”Alla på sjukhuset överens om att patientsäkerheten hotas”

▶ Ny besparingsbudget gör krisläget till det normala

▶ De anställda på Sahlgrenska menar att gränsen är nådd

▶”Vi vill varna våra nuvarande och framtida patienter”

 

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har länge dragits med besparingar. Men när 2019 års budget nu ska klubbas med krav på ännu mera nedskärningar, varnar de anställda för att gränsen är nådd. En av dem är underläkaren Cecilia Verdinelli som Internationalen har talat med.
– Vi har redan under innevarande år fått i uppgift att köra ikapp en budget för att få ner kostnader. Vi har ett anställningsstopp som är mycket mer långtgående och allvarligare än tidigare anställningsstopp. Men nu kommer också budgeten för 2019, där det handlar om väldigt stora neddragningar och en generell inriktning på att vi ska ”minska vårdproduktionen”, som det kallas, berättar hon.

Tidigare har politiker och sjukhusledning erkänt att problemen med långa vårdköer och

personalbrist är något negativt som man hoppas kunna komma till rätta med, men nu börjar de styrande istället framställa situationen som normal, menar hon.
– Jag uppfattar att det är första gången som regionpolitikerna talar om att vi måste minska hela sjukhusets produktion. Som många andra sjukhus i Sverige har vi exempelvis haft vårdplatser som vi inte har kunnat utnyttja, och hittills har vi fått höra att det är på grund av sjuksköterskebrist, och hela tiden har ambitionen så vitt vi fått höra alltid varit att öppna dem igen. Men nu har ledningen gått ut och sagt att det kommer aldrig bli fler vårdplatser på Sahlgrenska än vad som finns idag, säger Cecilia Verdinelli.
– Så jag ser en svängning nu där man tydligare talar om att minska ner och accepterar att det som var gårdagens brist är dagens normala. Man säger högt och tydligt att vi måste anpassa vårt utbud efter budgeten, och inte som vi hittills har gjort efter efterfrågan. Cheferna har börjat tala i de termerna. Det är nytt.

De konkreta konsekvenserna av den nya budgeten blir att hela avdelningar kan komma att tvingas stängas ner, samt att personalstyrkan ska minskas.
– Det här sjukhuset går till viss del runt tack vara att vi har många äldre och erfarna läkare som är över 65 år men som jobbar kvar heltid eller deltid eftersom de verkligen behövs för att hålla verksamheten under armarna. De är duktiga och respekterade läkare med hög status, men nu har flera av dem fått veta att de inte kommer att få jobba kvar, vilket känns helt absurt, säger Cecilia Verdinelli och tycker att politikerna ger väldigt mixade signaler.
– Dels antyder de att vi måste börja jobba effektivare, för de tror de att vi kan upprätthålla vårdproduktionen trots att vi inte är tillräckligt många anställda. Samtidigt säger de att vi måste anpassa produktionen inför en mindre budget och därmed producera mindre vård, säger hon.
– Politikerna pratar hela tiden om att vi överproducerar vård, det vill säga, de menar att vi utför mer än vad som har beställts. Och då menar de att vi måste utföra vård efter budget. Men den här så kallade ”överproduktionen” är inget som vi ser. Vi utför vård efter behov, nämligen. Situationen på akuter har visserligen blivit bättre de senaste åren, men det är inte så att det inte finns köer med folk som behöver vård.

Samtidigt ser hon exempel på hur pengar läggs på ologiska saker, som att sjukhuset måste remittera ut vissa patienter till privata vårdgivare eftersom man inte har tid att själva behandla dem.
– Jag skulle vilja ställa en fråga till politikerna som jag undrar väldigt mycket över, nämligen: vi på Sahlgrenska sjukhuset, liksom många andra stora sjukhus, lägger ut väldigt mycket vård på privata utförare på grund av våra köer. Sånt som ortopedi, dagkirurgi, starroperationer. Det är numera nästan rutin att vi fördelar ut de patienterna till privata utförare, och vad kostar egentligen det? Det är alltså sådan vård som vi har kompetens att utföra, men inte har tid med. Naturligtvis måste det leda till merkostnader. Varför diskuterar man aldrig den kostnaden, frågar sig Cecilia Verdinelli.
– Man behöver bara använda sunt förnuft för att förstå att det måste vara en av våra stora merkostnader, och det kommer ju snarare förvärras av de fortsatta nedskärningarna. Det är anmärkningsvärt hur ofta politikerna lyfter fram att personalkostnaderna skulle vara ett problem, men sällan eller aldrig har jag hört vad det kostar att vi remitterar ut patienter till privat vård.

Hur agerar ni anställda mot de här nedskärningshoten?
– De fackliga representanterna är naturligtvis inblandade i många möten och agerar så som de kan med konsekvensanalyser och arbetsmiljöfrågor och så. Och vi har kallat till ett möte där fler av oss som är lite mer på golvet ska diskutera vad vi kan göra. Men det stora, som jag tycker är väldigt intressant och positivt, är att även överläkarna nu har börjat kritisera sjukhusledningen öppet. Det kanske inte låter så dramatiskt, men det är väldigt ovanligt. Överläkare är vanligtvis väldigt lydiga och det ska väldigt mycket till innan de uttalar sig negativt, men nu är det många överläkare här på sjukhuset som är så oroade att de inte kan hålla tyst. Alla på sjukhuset är överens om att patientsäkerheten hotas, säger Cecilia Verdinelli.
– Det är nödvändigt att debatten förs utåt. Vi vill skicka ut en signal till allmänheten, till våra nuvarande och framtida patienter, så att de förstår allvaret i vad som händer.

Per Leander