Trump stärker regimen i Iran

▶ Soleimani hade blod på sina händer

▶ Det har även Trump och Saudiarabien

▶ Det är alltid civilbefolkningens blod

KOMMENTAR

Det är ingen tvekan om att Saddam Hussein var en ondskefull tyrann. Men betyder det att det var rätt att invadera och ockupera Irak med över en miljon dödsoffer, ett globalt jihadisthot, människor drivna på flykt och framväxande europeisk högernationalism som konsekvens? Den frågan är aktuell i samband med det amerikanska attentatet mot Qasem Soleimani. Som högste ledare för Revolutionsgardets internationella gren Qudsstyrkan var han ansvarig för Irans inblandning i det blodiga inbördeskriget i Syrien.
Det är ingen tvekan om att Soleimani hade blod på händerna. Lika lite som det råder tvivel om att Donald Trump och hans regim samt Saudiarabiens Mohammed bin Salman har jemenitiskt blod på händerna. Men en situation där stater har ihjäl varandras företrädare innebär djungelns lag inom internationella relationer och priset för den sortens upptrappning bär vanligt folk.

Attentatet har inte försvagat den blodbesudlade iranska regimen. Om man tittar på de miljoner som slutit upp i regimens arrangerade propagandamanifestationer verkar det snarast som att regimen stärkt sina kort. Visserligen vallfärdade människor från hela landet och även shiamuslimer från regionen till processionen i Kerman som blev så ödesdiger med mängder av ihjältrampade människor. Men som den reformsinnade Teheran-professorn Sadegh Zibakalam förklarade i Aljazeera English i måndags och många andra kommentatorer så har attentatet fått iranier med vitt skilda uppfattningar att förenas i motstånd mot Trumps aggressiva politik.
Miljoner iranier valde Hassan Rouhani till president 2013 just för att han lovade att förhandla med omvärlden och få ett slut på sanktionerna som drabbat allmänheten så fruktansvärt hårt. Det lyckades han med vilket bäddade för återvalet 2017. För iranierna och de flesta andra runt om i världen är det fullständigt uppenbart att Donald Trump gett sig den på att sabotera Obamas uppgörelse med Iran.
Det är Donald Trump som bär huvudansvaret för diplomatins sammanbrott och konfrontationens återkomst i Iran-relationerna.

Trumps sanktioner har lett till skenande arbetslöshet, cancerdrabbade människor som inte får sina mediciner och unga som inte har möjlighet att starta sig ett liv.
Ja, Iran har en reaktionär korrumperad regim och hänsynslös kapitalistisk ekonomi som lämnar miljoner utblottade medan en liten elit med de rätta kontakterna inom prästerskapet, revolutionsgardisterna och bazaaröverklassen berikar sig hejdlöst. Men att USAs regering medvetet förstärker misären är ingen hemlighet, utrikesminister Mike Pompeo har själv sagt att syftet är att öka lidandet och att få folket att resa sig. Men att tukta folket till uppror där de betalar för frihetskampen med sitt blod leder inte till tacksamhet mot USA. Därför är det mer än naivt att tro att Donald Trumps beställda mord på Qassem Soleimani kommer firas av folkmajoriteten.
Antagligen hade dessa människomassor inte deltagit i regimens arrangemang om Soleimani hade dödats av syriska rebellstyrkor. Men just att den krigshetsande administrationen i Vita huset som åsamkat vanliga iranier ytterligare lidande anfaller företrädare för Iran och rentav hotar med bombningar av persiska kulturella landmärken väcker liv i den iranska patriotismen.
Det kommer regimen i sin tur utnyttja till det yttersta för att slå ner på all opposition med järnhand. Varje protestyttring, varje nedbränd milispostering eller bankkontor, kommer straffas tusenfalt, brännmärkt som ett uttryck för USA:s militära förberedelser.
De politiska fångarna betalar i detta nu priset för Donald Trumps vansinniga eskalering, ja varje iranier som vill se demokrati, rättvisa och fred i Iran kommer tystas för lång tid framöver i år och kanske mer. Vi kommer förmodligen se en upprepning av Irakinvasionen 2003 eftersom Iran är en mycket svårare motståndare.
Någon form av militär konflikt, möjligen genom proxys, är rätt så sannolik. Kanske mer säkert är att regimen går stärkt ur det här och att de frihetliga krafterna undermineras.

Arash Gelichkan

 

Revolutionsgardet och al-Qudsstyrkan

■ Revolutionsgardet och al-Qudsstyrkan är en mäktig militär-ideologisk organisation med syfte att försvara och sprida den så kallade “islamiska revolution” som burit fram prästerskapet till makten i Iran. Revolutionsgardet äger stora ekonomiska tillgångar och företag, därför är den en av regimens mäktiga komponenter.

■ Tillsammans med den reguljära armén (artesh på persiska) utgör Revolutionsgardet Irans försvarsmakt men organisationen verkar också som underrättelsetjänst med mera. Specialenheten al-Qudsstyrkan är dess internationella gren och är kanske mest känd för att ha skapat eller åtminstone bidragit starkt till bildandet av den shiamuslimska libanesiska rörelsen Hezbollah.

■ Al-Qudsstyrkan sponsrar shiamuslimska miliser i Irak och är kraftigt inblandat i det syriska inbördeskriget på diktatorn al-Assads sida. Då de av USA ses som sponsorer av antivästlig terrorism är de föremål för sanktioner och nu militära operationer. Men al-Qudsstyrkan har samtidigt deltagit i den internationella krigföringen mot ISIS, de facto vid bland andra USA:s sida.