OPINION
Uppenbarligen finns det bara plats för ett par frågor åt gången i den offentliga debatten. 2019 var året då vi skulle definiera gängrelaterat våld som det största samhällsproblemet i Sverige vid sidan av invandringen och framställa hårdare tag och mer pengar till polisen som den enda lösningen.
Detta trots att Socialstyrelsens statistik – både över slutenvård och specialiserad öppenvård – visar att antalet personer som fått vård för skador orsakade av våld har minskat kontinuerligt och kraftigt, och ligger på den lägsta nivån sedan den här typen av statistik började föras i slutet av 1980-talet.
Invandringen till Sverige är den lägsta på sex år, enligt Statistiska centralbyrån (SCB). Under 2019:s första sex månader minskade invandringen med tio procent jämfört med samma period 2018.
I ett pressmeddelande i september i år tackade Polisförbundet regeringen för att den ger Polismyndigheten ett högre anslag för 2020 än vad myndigheten begärt. Men polisens framgångsrika lobbyorganisation uttryckte i samma pressmeddelande samtidigt en oro för att budgetpropositionen inte tar höjd för polisens (min kommentar: omättliga?) behov de kommande åren.
I regeringens budgetproposition avsattes alltså drygt 28,5 miljarder kronor till Polismyndigheten för 2020, vilket är omkring 13 gånger mer än de sammanlagda statsbidragen till psykiatrin på strax över 2,2 miljarder per år.
Men när det gäller dödsfall är förhållandena de omvända: Varje år tar ungefär 1 200 personer sina liv i Sverige, vilket är ungefär 11 gånger fler än de 108 fall av dödligt våld (mord eller dråp) som konstaterades i Sverige under 2018.
Ändå är det polisen det satsas på, snarare än psykiatrin, som tidigare år varit prioriterad i den politiska retoriken. Regeringen aviserade i år en historiskt stor satsning på polisen på drygt sju miljarder kr på tre år och 10 000 fler polisanställda till 2024.
Dagarna efter att polisen i budgetpropositionen fått mer pengar än den begärt, presenterade Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, inrikesminister Mikael Damberg och Miljöpartiets riksdagsledamot Karolina Skog ett åtgärdspaket på 34 förslag på åtgärder mot gängkriminaliteten.
Men pengarna räcker ju inte till allt. I april meddelade finansminister Magdalena Anderssons pressekreterare Isabel Lundin att “En kommande satsning på psykiatrin blir 410 miljoner i stället för 500 miljoner”. Den tidigare utlovade storsatsningen på psykiatrin på 500 miljoner blev alltså 90 miljoner kr mindre än planerat: nästan en femtedel av satsningen plockades således bort.
Samtidigt läggs den nationella hjälplinjen, dit man kan ringa om man mår psykiskt dåligt, ner nu vid årsskiftet. Hjälplinjen erbjuder tillfälligt stöd vid psykisk kris eller svåra livssituationer via en jourtelefon som är öppen alla dagar. Hjälplinjens uppdrag har varit att arbeta förebyggande genom att erbjuda en första kontakt kring psykisk ohälsa samt hänvisning till rätt instans för den som behöver mer hjälp. Jourtelefonen tillkom på initiativ av brukarrörelsen för snart 20 år sedan. Redan då fanns ett stort behov av tillfälligt psykologiskt stöd. Idag får inte ens hälften av de som ringer kontakt och den hjälp de behöver (14 000 samtal av 30 000 når fram).
Det talar för att Hjälplinjen snarare än att läggas ner, borde bli mer omfattande så att fler får rätt hjälp i ett tidigt skede.
Men det får man väl inte säga i det här jävla landet?!!
Marco Jamil Espvall
