Ett vattenhål för bostadskämpar

▶ Bostadskampen lever!

▶ Diskussioner om fortsatt strategi

▶ Lärdomar från förr och nu, och från andra länder

 

Helgen 28-29 september sammanstrålade bostadsaktivister från olika delar av landet till det 5:e Bostadsvrålet i ordning. Första dagen hölls föredrag och workshops i Folkets Hus i Stockholms norra förort Husby och på söndagen i Hökarängen i stadens södra förorter. Det var ett mastigt program med inbjudna aktivister från Nordamerika, Argentina, England och Spanien som förmedlade erfarenheter därifrån.
Ämnena handlade om hur man bygger hyresgästkommittéer baserat på aktiverade hyresgäster där gräsrötterna har kvar kontrollen av sin organisation.

I uppropet inför konferensen sägs det att ”det är samhällets ansvar att säkerställa en fungerande bostadsförsörjning. Det står inskrivet i den svenska regeringsformen och i FN:s mänskliga rättigheter.” Det var konferensens genomgående tema.
Men, påpekar man, ”går utvecklingen åt fel håll. Hoten växer och blir allt fler. I takt med ökade inkomstklyftor, och subventioner av det ägda boendet, ökar bostadsojämlikheten mellan grupper i samhället. Utländska och svenska renovräkningsentreprenörer tillåts härja fritt, och höjer hyrorna som de vill. Ansvariga politiker har drivit igenom marknadshyra inom nyproduktion och på andrahandsmarknaden.”
”Hur långt ska det gå innan Sverige är tillbaka i en bostadsnöd där boende återigen, likt för 100 år sedan eller i dagens Spanien, tvingas organisera hyresstrejker och ockupationer?”

Bostadsvrålet har blivit ett vattenhål för de erfarna bostadskämparna, som de senaste åren kunnat samlas för att stärka varandra både moraliskt och kunskapsmässigt.
I år deltog även mer etablerade krafter som Ann-Margarethe Livh, vänsterpartisten som gått från bostadsborgarråd i Stockholm till regionstyrelsen för Hyresgästföreningen Stockholm. Deltog på flera punkter gjorde även Marie Linder, Hyresgästgöreningens förbundsordförande i Sverige, och Stockholmsregionens ordförande Simon Safari.

Marie Linder presenterade HGFs Topplista på bostadspolitiska krav, varav de flesta känns angelägna. På konferensen krävdes vid flera tillfällen att HGF centralt hjälper till att mobilisera mot införandet av marknadshyror som ingår i regeringens 73-punktsprogram. En av dem som manade på i det avseendet var Kristoffer Lundberg, ordförande för Hyresföreningen i västra Sverige. Han fick även Bostadsvrålet att anta ett uttalande i detta avseende på det summerande eventet på konferensen.
”Marknadshyran är borgarnas standardkrav. Det var även socialdemokraternas profilfråga att motsätta sig detta. Och nu ska det alltså genomföras av en socialdemokratisk ministär. Det kommer att innebära 30-35% hyreshöjningar överlag. Idag går över 30% av lönen till att betala boendet i hyresrätterna, medans det bara är 16% för de med ägt boende”, berättade Lundberg. ”Vi kan inte vänta längre. Vi vänder oss till övriga hyresaktivister för att påbörja kampen. Vi måste utlysa en protestdag! Men vi tror på en enad rörelse. Vi vill ha med resten av rörelsen bakom uttalandet.”
Sandra Mandell från styrelsen i HGF i Järva menade att ”det kommer inte att räcka med att fika med politikerna, eller att 3 av 100 får rätt i hyresnämnden mot renovräkningsbolagen. Vi måste enas i aktion!”
Jan Berggren, ifrån Bergshamra i Solna, berättade om situationen i hyresbeståndet ”Signalisten”, där han bor. Den ägs av Allmännyttan, men de beter sig som ett privatägt bolag. Signalisten består av 3 000 lägenheter varav 1 700 nu lyxrenoveras. Bara 15 procent av de boende flyttar tillbaka efter renoveringen på grund av 60 procent i hyreshöjning.
”Människor dör under omflyttningarna”, säger Jan Berggren.
Han har varit socialdemokrat i 35 år, men säger att partiets representanter i kommunen accepterar den borgerliga politiken. Nu tänker han föreslå att hyresgästerna i området skall stämma allmännyttan. En idé som fler på konferensen blev inspirerade av.

Janne Hägglöf

 

Här är Hyresgästföreningens tio punkter till Per Bolund

• Ta bort dubbelbeskattningen av hyresgästerna. Hyran i allmännyttan ska gå till hyresgästerna.

• Ökad valfrihet på bostadsmarknaden. Du ska kunna bo i olika boendeformer under hela livet och ungdomar måste kunna få plats på bostadsmarknaden utan att vara miljonärer.

• En ny skattereform för neutralitet mellan boendeformerna.
• Större statligt ansvar för finansiering av bostadsbyggande och renovering för att dämpa lågkonjunktur.

• Modernisera bostadsbidraget och öka bostadstillägget för landets fattigpensionärer.

• Bostadsgaranti för unga.

• Tydligare ansvarsfördelning för bostadsförsörjningen, nationellt, regionalt och lokalt.

• Skattefria underhållsfonder som möjliggör för bostadsbolag att lägga undan delar av hyran till framtida underhåll, utan att det beskattas som vinst.

• Stärkt ställning för hyresgäster för större inflytande över bland annat renoveringsarbeten.

• Hela landet ska bygga, ingen kommun ska slippa undan ansvaret – alla kommuner med bostadsbrist ska planera för fler bostäder.

 

 

Uttalande:

Nej till marknadshyra, ombildning och utförsäljning

Aldrig tidigare har hotet mot det nuvarande hyressättningssystemet varit så allvarligt som idag. Detta under en regering som gjorde nej till marknadshyra till en huvudfråga i valet.
Marknadshyror skapar inte fler bostäder, utan fördjupar klyftorna i samhället.
Med anledning av det så kallade januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna är nu hotet mot hyressättningssystemet med marknadshyra inte längre en isolerad fråga, utan en del av ett större systemskifte.
Samtidigt växer hotet mot hyresrätten som boendeform i kommunerna där en politik för ombildningar och utförsäljning av allmännyttan breder ut sig, där hyresgäster skuldsätts eller stora internationella riskkapitalbolag ser möjlighet till snabba vinster på bekostnad av hyresgästernas hälsa, välmående och ekonomi.
Detta kombinerat med att allmännyttan blivit allt mer idélös och krokar arm med de privata fastighetsägarna avslöjar vilken ny period vi befinner oss i med en allt mer aggressiv motpart.

Historiskt sett när allmännyttan växte fram var bostadspolitiken en central del av den statliga välfärdspolitiken och en integrerad del i såväl den ekonomiska politiken som arbetsmarknadspolitiken.
Vi måste återgå till detta, men det är bara möjligt under trycket av en massiv och tydlig hyresgäströrelse.
Runt om i landet reser sig hyresgästkollektivet mot chockhöjda hyror, renovräkningar, ombildning och utförsäljning, för upprustning på de boendes villkor och kommunalisering av privata slumvärdar.
Men det är isolerade öar av protester som nu behöver samordnas i en landsomfattande protestdag.
Förutsättningarna för en massiv proteströrelse för hyresrätten finns i opinionen och behöver organiseras.
Kraften till förändring växer underifrån, i bostadskvarteren och trappuppgångarna. Kraften finns i husen men vi måste flytta ut den till gator och torg.
Bara en utåtriktad rörelse med massmöten och demonstrationer kan tvinga regeringen och fastighetsägare på reträtt i dessa avgörande frågor.
Vi behöver ta kampen för att bostadspolitiken på nytt ska bli en självklar del av välfärdspolitiken, där kommunerna på nytt på uppdrag av staten tar sitt bostadsförsörjningsansvar med en social bostadspolitik.

Vi uppmanar Hyresgästföreningen att organisera massmöten och en landsomfattande protestdag som starten på ett landsomfattande bostadsuppror mot marknadshyra, ombildning och utförsäljning.
Vi har ingen tid att förlora, utlys ett datum!

Antaget av:
HGF region Västra Sverige,
Massmöte med 700 hyresgäster
samt Bostadsvrålet 2019.

Dela