”Tin soldiers and Nixon coming / We’re finally on our own / This summer I hear the drumming / Four dead in Ohio.” De ödesmättade raderna både inleder och avslutar Crosby, Stills, Nash & Youngs låt Ohio. En låt som ger gåshud och rysningar i själen och som handlar om massakern på Kent State-universitetet i USA.
Den fjärde maj var det femtio år sedan soldater öppnade eld mot studenter som protesterade mot Vietnamkriget på Kent State-universitetet i Ohio. Tretton sekunder senare var nio av demonstranterna sårade och fyra av dem döda.
Så här i efterhand är det lätt att tänka att fyra dödade studenter borde ha skapat ett ramaskri i samhället. Det gjorde det inte. De överlevande demonstranterna fick sig ytterligare en chock när det visade sig att en majoritet av det amerikanska folket gav sitt stöd till de soldater i Nationalgardet som gjort sig skyldiga till massakern. Bara några dagar efter den fruktansvärda händelsen attackerade byggnadsarbetare en antikrigsdemonstration i New York. Liknande attacker mot antikrigsrörelsen ägde rum på andra håll i landet.
Den främsta orsaken till detta var att president Richard Nixon och hans administration hade insett hur de kunde vinna stöd hos arbetarklassen genom att måla upp studenterna som opatriotiska bråkmakare. Bråkmakare som egentligen bara ville undvika att själva bli inkallade.
Den afroamerikansk veteranen från antikrigsrörelsen och medborgarrättsrörelsen, Eva Paterson, var med när det begav sig. I en intervju i brittiska tidningen Guardian, pekar hon på hur Nixonadministrationen använde en liknande strategi för att splittra studenter och arbetarklass, som de använde för att vinna vita väljare i södra USA. Medborgarrättsrörelsen utpekades som uppviglare och förespråkare för politiska krav som skulle missgynna fattig, vit arbetarklass.
Eva Paterson menar att Ronald Reagan utnyttjade liknande mekanismer i sin ”nyliberala revolution” och att Donald Trump nu utgör den logiska slutpunkten för taktiken: ”Det framställdes som att det var studenternas fel. Jag satt på ett plan och läste detta och mina ögon höll på att ramla ur skallen på mig, vänta lite, ungarna är döda och ni skyller på dem? Men landet var polariserat på ett liknande sätt som idag, även om Nixon framstår som ett helgon i jämförelse med Trump.”
Massakern på Kent State påminner oss inte bara om de fyra unga studenterna som helt plötsligt låg döda på marken bland sina panikslagna vänner, utan även om svårigheten och nödvändigheten för vänsterrörelser att förena alla grupper som missgynnas av nuvarande orättvisa samhällssystem i kampen.
Enade vi stå, söndrade vi falla.
Text och bild: Emma Lundström
