Tankfartyget som blev ett flyktingläger

Foto: Maersk Tankers

Det ligger ett fartyg ”strandat” på öppet hav. Det befolkas av ett antal besättningsmän och 27 människor utan någonstans att ta vägen. En av dem är en gravid kvinna. Vatten och mat håller på att ta slut. Men inget land vill ta emot dem. EU vänder bort blicken. Precis som så många gånger förr. Unionen hanterar inte flyktingfrågan. Resultatet: en humanitär kris.

För drygt en månad sedan räddade tankfartyget Maersk Etienne 27 flyktingar utanför den libyska kusten. Räddningen kom i sista sekunden. Båten, som flyktingarna försökte ta sig över till Europa på, var inte mycket mer än en träflotte och sjönk strax efter räddningsinsatsen.
Enligt det danska rederiet Maersk Tankers, som äger fartyget, så koordinerades räddningen med den maltesiska kustbevakningen. Trots detta fick inte Maersk Etienne lägga till på Malta. Dess­utom vägrar även övriga länder i närområdet – Libyen, Tunisien och Italien – att låta fartyget anlöpa hamn. Fartyget är alltså ”strandat” ute på internationellt vatten sedan en dryg månad tillbaka. Detta innebär en betydande risk för de redan utmattade och försvagade flyktingarnas fysiska och mentala hälsa. Bland de 27 finns ett barn och en gravid kvinna.

I videosamtal med internationell press har fartygets kapten, Volodymyr Jerosjkin, påtalat att fartyget bara har bäddar till de 21 i besättningen: ”Maersk Etienne är en tanker för kemiska produkter som inte är utrustad eller konstruerad för att ha människor ombord. Det är ett lastfartyg och besättningen består av sjömän. Ingen av dem är sjukvårdsutbildad eller utbildad för att omhänderta räddade människor.”
Eftersom det inte finns något annat utrymme, sover flyktingarna direkt på fartygets metalldäck under improviserade solskydd. Det blir inte lättare eller bättre ju närmare höststormarna kommer och frustrationen bland flyktingarna växer.
Under den gångna helgen kastade sig tre av dem över bord.
Besättningen på Maersk Etienne lyckades dock rädda de tre. Fartyget har nu upprepat en vädjan om omedelbar humanitär assistans.

Efter att händelsen med de tre flyktingarna blivit känd, uttalade sig Maltas premiärminister, Robert Abela, i en tv-intervju. Han sade att den förvärrade situationen ombord på Maersk Etienne ”inte är Maltas ansvar”. Istället menar han att det hela är ”ett danskt problem”.
Maersk Etiennes kapten skrädde inte orden när han kommenterade intervjun: ”Det myndigheterna gör mot oss är skamligt. Besättningen utförde sitt jobb på ett hedervärt vis. Men de människor vi räddade är övergivna och fartyget har blivit paralyserat. Vi behöver handling.”
Precis som Volodymyr Jerosjkin påpekade handlade besättningen på Maersk Etienne helt i enlighet med de internationella sjöfartslagarna och hade brutit mot dessa om de låtit flyktingbåten gå mot sitt öde. Ändå behandlas de som om de hade gjort något fel.

FN:s flyktingorgan, UNHCR, International Organisationen for Migration, IOM, och 28 medlemmar i Europaparlamentet har krävt att de som befinner sig ombord på Maersk Etienne ska få komma i land i trygghet. Ändå fortsätter fartyget att sväva omkring i limbo ute på havet.
Den totala bristen på solidaritet med flyktingarna ombord på Maersk Etienne är ännu ett lågvattenmärke i behandlingen av de människor som, med risk för sina liv, försöker ta sig till Europa, i hopp om ett bättre liv. Ytterligare ett bevis på EU:s totala misslyckande när det gäller flyktingfrågan.
Enligt FN-konventionen om sjölagen har som sagt alla skepp ansvar att rädda människor i nöd och föra dem till en trygg plats. Detta har de europeiska regeringarna de senaste åren på alla sätt försökt komma runt för att slippa flykting­ar från Afrika och Asien.
Ickestatliga organisationers rädd­nings­­aktioner har mötts av kalla handen eller rent av trakasserats och den humanitära situationen vid EU:s sydliga och östliga gränser är katastrofal.

Maersk Etienne är på intet sätt ensamt om att motas bort från Europas hamnar. För bara någon vecka sedan hamnade det ickestatliga räddningsfartyget Louise Michel – som finansieras av den brittiska konstnären Banksy – i en het konflikt med italienska myndigheter. Fartyget hade räddat 219 personer vid libyska gränsen och fick inte gå i hamn i Italien, enligt Guardian. Till slut fick sårbara passagerare i alla fall stiga iland på Sicilien, men först efter ingripande från UNHCR.

Coronapandemin har inte hjälp situationen, tvärtom har den gett EU-länderna ännu en anledning att inte släppa in människor på flykt. Grekland har skickat ut människor på båtar i Egeiska havet, med syftet att de skulle driva till Turkiet. Malta och Italien stängde sina hamnar i våras och Malta höll hundratals migranter i karantän på turistbåtar förankrade på internationellt vatten.
Länderna kring Medelhavet har tvingats hantera flyktingfrågan i stort sett på egen hand. Flyktinglägren har varit överfulla och fullständigt bristfälliga och de som har lyckats ta sig vidare till andra EU-länder har skickats tillbaka.
Det har sedan länge varit hög tid för EU att skärpa sig och för medlemsländerna att gemensamt ta ansvar för att flyktingar behandlas humant och att det finns lagliga och säkra vägar in i unionen. Att låta människorna på Maersk Etienne komma tryggt iland är en början.

Emma Lundström

 

Dela