Bhaskar Sunkara, född 20 juni 1989 i White Plains i New York, är en amerikansk författare. Han är grundare av och redaktör för tidskriften Jacobin och utgivare
av Catalyst: A Journal of Theory and Strategy och Tribune. Han är före detta vice ordförande för Democratic Socialists of America.
Den amerikanska socialistiska tidskriften Jacobin har sedan sitt grundande 2010 utvecklats till en av vår tids viktigaste källor till samtidsanalys och alternativa vinklar över tillståndet i vår värld. Nu har Jacobins redaktör, Bhaskar Sunkara, gått vidare genom att fördjupa tankegångarna i en bok som bär titeln Socialistiska Manifestet – Radikal politik i en tid av extrem ojämlikhet. Anders Karlsson har läst den.
Vid det tyska socialdemokratiska partiets kongress i Erfurt 1891 uttalade partiets ordförande August Bebel följande profetiska ord:
”Jag är övertygad om att endast några få i denna sal inte kommer att få uppleva den stora dagen (av socialism)” Det ger vittnesbörd om en tid när socialistiska krafter gick framåt med sjumila-kliv, en tid som präglades av stor optimism. För många var det självklart att den socialistiska ideologin bar framtiden i sitt sköte och när bara den allmänna rösträtten fullständigt erövrats skulle arbetare och småfolk vara den stora samhällsförändringens själva garant.
Idag, drygt 125 år senare, kan vi dock blicka tillbaka på en utveckling som inte alls kom att följa Bebels profetia. Visst kunde socialdemokratiska partier på många håll snart tillskansa sig makten, men dess vision om en socialistisk värld kom samtidigt att bli alltmer dunkel för att slutligen helt avskrivas.
I Östeuropa och Kina förstatligades förvisso produktionsmedlen, men det med stalinistiska regimer vid makten som kom att släpa visionen om det jämlika socialistiska samhället – bakom taggtråd, Gulagarkipelag och enpartidiktatur – i smutsen. I hägnet av det kan vi nu blicka ut över en värld som nästan till fullo är kapitalistisk – med Kuba och den vedervärdiga familjedespotin i Nordkorea som undantagen i marginalen. Det är emellertid i en tid – med det alltmer akuta klimathotet – som egentligen bara skriker efter socialism.
Bhaskar Sunkara lotsar oss genom en framställning där han lägger det mesta utrymmet på kapitel där han rekapitulerar historien: genom att gå tillbaka till de socialistiska urfäderna Karl Marx och Friedrich Engels, teckna de socialdemokratiska och sovjetiska erfarenheterna samt samhällsomvälvningar i tredje världen med Maos Kina i förgrunden. Det är dock många före Sunkara som skrivit om allt det, han har egentligen föga nytt att tillägga och boken i stort lider av att vara historiskt baktung.
Dessutom borde han även här disponerat textutrymmet på ett annat sätt. Beklagligt är att han överhuvudtaget inte nämner det fragment av socialism – i form av arbetarsjälvstyret inom den ekonomiska sfären – som faktiskt låg för handen i Titos Jugoslavien. Ett annat exempel, som också tillhör nutiden och vilket bara Sunkara behandlar rapsodiskt, är Kuba där han kunde ha resonerat kring den rådande folkmaktsmodellens förtjänster och brister, under ett system som dock inte överskridit stalinismens grundkonstruktion med enpartisystemet som det främsta signumet.
Den största behållningen med Socialistiska Manifestet är istället ett kapitel där Sunkara målar upp bilden av ett socialistiskt framtidssamhälle om tjugo år. Till skillnad från många tidigare socialistiska utopier är den starkt fotad i det realistiska, tämligen långt från ett samhälle utan varken stat eller marknad – för att inte tala om den kommunistiska drömmen om ett samhälle i överflöd.
Här får vi istället till livs ett tillstånd där en rad problem fortfarande återstår att lösa, men där den enskilda individen har en garanterad rätt till arbete, en social grundtrygghet och en helt annan möjlighet att genom arbetsplatser och grannskapsnämnder vara delaktig i skötseln av samhället än vad dagens liberala system har att erbjuda.
Värdefullt är också att han här lyfter frågor som exempelvis vilka faktorer som ska ligga till grund för lönesättningen – och lönespridningen – i det socialistiska samhället eller den kniviga aspekten om relationen planhushållning kontra marknad i en ekonomi som ytterst vilar på det gemensamma ägandet.
Det som primärt gör att Socialistiska Manifestet ingjuter en hel del optimism inför framtiden är dock det kapitel som huvudsakligen tar sitt avstamp i det socialistiska tänkandets renässans i dagens USA, och där självklart också Labours radikalisering under Jeremy Corbyns ledning får sitt beskärda utrymme.
Att något är på väg att hända i kapitalismens högborg USA uttrycker Sunkara redan i bokens inledning: ”Det är uppenbart att saker och ting håller på att förändras. När jag gick på high school och sa till folk att jag var socialist tittade de på mig som om jag vore galen. När jag idag säger till folk att jag är socialist nickar de och fortsätter oberört med sitt – utan minsta antydan till avsmak”.
Vi kan även tillägga att det är ett USA där Bernie Sanders, som inte sticker under stol med att han är ”demokratisk socialist”, fick nästan 13 miljoner röster i demokraternas primärval inför det senaste presidentvalet, ett samhälle där Democratic Socialist of America (DSA) – med en ideologisk spännvidd från socialdemokrati och långt ut på vänsterkanten – på bara några år vuxit från 6000 till 55 000 medlemmar.
Sammantaget har Socialistiska Manifestet, sina brister till trots, en hel del att bidraga med som en form av introduktion till vår tids socialism. Min känsla när jag väl lägger boken åt sidan är också att den socialistiska drömmen är lika seg och stryktålig som den nordiska mytologins Särimner, grisen som slogs ihjäl på kvällen men likafullt var vid fullt liv när morgondagen randades.
Anders Karlsson
BOKEN
Socialistiska Manifestet –
Radikal politik i en tid av extrem ojämlikhet
Bhaskar Sunkara
Tankekraft Förlag, 2019
