Det är nu 20 år sedan EU-toppmötet i Göteborg 2001, som urartade i sammandrabbningar mellan polis och demonstranter. Konfrontationen började redan den första dagen med att polisen spärrade av Hvitfeldtska gymnasiet och genomförde hundratals gripanden i preventivt syfte. Men vad låg bakom denna aktion? Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning och aktiv i Attac när det begav sig, har utrett saken i sin bok En delad värld – Göteborgshändelserna i backspegeln, som presenterades på ett webbseminarium i måndags.
Inför EU-toppmötet fick Hans Abrahamsson i egenskap av freds- och konfliktforskare vid Göteborgs universitet, men också för sin roll i grundandet av den svenska delen av den globala rättviserörelsen Attac, i uppdrag av staden att samordna en dialog mellan myndigheter och aktivister för att undvika de oroligheter som uppstått i samband med tidigare politiska toppmöten runtom i världen.
– Vi kände inom Attac att EU-toppmötet i Göteborg var en viktig plattform att föra ut Attacs frågor inför en bredare svensk publik, säger Hans Abrahamsson och berättar att han upplevde att det just då fanns ett ”gyllene tillfälle” till dialog mellan den politiska eliten i Väst och den globala rättviserörelsen.
– Jag hade deltagit i ett par internationella konferenser, bland annat hos Bill Clinton i Vita huset på frågan om varför amerikanerna skulle bry sig om utvecklingen i Afrika. Då talade man om en bumerangeffekt, nämligen om att världens fattigdom så småningom skulle falla tillbaka på den rika världen. Därför fanns det ett amerikanskt intresse av att försöka hantera de växande klyftorna mellan nord och syd, och man var orolig då att terrorism skapas i misär. Detta gjorde att jag
Hans Abrahamsson. Foto: Johan Wingborg / GU
upplevde att plötsligt så fanns det ett utrymme för en gradvis förändring utav världsordningens spelregler, berättar Hans Abrahamsson och fortsätter:
– Så jag såg själv Attac-rörelsen som en del av det gyllene tillfället, och jag upplevde också att det fanns ett utrymme för den globala rättviserörelsen att flytta fram sina positioner.
Även från ett lokalt svenskt politiskt perspektiv menar Hans Abrahamsson att det fanns en vilja till öppenhet och dialog. Den dåvarande socialdemokratiske statsministern Göran Persson, som tänkte kröna sin politiska karriär med det prestigefulla EU-toppmötet, var inriktad på att föra in den svenska offentlighetsprincipen i den dunkla EU-byråkratin. Även Göteborgs starke man, den socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden Göran Johansson, hade varit tillmötesgående med att ge demonstranterna plats i staden, och hoppades vidare att EU-toppmötet skulle lansera Göteborg som en internationell konferensstad.
– Det här gjorde att jag var fullständigt övertygad om att det fanns ett egenintresse hos svenska myndigheter att verkligen säkerställa den här dialogen. Jag trodde i min aningslöshet att regeringen och ledningen i Göteborgs stad hade ett inflytande över den polisiära myndigheten, att polisen skulle få instruktioner att tillåta den här typen av dialog. De förberedelser vi gjorde med polisen tydde också i det ursprungliga läget på att det var ärliga avsikter, säger Hans Abrahamsson:
– Men sen stod jag där med skägget i brevlådan efter polisens instängning av Hvitfeldtska. Polischefen Håkan Jaldung stod under en presskonferens och meddelade att alla på skolan misstänktes för brott och hävdade att det fanns vapen på skolan.
Det som hade hänt var att på morgonen den 14 juni, den första dagen på EU-toppmötet, beslutade polisen att stänga in de hundratals aktivister som bodde på Hvitfeldtska gymnasiet genom att ringa in skolan med containrar. Hvitfeldtska, ett stenkast från Avenyn, var en av de skolor i Göteborg som staden hade ställt till aktivisternas förfogande som boende för de tillresta demonstranterna. Polisens plötsliga agerande kom därför som en chock för såväl politiker som aktivister, däribland Hans Abrahamsson.
– Jag begav mig direkt till polishuset och sökte upp Håkan Jaldung och krävde att få gå in på Hvitfeldtska för att undersöka vad som var problemet, och det fick jag inte för Jaldung påstod att det var terrorister därinne och fara för min säkerhet. Men sen ändrade han sig och tillsammans med Anders Svensson från Socialistiska Partiet och Tord Björk från Jordens Vänner begav jag mig dit. Och vi såg ingenting som var anmärkningsvärt eller konstigt på skolan, förutom 800 containrar. Vi upptäckte varken vapen eller människor som ville något illa. Så jag fick bara en väldigt stor klump i magen och funderade mycket på vad som pågick, säger Hans Abrahamsson och fortsätter:
– Då begrep jag att det var något speciellt med agerandet vid Hvitfeldska. Sen ägnade jag några år för att försöka gå till botten med vad som hade hänt och varför det hade hänt. Det blev en omfattade forskningsresa som ledde till att jag skrev den här rapportboken En delad värld.
Utgångspunkten för Hans Abrahamssons forskning var att tillslaget mot Hvitfeldtska på ett eller annat sätt hade att göra med den amerikanska presidenten George W Bush besök i Göteborg, som sammanföll med EU-toppmötet, och att det hela skedde över huvudet på svenska myndigheter.
– Det verkade osannolikt att amerikanerna skulle lämna åt en lokal sheriff (det vill säga Göteborgs polischef Håkan Jaldung) att på egen hand ta hand om säkerheten vid George Bush besök, utan det fanns säkert här olika aktiviteter från amerikansk sida att säkerställa den amerikanska presidentens säkerhet, säger Hans Abrahamsson.
Via sina kontakter och sin forskning fick han insyn i Pentagons, NSA:s, och Secret Services, alltså den amerikanska presidentens livvakters agerande inför Göteborgsmötet och han tror att USA satte press på Håkan Jaldung att preventivt stoppa folk från att demonstrera mot Bush, vilket ledde till inringningen av Hvitfeldtska gymnasiet.
– Så den bild jag har idag är att Håkan Jaldung agerade utifrån amerikanska motiv. Den uppfattning jag har fått är att NSA hade information om att 400 anarkister från Italien skulle komma till Göteborg för att tränga sig in på president Bushs hotell. Detta tyckte amerikanarna inte om. Sen visade det sig att de här kompisarna från Italien, de drog till Världsbanksmötet i Barcelona i stället och kom aldrig till Göteborg. Det är möjligt att det finns flera förklaringar, men jag lever i den tron att amerikanarna utifrån denna felaktiga information om de italienska anarkisterna såg till att få Jaldung att genomföra tillslaget mot Hvitfeldtska.
De flesta är hur som helst överens om att det var polisens ogenomtänkta och orättvisa tillslag mot Hvitfeldtska som satte tonen för resten av EU-toppmötet och blev en direkt orsak till de kravaller som kom att skaka staden.
– Vad som sedan hände vet vi allihop, och varför det hände kan vi debattera, men det är klart att vissa kände sig provocerade av polisens agerande. Jag hävdar fortfarande att det var ett ogenomtänkt agerande att vissa aktivister tillgrep tillhyggen och använde dem för att sätta i gång en våldsam kravall. Men det är också lätt för mig som medelålders vit gubbe att sitta på mitt kontor och ta avstånd. Jag träffade en massa studenter som hade fått stryk av polisen och kände ett behov av upprättelse. Så det blev en spiraleffekt, som inte var planerad, men som utlöstes utav sin egen dynamik, säger Hans Abrahamsson.
– Jag menar idag att det var ett misslyckande för den globala rättviserörelsen som gjorde att vi förlorade väldigt mycket. Efter EU-toppmötet så var det ju många som kände på något sätt att det ändå hade varit en framgång. Vi krökte inte rygg, demonstranter visade att de slogs för sin rätt och så vidare. Men jag tillhörde dem som levde med en känsla av djupt misslyckande, och kände att jag själv hade bidragit till att ingjuta unga människor i förväntan på att dialog var möjlig.
Hans Abrahamsson menar att det var ett gyllene tillfälle till dialog mellan gata och parlament som, gick förlorad i Göteborg 2001. Och att det var en förlust huvudsakligen för vänstern, som sedan dess har tvingats på reträtt och aldrig fick sin chans att utmana det globala nyliberala systemet.
– Det var den globala rättviserörelsen som fick betala priset för detta. Vi flyttade inte fram några positioner. För mig är det lite av en sorgens dag, det blev en brytpunkt, och idag är det i stället högerpopulister och fascister runtom i världen och har gripit det gyllene tillfället och för egentligen Attacs fråga genom att ifrågasätta globaliseringens regelverk. Och till skillnad från 2001 då det var fattiga människor i Syd som drabbades av globaliseringens dynamik och marknadsstyrningens vansinne, så är det människor i Västvärlden som har drabbats utav detta, och det har gjort att högerpopulismen har fått ett nytt momentum, och den globala rättviserörelsen och vänstern har tappat sitt, konstaterar han.
Per Leander
En delad värld – Göteborgshändelserna i backspegeln
av Hans Abrahamsson
Bokförlaget Korpen 2021.