Qasem Soleimanis begravning i Teheran, 6 januari. Foto: Majid Asgaripour / MEHR news agency
▶ Likvideringen av Irans mäktigaste general är en rejäl upptrappning
▶ Enligt högste andlige ledaren Ali Khamenei väntar en ”kraftfull hämnd”
▶ Vad kommer då att bli USA:s motdrag efter en eventuell iransk attack?
KOMMENTAR
När USA natten till fredagen 3 januari i en drönarattack vid Bagdads flygplats likviderade chefen för Irans specialstyrka Quds, Qasem Soleimani, och åtta andra höga militärer var det en aktion som knappast kom som en blixt från klar himmel utan en följd av de ständigt försämrade relationerna mellan USA och Iran ända sedan USA i maj 2018 lämnade det kärnenergiavtal vars funktion sägs vara att hindra Iran från att skaffa sig kärnvapen.
Därefter har USA återinfört skarpa sanktioner, vilket fått den iranska ekonomin att blöda. Internationella Valutafonden (IMF) uppskattar att Irans BNP under 2019 minskat med hela 9,5 procent. Det mest markanta tecknet på nedgången är att oljeproduktionen reducerats från nästan fyra miljoner fat per dag till drygt två miljoner fat och exporten av olja har fallit än mer drastiskt.
Sanktionerna har slagit hårt mot den iranska befolkningen med brist på bland annat livsmedel och mediciner. Allra mest alarmerande i sammanhanget är att många cancerpatienter inte har kunnat få adekvat behandling. Irans utrikesminister, Javad Zarif, har sagt att ”sanktionerna är inte ett alternativ till krig – de är krig”.
Under det senaste halvåret har även de militära spänningarna i området kring Persiska viken tilltagit med attacker och beslagtagande av fartyg, drönarnedskjutningar, attacker mot saudiska oljeraffinaderier samt en ökad amerikansk militär närvaro i området. Attacken mot Soleimani föregicks också 27 december av att en amerikansk civilanställd dödades och fyra amerikanska soldater skadades vid en attack mot en militärbas utanför irakiska Kirkuk, varefter USA 29 december replikerade med att slå till mot de Iranstödda irakiska Hizbollahbrigaderna med 25 dödsoffer som följd. Likvideringen av Soleimani, Irans mäktigaste general och främste ansvarige för landets militära operationer utomlands, måste dock ses som en rejäl upptrappning. Frågan är vad som händer nu?
Irans högsta andlige ledare, Ali Khamenei, har utlyst tre dagars nationell sorg som sägs ska följas av vedergällning, enligt Khamenei väntar en ”kraftfull hämnd”. Nära till hands ligger då att tro att Iran kommer att utnyttja sin kontroll över Hormuzsundet, den passage som en femtedel av världens utvunna olja går igenom. Det som talar mot det är att en stängning av denna passage inte på något allvarligt sätt skadar USA, mot bakgrund av att landet idag till 90 procent är självförsörjande på olja.
Ett troligare scenario är då att Iran attackerar någon/några av USA:s 36 militärbaser i området. Kruxet här är att dessa baser är synnerligen välbevakade och det sannolika är att USA med sitt luftvärn mäktar med att skjuta ner eventuellt inkommande missiler eller drönare.
Det mest sannolika scenariot är snarare att iranska paramilitära styrkor i Irak – tillsammans med irakiska miliser – försöker att genomföra en direkt handgriplig större attack mot de amerikanska soldater som är stationerade i Irak, att kontentan blir en eskalerande duell mellan USA och Iran om inflytande i Irak. Vi ska då ha i minne att Iran kan dra fördel av växande anti-amerikanska stämningar: själva Iraks regering har fördömt attacken mot Soleimani, parlamentet har i dagarna röstat genom ett förslag om att all amerikansk militär ska lämna Irak, irakiska säkerhetsstyrkor har inte hindrat demonstranter från att ta sig in på USA:s ambassadområde och tiotusentals irakier skanderar ”död åt USA” på Bagdads gator.
Vad kommer då att bli USA:s motdrag efter en iransk attack? Ja, att det hela skulle utvecklas till en stor väpnad konflikt – likt de två Irakkrigen – är inte alls sannolikt. Visst finns det säkerhetspolitiska hökar i USA, som den av Trump avpoletterade John Bolton, vilka talar om nödvändigheten av ett ”regimskifte” i Teheran. Men Iran är inte Irak utan ett land med en tre gånger så stor yta och med en krigsmakt i betydligt bättre kondition än den irakiska under Saddam Husseins styre. Dessutom är USA bränt av erfarenheterna från sin irakiska ockupation.
Det mest troliga är istället att USA kommer att bomba noggrant utvalda centrala ekonomiska enheter i Iran, som landets oljeraffinaderier. Ett mindre troligt, men inte uteslutet scenario, är att USA ger sig in på att bomba Irans kärnenergianläggningar sönder och samman, det som den israeliska regeringen Netanyahu ständigt pläderar för. Det är dock inget enkelt företag.
Anläggningarna är utspridda på en mängd platser och flera av dem ligger långt under marken. USA är dock enligt utsago i besittning av tillräckligt kraftiga bomber för att komma åt dessa installationer. Mot bakgrund av att USA lämnat kärnenergi-avtalet med Iran och slagit in på en konfrontativ kurs är inte heller en utveckling av det slaget, om hökarna i Trumps administration vinner gehör, helt omöjlig.
Sammantaget går Mellersta Östern en spänd tid till mötes.
Anders Karlsson
