
Protesterna började när president Ortega ville ge mindre pengar till landets pensionärer. Samtidigt skulle de som arbetar betala mer till sin framtida pension. Presidenten tvingades ändra sig och stoppade förslaget. Men protesterna har fortsatt ändå. Foto: VOA
► President Ortega backade från sin kritiserade pensionsreform
►Trots detta växer proteströrelsen dag för dag
►”Det handlar om social rättvisa, frihet, och demokrati”
Förra veckan inleddes i Nicaragua med en mäktig manifestation mot regeringspartiet Sandinisternas censur och repression, mot president Daniel Ortega och hans fru vicepresidenten Rosario Murillo. Manifestationen var ett ett svar på fem dagars dödligt våld riktat mot mot dem som protesterat mot ändringar i socialförsäkringssystemet. I huvudstaden Managua tågade över hundratusen måndagen den 23 april. Sammantaget deltog kanske upp till 250 tusen personer över hela Nicaragua.
Den 16 april hade regeringen publicerat ett dekret om en minskning av pensionerna med 5 procent samtidigt som avgifterna till socialförsäkringarna skulle höjas från 10 till 13,5 procent för företagen och från 6,25 till 7 procent för anställda.
Dagen efter började mindre grupper protestera mot ändringarna i socialförsäkringssystemet. Studenter och pensionärer anslöt sig. Protesterna växte snabbt i styrka. Deltagarna strömmade till, och protesterna spred sig till flera orter.
Redan från första dagen attackerades demonstranterna av ”Sandinista youth”, som många betraktar som paret Ortega-Murillos huligangäng. Detta ledde till våldsamma konfrontationer. Polisen använde tårgas, och besköt studenterna med gummikulor och skarp ammunition. Även huligangängen besköt studenterna med hagelgevär. Studenterna byggde barrikader och kastade sten mot polisen och huligangängen. Bland protesterande studenter har flera pekats ut som provokatörer av studenterna själva. Studentrörelsen, som kallar sig för autoconvocados, självsammankallade, har dessutom pekat ut infiltratörer i ledningen som ska ha rapporterat om deras planer till myndigheterna. Det har även förekommit plundringar. Enligt vissa uppgifter var flera av plundringarna stödda av polisen.
Listan över antal döda under de fem våldsamma dagarna fortsätter att förlängas. ”Nicaraguan Centre for Human Rights” (CENIDH) har identifierat 43 döda. Två poliser och en journalist finns med på listan över avlidna. Det finns fortfarande oidentifierade lik och försvunna. Regeringen har inte uppdaterat siffran på 10 avlidna sedan den 20 april.

Far och son Álvaro Gómez. Sonen dödades under protesterna.
Álvaro Gómez var en de som fick ta emot ett besked om att hans son hade dödats under protesterna. På 80-talet förlorade han sitt ena ben när han stred i Sandinistarmén mot Contras. I ett videoklipp för Univisión Noticias berättar han om sin känslor.
– Den kula som dödade min son, jag vet inte var den kom ifrån, men det var en av dem: antingen polisen eller Sandinist Youth.
– Jag är en Sandinist, men jag är inte en sympatisör till Ortega-Murillo-familjen.
Även sandinister som har haft högre poster inom organisationen har protesterat mot mördandet av studenter, såsom författaren Sergio Ramírez, som var vicepresident i sandinistregeringen mellan 1985 och 1990. Vid prisutdelning av Miguel de Cervantes-priset, ett litterärt pris som årligen utdelas till en författare som skriver på det spanska språket, den 23 april i Madrid tillägnade han priset till Nicaraguas kämpande studenter.
– Låt mig att tillägna denna utmärkelse till minnet av de Nicaraguaner som har blivit mördade på gatorna de senaste dagarna för att ha krävt rättvisa och demokrati, och till de tusentals ungdomar som fortsätter att kämpa, utan några andra vapen än deras ideal, för att Nicaragua återigen ska bli en republik.
Flera hundra studenter fängslades. När några av de fängslade släpptes fria, lämnades de på en väg, barfota, med rakade huvuden, och med lite småpengar i fickan för att kunna ta sig vidare. Flera av de fängslade studenterna vittnade om misshandel och tortyr. Enligt polisen hade de frisläppta fångarna överlämnats till släktingar eller till kyrkliga organisationer.
Regimen försökte även tysta ner media under oroligheterna. Den 19 april stängdes fyra TV-nyhetskanaler ner från etern. Tre av kanalerna var tillbaka i etern efter sex timmar, men kanalen 100% Noticias kunde inte återuppta sändningar förrän efter fem dagar. Enligt Human Rights Watch (HRW) berättade fyra journalister att pro-regeringsgrupper hade angripit dem medan de rapporterade om protesterna. Lokala tidningar har rapporterat om ytterligare sju fler fall, enligt HRW.
Regeringen har överlag talat med tystnad, förutom vid några få tillfällen. I ett radioprogram jämförde vicepresident Rosana Murillo de protesterande med vampyrer, som behöver blod för att mata sina politiska dagordningar.
Lika mäktigt som förra veckan startade, lika mäktigt avslutades veckan. Lördagen den 28 april samlades åter igen över hundratusen i Managua, i en pilgrimsfärd för fred och rättvisa, sammankallad av den katolska kyrkan, dit även en stor bonde-karavan hade anslutit sig. Pilgrimsfärder förekom även i flera andra städer under lördagen.
Det började med protester mot ändringar i socialförsäkringssystemet. Detta var droppen som fick bägaren att rinna över. Men de mäktiga manifestationerna under den förra veckan handlade väldigt lite om socialförsäkringssystemet, som dessutom drogs tillbaka efter fyra protestdagar, utan om social rättvisa, frihet, och demokrati. I en intervju för ”Informationsbüro Nicaragua” listar Mónica Baltodano, ledare för den dissidenta sandinistiska renovationsrörelsen (MRS), de bakomliggande skälen till konflikten. Ett av skälen enligt henne ”är brist på frihet att uttrycka sig och mobilisera, eftersom varje försök till manifestation har varit föremål för repression av stormtrupper, eller direkt av polisen”.
Tony Karlsson