Det gäller negativ påverkan på miljö och vatten under mycket lång tid. Det gäller söndertrasad berggrund. Det gäller kortsiktig exploatering som sågar av grenen för alla långsiktiga näringar. Gruvbolagens provborrningar och exploateringsplaner fortsätter, men ingen vill riktigt ta ansvar för konsekvenserna.
I somras meddelade länsstyrelsen i Norrbotten att den inte tänkte yttra sig om planerna på en gruva i Gállok utanför Jokkmokk förrän den eventuella påverkan på världsarvet Laponia är tillräckligt utredd. Efter beskedet lämnade Bergsstaten över ärendet till regeringen som nu har beslutat sig för att lägga tillbaka frågan i knäet på länsstyrelsen och kräver att myndigheten tar ställning och kommer med ett yttrande senast den första december i år.
För sju år sedan provborrade gruvbolaget Blackstone Nickel AB i Vindelälvens naturreservat i Västerbotten. Detta trots att Grans sameby hade överklagat exploateringstillståndet eftersom borrningen skedde på våren och störde deras renskötsel under kalvningen. Det hela ledde till en miljon i merkostnader för samebyn som tvingades hålla sextusen renar från området. Renskötarna överklagade saken och fick rätt till ersättning av Mark- och miljödomstolen. Kort därpå gick Blackstone Nickel i konkurs.
Ersättningen på en miljon frös inne och istället fick samebyn femtiotusen kronor, den summa som Bergsstaten krävt av bolaget i säkerhet om någon tredje part skulle drabbas. Samebyn ansåg att Bergsstaten gjorde fel och överklagade beslutet till Justitiekanslern. Nu har JK kommit med sitt utlåtande.
Men även om Bergsstaten får kritik för att inte ha kontrollerat Blackstone ordentligt, liksom för att inte ha bett länsstyrelsen att göra en prövning av säkerheten på 50 000 kronor, så anser JK inte att myndigheten ska betala ut skadestånd till samebyn. Det är alltså inte Bergsstatens fel att provborrningen ägt rum, trots att det är Bergsstaten som delar ut tillstånd till exploatörerna.
Hur det kommer att gå i den mest omfattande rättegången i Skellefteå tingsrätts historia återstår att se. Den 17 oktober inleds rättegången där det ska avgöras om det svenska gruvbolaget Boliden ska betala 120 000 tusen kronor i skadestånd till var och en av de nära 800 chilenare från hamnstaden Arica i norra Chile som blivit sjuka av arsenik från Rönnskärsverken. Arseniken kom med tre fartygslaster arsenikhaltigt avfallsslam under åren 1984-85 eftersom Boliden betalade det chilenska bolaget Promel för att upparbeta avfallet. Promel gick i konkurs och avfallet låg i många år på ett upplag och gifterna spreds i de intilliggande bostadsområdena. Boliden tillbakavisar idag alla krav på skadestånd och tycker inte att bolaget har ansvar efter så lång tid.
Men Boliden är inte så piggt på att ta ansvar för giftutsläpp som ligger närmare i tiden heller. Vid Kevitsagruvan i Sodankylä i finska Lappland har metallhalterna i grundvattnet ökat märkbart sedan gruvan drog igång sin verksamhet 2012, enligt en rapport från i år. Rapporten visar att de förhöjda halterna beror på en läcka från gruvans bassäng med förorenat vatten.
I Kevitsagruvan bryts koppar och nickel. Den är Finlands största och ägs av Boliden. De förhöjda metallhalterna har uppmätts i närheten av just bassängen för förorenat vatten. Mätningarna visar att nickelhalten har ökat från den tillåtna maxgränsen för dricksvatten på 20 mikrogram per liter, till 25 mikrogram. Två år innan gruvdriften startade var nickelhalten i samma område endast 9,3 mikrogram per liter.
Trots det anser Bolidens miljöchef att grundvattnet inte kan anses vara förorenat. Lapplands Närings- trafik- och miljöcentral vill inte uttala sig om saken utan säger bara till finska Yle att tillståndsvillkoren inte har brutits. Både miljöchefen och NTM hävdar att det inte finns något läckage.
Gruvbolagen försöker nära nog alltid att slinka undan ansvar för de allvarliga miljökonsekvenser som deras exploatering ger upphov till. De drivs av kortsiktigt profittänkande. Men att varken regeringen, länsstyrelsen eller Bergsstaten vill ta fullt ansvar för konsekvenserna av de beslut som de till syvende och sist har varit med och fattat på ett eller annat sätt, det är bara kortsiktigt politiskt spel för gallerierna.
Emma Lundström
