PÅ PLATS
Absolut fullsatt var det när Välfärdsalliansen på lördagen presenterade sig på ABF-huset i Stockholm. Under parollen ”Upp till försvar för välfärd, trygghet och klimaträttvisa” samlades en solfjäder av organisationer och aktivister för att förena klimatkamp med välfärdssolidaritet. Det var Rött forum som i höstas efter en stor hyresdemonstration tog initiativ till att söka förena hyresgäster, välfärdsaktivister och fackföreningsfolk med klimatrörelsen. Och gensvaret blev stort. Hyresgästföreningen i Stockholm tillsammans med nätverket Rädda Hyresrätterna plus Seko, Unga Byggare, Elektrikerna och Hotell- och Restaurang i Stockholm tillsammans med Gemensam Välfärd, Klimataktion och unga från #fridaysforfuture sammanstrålade till en tät eftermiddag för gemensam sak.
En kortfilm från den väldiga elevstrejken för klimatet i Stockholm den 15 mars, drog igång mötet som inleddes av ett antal klimatstrejkande elever. I Greta Thunbergs anda manades alla, i synnerhet fackföreningsrörelsen, till uppslutning i den globala klimatstrejk som planeras till den 27 september. Därefter varvades föreläsare och aktivister med miniföreläsningar och fältrapporter från olika områden. För sociologiprofessorn Göran Therborn präglas det kommande århundradet av tre kriser som kräver omstörtande lösningar; klimatkrisen, arbetslösheten till följd av den digitala revolutionen samt den ”skenande sociala ojämlikheten”. I brist på kämpande arbetarrörelser finns ingen broms längre, utan det hela kan gå ”så långt helvetet räcker”, om vi inte bygger motståndet.
”Vi börjar bli kapitalets slavar”, menade ordföranden för Hyresgästföreningen i Stockholm Simon Safari som försvarade allas rätt till bostad mot marknadshyror och utförsäljning av allmännyttan. Och Elin Gauffin kunde berätta om den växande gräsrotsrörelsen, ”gata för gata”, för att rädda hyresrätterna mot de grönblåas nya våg av bostadsrättsombildningar. I flera stadsdelar har motståndsgrupper med växande anslutning bildats. ”Den här gången kan vi vinna!”
Hyreskamp övergick i klimaträttvisa. ”Det krävs ett mycket starkare maktkritiskt hot”, menade Rut Elliot Blomqvist, redaktör för klimattidskriften Uneven Earth. De rika tänker rädda sig i ”beväpnade livbåtar” men vi måste skapa en rödgrön rörelse av aldrig tidigare skådat slag, för lokalt bestämmande och arbetarkontroll för omställning. En tanke som Samuel Jarrick från Klimataktion fyllde på med idén om medborgarråd utifrån Volvoarbetaren Lars Henrikssons bok ”Slutkört”, om bilindustrins omställning. ”Vi behöver en politisk omställningsstrejk för att lamslå ett dysfunktionellt system. Vi behöver bryta ett samhällskontrakt för att upprätta ett nytt”, menade Jarrick.
Göran Dahlgren, professor i folkhälso- och sjukvårdsfrågor, diskuterade sjukvården ur ett klassperspektiv och menade att Sverige gått längre i nyliberal avreglering
än något annat land. Vinstdrivna intressen får förtur och vården blir i strid med lag och etik alltmer ojämlik. En av de allra viktigaste välfärdsfrågorna är att återvinna den demokratiska kontrollen över den offentliga vården. Något som sjuksköterskan Katja Raetz underströk med siffror över växande hälsoklyftor där högutbildade i Danderyd i snitt lever arton år längre än lågutbildade i Vårby. Genom det så kallade NPM, New Public Management, fragmenteras vården, cheferna blir fler och krisen skylls på sjuksköterskebrist.
Seko Stockholms vice ordförande Gunnar Westin höll med om behovet av politisk strejk men varnade för att just det verktyget nu riskerade att förbjudas i lagförslaget om begränsad strejkrätt. Samtidigt hade den politiska strejken länge varit ”ett redskap som ligger och dammar högt upp i ett låst rum på LO-borgen”. Vi har, menade han, en fackföreningsrörelse som lider av dåligt självförtroende, och välkomnade allt tryck underifrån för att skapa nya förutsättningar för det politiska samtalet.
Det trycket underströks av Norra Järvas stadsdelsråds Arne Johansson i ett närmast bokstavligt brandtal mot social nedrustning, fattigdom, extrem trångboddhet och försämrade skolor i förorten. ”Vårt hus brinner”, citerade han Greta Thunberg och förde tanken till den sociala utslagningens bränder i Husby och på andra håll. I viss mening var samlingen ”ett historiskt möte” som för första gången förenade de olika rörelserna, menade Arne Johansson och manade till gemensam demonstration den 16 maj i Stockholm.
Och liksom vid det energiska stormötets upptakt ramades helheten in av skoleleven Ester från #fridaysforfuture som manade alla aktivister och arbetare att inte släppa taget nu, utan bygga vidare på det som startats inför den världspolitiska klimatstrejken i höst.
”Härligt möte som tände en glöd”, sammanfattades i en kommentar säkert de flesta deltagares upplevelse. Nu gäller att hålla den vid liv.
Håkan Blomqvist