Kö till vallokalen i La Cisterna, en förort till Santiago. Foto: Yastay
Förhoppningarna var mycket stora, både i Chile och bland röstande chilenare utomlands. Resultatet blev en att högern tillfogades ett megastort nederlag. Nu är den hårt pressad i ett hörn.
KOMMENTAR
En majoritet av Chiles befolkning hade fått nog, nog av Pinochetdiktaturens grundlag, nog av ekonomiskt förtryck och ojämlikhet, nog av korruption, inkompetens, missbruk och polisbrutalitet. Efter ett helt år av ständiga protester visade folkomröstningen ett entydigt resultat. Diktaturens grundlag har kastats på historiens sophög. Den 25 oktober är redan inskriven i historieböckerna! Ungdomarnas, kvinnornas och de arbetandes förkrossande seger firades på gator och torg.
Folkomröstningen var det viktigaste valet sedan 1988, då en annan folkomröstning satte stopp för Pinochetdiktaturens fortsatta regeringsinnehav. Valdeltagandet var högre än vid det senaste presidentvalet. 78,28 procent av de röstande sa JA till att skrota diktaturens grundlag. De som ville behålla Pinochets konstitution fick endast 21,72 procent av väljarstödet. Majoriteten röstade också för att samtliga som ska författa den nya konstitutionen ska utses i allmänna val. Den politiska klassens modell, att hälften av dessa skulle vara parlamentsledamöter och hälften direktvalda, förkastades helt.
Utan den kolossala massmobiliseringen som krävde ett slut på den gamla grundlagen hade denna folkomröstning inte kunnat genomföras. Bakslaget för borgarklassen kommer bara en vecka efter MAS’ valseger i Bolivia. Latinamerikas politiska landskap håller på att ritas om.
På militärkuppen 1973 följde 17 års diktatur. Sedan kom en ”övergångsperiod till demokrati” under 30 år fram till den folkliga revolt som nu lett till att en ny grundlag ska röstas fram 2022.
För första gången kommer ett lands konstitution nu kunna författas av lika många kvinnor som män. Genusperspektivet fanns inte med i den ”Fredspakt” som högern och delar av vänstern slöt när man utlyste folkomröstningen. Det var feministiska kollektiv som genom upprepade massiva gatumobiliseringar drev fram detta. Det visar hur en kraftfull utomparlamentarisk kamp kan få igenom sin sak.
Dagen efter folkomröstningen är det inte så att högern är beredd att lägga sig och dö efter det förödmjukande nederlaget. För att få in så många högeranhängare som möjligt i den församling som ska väljas den 11 april 2021 och som ska skriva den nya konstitutionen vill högern nu helt fräckt framstå som att den alltid varit emot Pinochets grundlag. Det påminner om Sveriges moderater som försökt ge högern äran av att ha stridit för kvinnornas rösträtt när det begav sig.
Högern i Chile hoppar nu på tåget för att försöka påverka innehållet i den nya grundlagen. Jacqueline van Rysselberghe, ledare för högerpartiet UDI som även president Piñera är medlem i, sa en vecka innan folkomröstningen: ”När landskapet förändras så förändras även stämningarna”. Mitt under pågående rösträkning höll President Piñera ett tal till nationen: ”Detta är ett bevis på vår vackra republikanska tradition, medborgarna och demokratin har segrat…det är allas triumf. Jag känner glädje och hopp, är rörd och är stolt. Det är dags att läka såren från det förflutna. Jag älskar Chile, det är en fantastisk familj”. Det patetiska talet avslutade han genom att be Gud att välsigna landet.
En majoritet har känt sig förråd och manipulerad och bär en ilska mot hela samhällssystemet. Segern i folkomröstningen ger dem som alltid försummats självförtroende, men själva valsegern löser inte samhällets grundläggande problem per automatik. De sociala rörelserna har legitimiteten på sin sida, men saknar makt. De som har makten, som besitter nyckelpositioner och som missbrukar makten, saknar legitimitet.
Folkomröstningens resultat borde nu leda till att oppositionen försöker få en så stor enhet som möjligt om vilka man vill ska skriva den nya grundlagen. Men oppositionen består av olika konstellationer. Kristdemokrater, socialdemokrater av olika schatteringar, kommunistpartiet och den radikala vänstern kring Frente Amplio vill alla få in sina egna kandidater, men om inte vänstern enas kring en gemensam lista finns det en risk att högern kan få en seger inom ramarna för nederlaget.
Nära sex miljoner chilenare sade adjö till Pinochets arv och sopade mattan med extremhögern och den konservativa högern. Nu, när kampen går vidare för en genuin konstituerande församling, består vänsterns utmaning i att samlas bakom slagordet El pueblo unido jamás será vencido!
Alex Fuentes
