AMLO (till höger) och hans stabschef, miljardären Alfonso Romo
▶ Tidigare talade AMLO om ekonomisk nationalism
▶ Nu har han svängt till höger i avgörande frågor
▶ ”Vi är inte emot affärsmän: Vi är emot korrupta politiker”
Mexikos nya president Andres Manuel Lopez Obrador (AMLO) började sin politiska karriär på 1970-talet i ”Institutionella Revolutionära Partiet” (PRI), men lämnade partiet ett decennium senare för att gå med i det nya oppositionspartiet till vänster grundat av Cuauhtémoc Cárdenas, partiet för den demokratiska revolutionen (PRD).
På den tiden lät AMLO ofta som att han ville återskapa den ekonomiska nationalism som introducerades av Cuauhtémoc Cárdenas pappa Lázaro Cár-
denas, som var president på 1930-talet.
AMLO pratade om att försvara det nationella oljebolaget PEMEX från privatisering, om att avvisa det Nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) och krävde en jämnare förmögenhetsfördelning. Det var ett program som gav honom stöd från såväl småföretagare som delar av arbetarklassen. Men när han senare i tre olika valkampanjer försökte bli president, hade han svängt till höger i alla dessa frågor. I dag verkar det vara väldigt lite kvar av AMLO:s ekonomiska nationalism.
AMLO: s ”Nationella projekt: 2018-2024”, det politiska program som han vann valet på, skrevs med hjälp av hundratals akademiker och andra experter. Programmet är på samma gång väldigt genomarbetat som medvetet vagt. Den övergripande principen är en uppmaning till partnerskap mellan regeringen och den privata sektorn för att genomföra ekonomisk utveckling, med inriktning på byggandet av infrastruktur: järnvägar, motorvägar och vägar på landsbygden. Detta var hans modell som borgmästare i Mexico City och det är hans modell idag: partnerskap med kapitalet korsat med förbättringar i vanliga människors liv. Han har inte skisserat ett socialistiskt program eller ens embryot för en progressiv ekonomi, utan snarare för en välmående kapitalism som är tänkt att expandera och på så sätt göra det möjligt att införliva dem som inte tidigare inkluderats, särskilt i städernas slum och de fattiga på landsbygden.
I ett tal nyligen, påpekade AMLO som vanligt att landets huvudproblem är korruption:
”Berömda sociala tänkare som Karl Marx har hävdat att de rikas förmögenheter skapas genom utsugning av arbetarklassen och kapital-akumulation. Men detta stämmer inte i Mexiko. I Mexiko skapas förmögenheterna genom korruption, inte genom utsugning”.
Under sin valkampanj nötte AMLO in budskapet ”Vi är inte emot affärsmän: Vi är emot korrupta politiker”.
Oavsett om AMLO faktiskt tror på sin nya ekonomiska teori eller inte, är det en hållning som gör att han kan bilda en politisk allians med landets bankirer och företag, eftersom han inte håller dem ansvariga som klass för landets sjukdomar. Och borgarklassen nåddes till sist av budskapet, även om det var i sista stund.
Innan valet skickade vissa företag brev till sina anställda där de varnades för att rösta på AMLO eftersom han skulle förstöra ekonomin och se till att de anställda förlorade sina jobb. Men nu efter valet råder fred och kärlek mellan AMLO och Mexikos affärselit. Direkt efter valet höll AMLO ett möte med företrädarna för näringslivet, och meddelade media efteråt: ”Vi litar på näringslivet och näringslivet har uttryckt sitt förtroende för den nya regeringen som kommer att förändra landet”.
Det statliga mexikanska oljebolaget Petróleos Mexicanos (Pemex), kommer snart att omförhandla kontrakt om hundratals miljarder dollar med 73 nationella och 20 internationella oljebolag, inklusive Exxon, Chevron, Total BP, Shell och många andra. AMLO:s regering kan eventuellt komma att ställa några blygsamma krav i de nya kontrakten, men det är osannolikt att det kommer att bli några större förändringar. AMLO lovade under valkampanjen att en regering ledd av honom inte skull genomföra några nya exproprieringar eller nationaliseringar inom energisektorn. Han gjorde liknande löften till bankirerna och industrialisterna. ”Vi kommer att stödja banksektorn och vi kommer inte att konfiskera några tillgångar,” sa han.
Precis som han försöker sluta fred med den mexikanska bourgeoisin, så håller AMLO ut en olivkvist till USA:s president Donald Trump. Trumps oavbrutna retoriska attacker mot Mexiko och mexikanska invandrare spelade liten roll i det här valet, som istället handlade om Mexiko. Alla kandidater fördömde Trumps rasism och hans krav på en mur mellan länderna som Mexiko ska betala.
Eftersom Mexikos ekonomi i pricip är helt integrerad i USA:s ekonomi, måste varje mexikansk regering, oavsett politisk färg, söka en fredlig samexistens med kolossen i norr. Nordamerikanska banker och företag och de politiker som de kontrollerar har makt nog att såväl bevara som krossa AMLO: s regering, vilket AMLO är väl medveten om.
Efter valet talade AMLO och Trump på telefon. AMLO sa: ”Vi är medvetna om behovet av att upprätthålla goda relationer med USA. Vi har mer än 3000 kilometer gemensam gräns. Mer än 12 miljoner mexikaner bor i USA som är vår viktigaste ekonomiska handelspartner. Vi kommer inte att slåss. Vi kommer alltid att söka efter en överenskommelse”.
Och Trump svarade på samma sätt: ”Jag tror att vi kommer att ha en fin relation. Vi pratade om handel, vi pratade om NAFTA, vi pratade om en möjlig separat deal mellan bara Mexiko och USA.”
Naturligtvis tror ingen på någonting Trump säger, och AMLOs diplomatiska uttalande måste förstås som en spegling av den geopolitiska verkligheten. Vi kan nog förvänta oss spänningar i framtiden när det kommer till frågor om ekonomi, migration och (bristande)respekt för Mexikos nationella suveränitet.
Huruvida AMLO:s regering kommer att kunna stå upp emot USA är en av många, än så länge, obesvarade frågor.
Dan La Botz
En längre version av artikeln
är tidigare publicerad i
Solidarity-us.org
Översättning:
Marco Jamil Espvall
