► Nya avslöjanden i en stämningsansökan mot Saudiarabien
► Det svåra är att skilja genuina konspirationer från fantasier
► Hur än utfallet i rättegången blir så lär ingenting hända
Varje år, lite lagom till årsdagen för terrorattackerna mot World Trade Center, släpps en ”rapport” eller ”nya avslöjanden” om Saudiarabiens inblandning i terrordåden. För den luttrade är det mesta bekant, och det är lätt att genomskåda många av de spektakulära påståendena. Nog för att kungahuset Saud vore kapabla och korrupta nog för att ha ett finger eller fler med i planeringen eller utförandet – de flesta av flygplanskaparna var trots allt från Saudiarabien – men vad skulle det egentligen tjäna till, för deras del? USA har länge varit en trogen partner i ett långvarigt äktenskap, så varför skulle Saudierna ta risken när alliansen redan innan 2001 var så förmånlig för deras del?
Nu är det dags igen. New York Post publicerade i helgen en text författad av Paul Sperry från Hoover-institutet som redogör för nya avslöjanden i en stämningsansökan mot Saudiarabiens regering. Den här gången påstås Saudiarabiens ambassad ha genomfört en ”dry run”, lite som en generalrepetition, två år innan attacken, genom att betala för två saudiska medborgares flygresa från Phoenix till Washington. Väl på flyget ska de två saudiaraberna ha betett sig konstigt och aggressivt, frågat många tekniska frågor, och försökt ta sig in i cockpiten. Allt för att, enligt stämningsansökningens juridiska ombud Sean Carter, ”utmana säkerheten ombord på amerikanska flygplan”.
Flygpersonalen tyckte att deras beteende var så pass märkligt att de nödlandade i Ohio, där de två männen häktades av FBI.
Efter utfrågning släpptes de två, men när de visade sig umgås med en känd terrormisstänkt öppnade FBI en grundligare utredning. Den kom fram till att de två hade utbildats i al-Qaidaläger i Afghanistan. och deltagit i seminarier med Anwar Al-Awlaki.
Trots att lobbyister som står den saudiska regeringen nära arbetat hårt för att få stämningsansökan avslagen, verkar den nu ha godkänts för rättegång. Det ska bli intressant att se vad resultatet blir; allt tyder på att den saudiska ambassaden faktiskt betalade för de två männens biljetter. Men det finns anledningar att vara skeptisk. Hoover-institutet, som artikelförfattaren tillhör, har länge varit förknippade med grova islamofobiska lögner. Och Paul Sperry är författare till flera konspirationsteoretiska böcker, däribland ”How Muslim Spies and Subversives Have Penetrated Washington”.
I det här fallet rör det sig om uppgifter som är väl bekräftade, och misstankarna har funnits redan från första början. Ett problem är dock att Saudiarabien får klä skott för allt som händer i Mellanöstern; är det inte kungariket Saud som sägs ligga bakom allt ont så är det Iran.
Likt en inverterad version av ”Sions vises protokoll” räcker det med att någon viskar, med en finurlig glimt i ögonen, att det är ”Saudiarabien som ligger bakom det hela” för att allt ska bli uppenbarat. Efter ett sekel av statskupper sponsrade av Storbritannien eller USA, maktlöshet och kaos, förnedring och ockupation, så är Mellanöstern förståeligt nog dränkt i konspirationsteorier.
Konspirationerna stannar tyvärr inte där, utan överförs till rapporteringen från området. Lyft på vilken sten som helst och konspirationens ångor stiger som från ett träsk. Det svåra ligger i att skilja genuina konspirationer från fantasier – har Mossad lagt sig i och söndrat politiken i många av områdets länder? Självklart. Försöker Iran, Saudiarabien, Turkiet och Israel kontrollera olika beväpnade grupper för att flytta fram sina positioner? Antagligen. Men var drar vi gränsen? Hur ser skytteltrafiken med vapen i regionen faktiskt ut?
Den islamofobiska högern i Amerika tror att Obama var en muslimsk infiltratör som ”skapade IS”; det finns en förvriden spegelbild av det här i vissa delar av vänstern, som tror ungefär samma sak. Som konflikten mellan Qatar och Saudiarabien visar så finns det inga enhetliga block som går att föra samman längs etniska eller sekteristiska linjer; sprickorna löper längs ideologi och materiella intressekonflikter, precis som i västvärlden.
Men hur ska vi tolka de här senaste avslöjandena kring Saudiarabien? The Atlantic publicerade för mer än ett år sedan intressanta fynd från kongressens utredning om attackerna. Under sin tid i USA höll de framtida flygplanskaparna regelbunden kontakt med den saudiska ambassaden, och personer inom den saudiska kungafamiljen bistod med pengar och falska pass. Ambassaden förnekar naturligtvis alla anklagelser. Hur än utfallet i rättegången blir så lär ingenting hända. Trump reste trots allt till Saudiarabien och la händerna tillsammans med deras ledare på en självlysande jordglob av glas av en anledning. Äktenskap baserat på rikedom och säkerhet håller länge, hur lögnaktiga och föraktfulla dom än har blivit.
Hampus Byström
