”Varför är du så upptagen av hur Hitler kunde segra i Tyskland? Är du jude eller?”
Frågan ställdes av en arbetskamrat vid lärarutbildningen under det sena 70-talet.
Jag är född 1940 och min personliga erfarenhet av det andra världskriget är begränsad till barndomstidens stämningar. På kartan markerade storbrorsan arméernas positioner. På nätterna rädsla för bombangrepp och alla fönster i Visby mörklagda med skivor. Det fanns sotade lampor med starkt avgränsat ljus. Dessa barndomsminnen utgör kanske en resonans till mitt intresse av att förstå vad det var som hände.
För visst är jag i någon mening ”upptagen” av demokratins avgörande nederlag i Tyskland, det följande världskriget och Förintelsen. Hur kunde världens starkaste arbetarrörelse duka under?
En idag aktuell frågeställning.
I en rapport från 1937 beskriver USA:s utrikesdepartement fascismens framväxt som de rikas och medelklassens naturliga självförsvar gentemot missnöjda massor som går åt vänster med den ryska revolutionen som förebild: ”För att inte massorna, förstärkta av besviken medelklass, åter ska röra sig åt vänster måste fascismen segra.”
Man kan påminna om att i världskrigets slutskede bombades de stora tyska städernas arbetarområden för att förhindra en befarad social revolution i Tyskland efter kriget.
Den amerikanska rapportens rekommendation var att ”ekonomiska eftergifter kommer att visa sig vara den säkraste vägen till världsfred”. En slutsats som grundades på uppfattningen att fascismen var ett system i samklang med USA:s egna intressen.
Eftergifterna gav Hitler tid att rusta för erövringskrig där den tyska kapitalistiska ekonomin sökte tilltvinga sig ”lebensraum” i öst för att kompensera för bristen på kolonier. Detta kostade över 60 miljoner människor livet i Europa.
Varför denna seglivade myt om att Hitler kom till makten i demokratiska val? Som mest fick nazisterna 37,4 procent i valet den 31 juli 1932. I nyvalet några månader senare, efter att ha förlorat två miljoner röster, fick de 33 procent, detta trots generöst bistånd från de tyska storföretagen.
Socialdemokrater och kommunister fick tillsammans 37,3 procent och var alltså större i detta det sista val innan kriget som i någon mening kan kallas demokratiskt. Nazisterna kunde ha varit på väg ut, men efter fyra månader besatt de oinskränkt makt. Hur kunde detta ske?
Som parlamentarisk nödlösning hade Hitler den 30 januari 1933 upprättat en koalitionsregering tillsammans med Tysknationella Folkpartiet och fick till stånd nyval redan den 5 mars.
Riksdagshusbranden den 27 februari gav Hitler förevändning att arrestera samtliga kommunistiska riksdagsmän. Alla socialistiska tidningar förbjöds. Yttrande och tryckfrihet upphävdes och polisen fick rätt att gripa alla Hitlers motståndare. Endast nazister och nationalister tilläts propagera inför valet den 5 mars 1933 där nazisterna fick 43,9 procent.
Inte ens i detta ofria val fick Hitler egen majoritet.
När den nya tyska riksdagen samlades den 23 mars 1933, lade Hitler fram ett lagförslag som gav honom oinskränkt makt. Samtliga riksdagsledamöter från kommunistpartiet hindrades av polis att närvara, liksom många socialdemokrater.
Alla borgerliga partier röstade ja till Hitlers lagförslag; det liberala Statspartiet (motsvarande dåtida svenska Folkpartiet), Bondepartiet (motsvarande svenska Bondeförbundet), Bayerska Folkpartiet (med goda förbindelser med svenska Högerpartiet) och två kristdemokratiska partier, ett katolskt och ett protestantiskt.
Med röstsiffrorna 441 mot 94 avskaffades demokratin och den nazistiska diktaturen var ett faktum. Socialdemokraterna röstade nej men erbjöd sig att stödja Hitlers utrikespolitik och hans omorganisering av fackföreningarna enligt fascistisk modell. Nu var Hitler oförhindrad att krossa facket, upprätta koncentrationsläger och genomföra folkmord.
Mellan 1933 och 1938 ökade företagens vinster från 6,6 till 15 miljarder mark och lönerna sjönk under nivån före krisen.
Svarar myten om Hitlers ”demokratiska” makttillträde mot behovet av att se historien som i första hand resultat av enskilda individers ondska eller godhet? Förväntas vi anklaga den parlamentariska demokratin och helt glömma bort att det var de borgerliga partierna som 1933 helt medvetet utsåg Hitler till diktator?
Lars Lundström
