Ledaren # 47 2017
► Det duger inte att jaga enstaka svin
►#Metoo avslöjar ett djupt samhällsproblem
► Facken kan leda förändringen
Kunskap är ett märkligt ting. Svårast är kanske att beskriva processen när något går från att vara en brett accepterad bild av verkligheten till att bli en sanning som liksom känns i hjärtat. Nietzsche kallade det för att kunskapen övergår till att vara instinkt och det kanske är den bästa beskrivningen vi har att tillgå.
Det har sedan åtminstone några årtionden varit en tämligen brett accepterad sanning att det råder strukturell ojämlikhet mellan könen och att de flesta kvinnor bär på erfarenheter av hur män på olika sätt tagit sig friheter. Detta ”visste” vi. Ändå skakades verkligen samhället när hashtagen #Metoo tog över sociala medier med sin lavin av vittnesmål. Det var för mycket för att viftas bort, det var för öppet för att värja sig emot. Och det som vi alla redan ”visste”, VET vi nu
Mediala häxjakter på enskilda ”kända” förövare har inte kunnat förta kraften ur den process som sats i rullning. Istället har de stora kollektiva vittnesmålen från olika arbetsgrupper gjort att fokus i huvudsak hållits kvar på det centrala, att detta inte rör sig om enskilda svin, utan om ett brett och djupgående samhällsproblem. Att det inte heller rör sig om individuell upplysning blev uppenbart när medieprofiler med feministisk och progressiv framtoning finns bland förövarna.
Nu har uppropet #inteförhandlingsbart visat att inte heller fackföreningsrörelsen är fri från allvarliga övergrepp och sexistiska strukturer. Det är 1501 undertecknare och en uppsjö vittnesmål om allt från obehagliga sociala övertramp och anspelningar till våldsamma övergrepp, nästan alla med det gemensamt att de utförts av män som befinner sig i en högre position i den fackliga hierarkin i förhållande till offret.
Att ett fackligt upprop skulle komma är inte så konstigt egentligen, inte för att män med facklig position skulle vara exceptionellt korrupta eller sexistiska, utan på grund av de osunda maktstrukturer som i ett århundrade tillåtits växa fram inom arbetarrörelsen. Naturligtvis kan – och förmodligen kommer – dessa avslöjanden, liksom alla skandaler om korruption och lyxliv på medlemmarnas bekostnad, att användas för att slå mot fackets förtroende av dem som önskar en arbetsmarknad där de arbetsköparna har skyddad verkstad och de anställda ingen röst eller styrka. Det är framgår av många vittnesmål att just sådana hänsyn har gjort att många dragit sig från att anmäla ett övergrepp. Man har inte velat skada en redan pressad rörelse, men detta är strukturer som måste fram i ljuset och som måste bekämpas aktivt. Det är också en verklig chans att förändra tingens ordning.
Vi kan förstås inte förvänta oss att facken skall vara immuna mot fenomen som så uppenbart omfattar hela samhället, men däremot kan vi kräva att de skall vara en motkraft mot de patriarkala maktförhållandena precis på samma sätt som vi förväntar oss att facken skall vara en motkraft mot arbetsköpare och kapitalvälde.
Inte bara måste stigmat och skammen kring att vittna bekämpas. För att #metoo skall kunna få en djupverkande effekt så måste vi fokusera på de grundläggande maktrelationerna i samhället. Här har fackföreningsrörelsen en möjlighet att gå i bräschen. Det handlar inte bara om att kasta ut förövarna ur organisationerna utan om att förändra organisationerna som sådana. Gör #inteförhandlingsbart till ett avslutat kapitel, demokratisera de fackliga organisationerna.
