Foto: Studio Incendo
▶ Två miljoner på gatorna – parlamentet stormat
▶ Invånarna vill inte underordnas Kinas auktoritära regim
▶ Risk att högernationalister tar över om inte arbetarklassen mobiliseras
Som ett folkligt uppror har bortåt två miljoner av Hongkongs knappt sju miljoner invånare tagit till gatorna. Stormning av den lagstiftande församlingen med våldsamma drabbningar med polis. Kraftiga fördömanden från de styrande i Beijing med vapenskrammel från den kinesiska militärgarnison i Hongkong och hot om omfattande polisiära repressalier …
De senaste veckornas växande protester mot Hongkongs chefminister Carrie Lams lagförslag om utlämning av brottsmisstänkta till Kina nådde på tisdagen en kulmen, och kanske en skiljeväg. Att just på årsdagen av den brittiska kronkolonins överlämnande till Kina 1997, attackera den institution som representerar övergångslösningen, dessutom under den kinesiska folkrepublikens sjuttioårsjubileum, var en utmaning – även med risk att splittra proteströrelsen.
Tidskriften Jacobin samlade den 20 juni ett antal vänsteraktivister från Hongkong för att diskutera proteströrelsen. De lyfte fram bredden och djupet av rörelsen, hur inte bara studenter utan även delar av medelklassen och på sina håll den fackliga rörelsen deltagit – och en ny generation ungdomar. Att lagförslaget bordlades efter de inledande protesterna med Carrie Lams ursäkt till Hongkongs befolkning, kunde inte blidka denna generation som upplever växande hot mot demokratiska fri- och rättigheter. Och som inte ser någon framtid i den process som år 2047 helt ska ha integrerat Hongkong i Kinas auktoritära system.
Även idag präglas Hongkong av alliansen mellan storkapitalet och den kinesiska byråkratkapitalismen – en ordning med snabbt växande sociala klyftor där ojämlikheten passerat amerikanska nivåer. Medan nära en och en halv miljon invånare lever under fattigdomsgränsen gläds eliten åt låga skatter (15 procent plattskatt), ”flexibel arbetsmarknad” och lågutbildad och lågbetald immigrerad arbetskraft.
Jacobins församlade vänsterpanel med aktivister från China Labor Net, socialistkollektivet Left21 och Student Labour Action Coalition såg en stor kreativitet och väldig kampvilja hos den nya generationen, men oroades också över tilliten till sociala media och bristen på organisation – som inte bara kan skingra rörelsen utan även släppa fram provokatörer som spelar regimen i händerna. De varnade också för att ”lokalister” av nationalistisk och högerkaraktär som med rasistiska slagord vänder sig mot Kina, försöker ta över rörelsen. Här krävdes, menade de, också mobilisering av arbetarklassen genom politiska strejker och andra fackliga aktioner.
Och sådana genomfördes också under juniprotesterna när den fackliga landsorganisationen HKCTU manade till strejk och protester. Men fackföreningsrörelsen är splittrad. Den betydligt större landsorganisationen HTF, med rötter i 1940-talets kamp mot den brittiska kolonialismen och lojal med det kinesiska kommunistpartiet, fördömde på tisdagen kraftfullt stormningen av den lagstiftande församlingen, krävde stränga straff mot ”mobben” och anordnade istället protester mot ”USA:s inblandning”.
Om stormningen hörde till just en planerad provokation eller bara var utlopp för desperat frustration inför den auktoritära utvecklingen kanske framtiden utvisar. Men att miljonprotesterna står för ett djupt folkligt motstånd mot avdemokratisering och maktlöshet – som även kan påverka den bredare kinesiska utvecklingen kan få betvivla.
Håkan Blomqvist