Vilhelm Moberg
Vilhelm Moberg var den första vuxenförfattare som jag i unga tonår kom i kontakt med. 14 år gammal stiftade jag bekantskap med Karl-Oscar och Kristina när jag plöjde igenom de tre första delarna i hans Utvandrareepos ( Utvandrarna, Invandrarna och Nybyggarna ). Jag kom också att läsa den mindre omtalade trilogin om Knut Toring (Sömnlös, Sänkt sedebetyg och Giv oss jorden), som återvänder från storstaden till sin småländska hembygd, samt självklart Raskens, romanen om en indelt soldat.
En annan av Mobergs stora romaner, Soldat med brutet gevär, gick dock min ungdom förbi. Det är först nyligen som jag bokstavligen slukat denna berättelse om soldatsonen Valter Sträng. Valter växer upp som yngst av sju barn på ett fattigt torp i mörkaste Småland i början av förra seklet. Han får ingen riktigt ordnad skolgång och redan som åttaåring tvingas Valter att börja jobba på ortens glasbruk, men det begåvade barnet lär sig att läsa, skriva och räkna ordentligt, plus all påfrestande kateskesinlärning. Förutom arbetet på glasbruk får Valter redan från unga år pröva på tunga arbeten på torvmosse och i skogen. Moberg har en förmåga att skildra dessa slitsamma sysslor in i detalj, på ett kärleksfullt och deltagande sätt. Soldat med brutet gevär bör ses som hans tydligaste proletärroman med en initierad skildring av de egendomslösa på landsbygden och dess slit för brödfödan.
Det som emellertid ger romanen dess extraordinära värde är att den även följer Valters väg genom svensk arbetarrörelse. På det sättet ger också Soldat med brutet gevär en bild av de socialistiska krafterna i dess mest formativa skede – från att man genom hot om generalstrejk 1905 förhindrade ett krig med Norge, fram till det första allmänna valet 1921.Valter inleder själv sin politiska bana runt tio års ålder, som så kallad frihetskämpe i Hinke Bergegrens ungsocialistiska rörelse (en mer anarkistiskt präglad gren av arbetarrörelsen som uteslöts ur det socialdemokratiska partiet vid dess kongress 1908), sedermera blir han en del av socialdemokraternas ungdomsförbund, följer högern vid partisplittringen 1917 och är slutligen vid valet 1921 journalist på den S-märkta Länstidningen. I centrum för hela berättelsen står Valters strävan efter kunskap, trots det handikapp som hans fattiga utgångsvara utgör – på det viset blir Soldat med brutet gevär också något av en bildningsroman.
Det som fascinerar mig mest är hur aktuell socialismen som mänsklighetens självklara väg till frigörelse var då för 100 år sedan och – utifrån hur svårt läget är idag – blir läsandet av boken en akt av spaning efter den socialism som flytt. För Valter själv är det en självklarhet att socialismen kommer att genomföras, bara rösträtten erövras och arbetarrörelsens partier vinner riksdagsmajoriteten, varvid socialdemokraterna bildar egen regering och förverkligar det som står i partiprogrammet. Det första strecket i räkningen för Valters optimism blir dock utbrottet av första världskriget; att socialdemokraterna i nästan alla länder slöt upp bakom sin egna härskande klass, istället för att hålla ihop över nationsgränserna, och – om nödvändigt – utfärda en generalstrejk mot kriget, det man lovat varandra i resolutionen från Andra Internationalens kongress i Stuttgart 1907, den resolution som Valter hållit så högt men som han nu i vredesmod kastar i dikesrenen.
Det andra och avgörandet strecket i räkningen för Valter är när han i valrörelsen 1921 håller sitt första – och enda – offentliga tal. I talet utgår han från 1920-års partiprogram, talar inte bara om republikens införande och kyrkans avskiljande från staten utan även om att tiden nu är kommen för socialismens genomförande – ”inkomsten och förmögenhetens fördelning regleras”, ”samhället ska överta kreditanstalterna”, som det bland annat heter i programmet. Kontentan av det hela blir dock att han får världens utskällning av Länstidningens chefredaktör, för att han så förbehållslöst predikat socialismens budskap och därmed riskerat rösterna från de fattigare bondeskikten. Tiden var enligt denne chefredaktör inte mogen för socialistisk agitation.
Resten är historia; en socialdemokratisk regering tillsatte en så kallad socialiseringsutredning som fick jobba under 1920-talet, varefter partiet under Per-Albin Hanssons ledning slutgiltigt avskrev det socialistiska strävandet – länge hängde socialismens idé kvar som en vacker dekor i programmet, men nu har partiet även avlägsnat detta sista spår av socialism.
Sammantaget är Soldat med brutet gevär en tankeväckande och inspirerande spaning efter den socialism som flytt, den socialism som vi om något tror tillhör framtiden.
Anders Karlsson