen återinföras. Därtill bör garantipensionen höjas, så att den nästan kvarts miljon stora grupp av pensionärer som idag ligger under fattigdomsgränsen får fastare mark under fötterna. För att säkerställa en generellt högre pensionärsstandard bör den sociala avgiften för ålderspensionen, som idag ligger på 10,21 procent av lönekostnaden, höjas.
5. Tandvården bör inordnas under den allmänna sjukvården: Idag är det hundratusentals svenskar som inte har råd att gå till tandläkaren, något som måste åtgärdas. Tänderna är en självklar del av kroppen och det bör inte kosta mer att besöka tandläkaren än att gå till vårdcentralen.
6. Ett nytt miljonprogram: 240 av landets 290 kommuner säger sig idag ha bostadsbrist och Boverket anger att det bör byggas i genomsnitt 74 000 lägenheter om året det närmaste decenniet för att åtgärda bristen. Fokus bör här, för att få en tillfredsställande fördelningsprofil, läggas på byggandet av billiga hyresrätter och staten bör täcka kostnaderna genom att låna pengar från AP-fonderna. De allmänna kommunala bostadsbolagen bör, för att få ordentlig fart på det hela, ikläda sig rollen som byggherrar.
7. Arbetslöshetsförsäkringen måste förbättras: Idag erhåller den arbetslöse en ersättning på 80 procent de första 100 dagarna, varefter den sjunker till 70 procent. Här bör ersättningen, precis som det var fram till 1990-talet, höjas till 90 procent, en ersättning som uppbärs utan tidsbegränsning. Det bör även bli enklare att kvalificera sig till försäkringen.
8. Högre ersättning vid sjukdom: Ersättningsnivån bör även här höjas till 90 procent utan tidsbegränsning.
Alla dessa reformer är naturligtvis inte gratis och – förutom höjd pensionsavgift och lånefinansierad bostadsbyggnation – måste en rad skatter höjas. Ett riktmärke skulle här kunna vara den nivå på skatteuttaget som togs ut 1990, en förstärkning på i runda tal 300 miljarder kronor i förhållande till dagsläget.
9. Utfasning av jobbskatteavdraget: År 2015 belastade denna konstruktion finanserna med 104 miljarder kronor. Som kompensation för utfasningen bör låginkomsttagare ges ett högre grundavdrag, samtidigt som den statliga skatten för bättre bemedlade bör höjas i paritet med detta högre grundavdrag.
10. Stegvis avtrappning av ränteavdragen: Ränteavdragen uppgår till en årlig summa av ungefär 30 miljarder kronor. Fördelningsmässigt slår dessa avdrag väldigt snett. En utredning från SCB har visat att den rikaste tiondelen av hushållen erhåller 20 gånger mer i subventioner än den fattigaste tiondelen.
11. Bort med RUT och ROT: Dessa två mekanismer har en liknande fördelningsprofil som ränteavdragen. År 2015 uppgick dessa avdrag till en sammanlagd kostnad av 23,5 miljarder kronor. Det finns inte heller någon anledning att subventionera den heta byggbranschen och människor som behöver hjälp med sysslorna i hemmet bör få det via hemtjänsten.
12. Återinför fastighetsskatten: Alliansen tog bort fastighetsskatten och ersatte den med en kommunal avgift. Denna avgift har dock en betydligt mindre grad av progressivitet och tillför statskassan mindre medel.
13. Återinför förmögenhetsskatten: Även denna skatt tog Alliansen bort. Men bara en sådan sak som att antalet svenska miljardärer det senaste året ökat från 156 till 178 stycken och att dessa uppbär en samlad förmögenhet på svindlande 2076 miljarder kronor är nog argument för att denna skatt behövs.
Anders Karlsson