Norrland


Tårar över Latikberg

KRÖNIKA Platser kan sitta så djupt i själen att bara namnet kan slå till i maggropen som en dov smärta, en smärta av kärlek och saknad.
Det är precis vad som händer när jag läser en intervju med ”norrlandskännaren” Po Tidholm i Flamman från den 8 augusti. Ortsnamnet är Latikberg. Det sitter som berget i mig och nu när jag skriver det så kommer tårarna. Varför? För att på kyrkogården i Latikberg ligger mina gamla. Där ligger Rut och Fridian, Gerda och Erik, Sixten och Elvira. Där ligger de som dog för tidigt och de som fick leva ut sin tid. Där ligger hela byar. Där ligger mitt Västerbotten. Mitt inland. Stora delar av min barndom och min historia.


Norrland är inte en koloni

FOKUS
Det pågår ett uppror. Det har pågått länge och på spridda håll i landet. Upproret handlar om något ganska enkelt: om Sverige ska sitta ihop som land så ska alla regioner ha
samma förutsättningar att leva och fördelningen av resurserna vara jämlik. I Sverige har inte detta nationalstatens oskrivna kontrakt fungerat på många år, om någonsin. Det
är bara en urholkad och urlakad bild av en idé som inte längre har någon förankring
i verkligheten. En verklighet där glesbygden, och framförallt de norra delarna av landet, behandlas som storstädernas eviga blodgivare, utan att någonsin få någonting tillbaka.