Väntan har varit lång för Riksbanken, Riksdagen och alla de medborgare som undrat över när regeringen skulle komma till skott och tillsätta utredningen Statens roll på betalningsmarknaden. Men så i mitten av december meddelade finansmarknadsminister Per Bolund (MP) att utredningen äntligen ska dra igång och ska, kanske lite överraskande, ledas av den före detta moderatledaren Anna Kinberg Batra.
KOMMENTAR
Den 10 december 2020 höll regeringen ett sammanträde och godkännde att utredningen Statens roll på betalningsmarknaden (2018/19:FiU44) efter lång fördröjning till slut tillsätts.
I direktivet konstateras att digitaliseringen leder till stora förändringar av hur vi betalar och att allt färre använder kontanter. Mot den bakgrunden ska utredningen ta ställning till statens respektive näringslivets framtida roll på betalningsmarknaden. I utredningens direktiv betonas att utredaren ska granska och utvärdera statens roll, det vill säga att fokus inte ligger på näringslivets roll. Frågan om vem som ska kontrollera penningskapandet lyfts inte. Utredningen ska i stället fokusera på huruvida e-kronan behövs och även titta närmare på begreppet ”lagligt betalningsmedel”. Uppdraget att utreda det hela tilldelades den före detta partiledaren för Moderaterna, Anna Kinberg Batra, som senast den 30 november år 2022 ska presentera resultatet.
Regeringen väljer alltså en före detta moderatpolitiker som är skolad civilekonom vid Handelshögskolan och före detta informationschef på Handelskammaren, snarare än en utredare med nationalekonomisk skolning som exempelvis Riksbankskommitténs ordförande Mats Dillén, en obunden ämbetsman.
På pressträffen för utredningen den 11 december påpekade finansmarknadsminister Per Bolund att området som utredaren ska titta på “har bäring på centrala delar av vårt samhälle”. Anna Kinberg Batra erkännde inför pressuppbådet att hon blev förvånad att de valt henne och inledde med att berätta: ”jag har alltid gillat att blanda privat sektor och politik, och gå fram och tillbaka mellan företagande och politik”.
Finansdepartementet som har varit med och utformat direktiven vill ge sken av att de tagit hänsyn till finansialiseringen och digitaliseringen i direktiven, men lyckas inte nämna hur dessa samhällsomvälvande skeenden kringgått paragraf 14 i Regeringsformen. Paragrafen lyder: ”endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lagen”. Direktiven som regeringen skrivit under skiljer inte tydligt på privata och statliga betalningsmedel, och inte heller tydliggörs att majoriteten av de privata är affärsbankernas utfärdade krediter. Bank of England, fastslog redan i en kvartalsrapport 2014 att penningmängden till största del består av bankernas utfärdade krediter. Samma slutsats drogs även i den empirisk studien ”Can banks individually create money out of nothing?” samma år.
Regeringens formulerade direktiv utelämnar även ordet penningmängd och att lejonparten av denna skulle bestå av privata pengar. I direktivens löpande text står det enbart att: ”Elektroniska betalningar i form av så kallade affärsbankspengar är i dag det klart dominerande sättet som betalningar sker på i samhällsekonomin”. Politikerna som ska representera svenska statens intressen har än så länge inte gjort anspråk på att vilja utfärda statliga digitala pengar. Det är bara Riksbanken som antytt att de anar oråd i samband med att kryptovalutors popularitet vuxit och techjättar lanserat planer på att ge ut sina egna valutor. Först 2018 initierade Riksbanken ett test och utvärdering för att i framtiden kunna lansera statliga digitala pengar, detta kallas för e-kronaprojektet.
Monopolet på penningskapande som staten utfärdade 1904 gäller såsom regeringsformen lyder enbart sedlar och mynt. E-kronan, menar flera ekonomer, skulle vara en möjlighet för den svenska centralbanken att själva kunna utfärda digitala statliga pengar. Vad hindrar att staten tar tillbaka kontrollen över penningväsendet? Bankföreningens lobbyister behöver inte arbeta mycket för att påverka utredningens utfall när skrivelserna i den nya riksbankslagen som Riksbankskommittén föreslagit är formulerade till affärsbankernas fördel. Om den nya riksbankslagen implementeras kommer artikel 123 i Europeiska Unionens funktionssätt (EUF-fördraget) skrivas in i svensk grundlag, vilket skulle innebära ett förbud mot monetär finansiering.
Denna EU-lagstiftning hindrar Sverige från att skapa egna pengar och tvingar staten att skuldsätta sig via banksystemet. En sådan lagstiftning kan enligt flera kommentatorer förhindra att pengar i framtiden skapas av Riksbanken och då döda tanken om statliga digitala pengar i dess fulla bemärkelse. I krönikan ”Swedish bankers face identity crisis over digital currency” för brittiska Reuters antyder skribenten Colm Fulton att svenska banker inget hellre vill än att ta död på e-kronan.
I skrivande stund vilar utredningens öde i Anna Kinberg Batras eventuella vilja att inte gå de privata intressena till mötes och att förutsättningslöst titta på det hon inte blivit ombedd att titta på.
Carolina Sundell