budgetpropositionen

”En budget som fortsätter öka samhällsklyftorna är förkastlig”

INTERVJU På måndagen presenterade den socialdemokratiska regeringen sin statsbudget för år 2021, som bygger på samarbetet med Miljöpartiet, Liberalerna och Centern. Något som inte minst märks på de stora skattesänkningarna. Samtidigt beskriver regeringen själv den nya budgeten som en nysatsning för att få igång ekonomin efter Corona-krisen med reformer och stimulanspaket genom extrasatsningar på över 100 miljarder nästa år.


Högerpolitik ger gängskjutningar

Radikaliserade högertroll och haverister brukar hävda att politikerna vid makten förtiger verkligheten. Viss poäng har de faktiskt, även om verkligheten förstås inte ser ut just så som de påstår. När regeringen Reinfeldt gjorde sin insats för att öka klyftorna ändrade de helt enkelt definitionen av fattigdom för att sminka över brutaliteten i sin politik.


Budgeten för 2017: S missar ett guldläge

KOMMENTAR Efter att regeringen under den senaste månaden portionerat ut skilda delar av statsbudgeten för 2017 vid ett antal pressträffar, redovisade så finansminister Magdalena Andersson 20 september den med Vänsterpartiet framförhandlade budgeten i sin helhet. Under rubriken ”Samhällsbygget ansvar för Sverige” formulerade regeringen samtidigt på sin hemsida följande intentionsförklaring: ”Regeringen investerar i det som bygger Sverige starkt. Med den svenska modellen som grund och moderniseringen som verktyg bygger vi ett hållbart samhälle, där ingen lämnas efter, men ingen heller hålls tillbaka. Fler ska jobba, skolresultaten ska vändas och klimatutsläppen minska”. Kommer då regeringen utifrån vad budgeten indikerar att lyckas med sina föresatser?


Hög tid för skattechock!

LEDARE Att tala ekonomi i termer av ”vinnare och förlorare” har blivit något av en medial paradgren. För den som ser samhället som något mer än bara din egen plånbok brukar vinnare/förlorare-spelet vara en källa till uppgiven ilska över samtidens enfald och nyliberala överideologi. Logiken att göra varje skattekrona till en förlustpost för den arbetande, som om det inte skulle finnas människor med behov av fungerande skola, vård eller omsorg i deras direkta omgivning, är så totalt genomliberal att det är svårt att tro att någon människa kan köpa den.