I Putins Ryssland riskerar Pussy Riot alltid att gripas

Pussy Riot på Lobnoye Mesto vid Röda Torget i Moskva. Foto: Denis Bochkarev

Att som vanlig medborgare, politisk aktivist eller konstnär höja rösten mot den ryska regimen kan få obehagliga konsekvenser. I många fall sluta med frihetsberövande. I början av augusti utvisades den uzbekiske journalisten Ali Feruz till sitt ”hemland” där han riskerar att torteras till döds för sin journalistiska verksamhet. Den ukrainske dokumentärfilmaren Oleg Sentsov sitter fängslad sedan fyra år. I tisdags greps två medlemmar i Pussy Riot, igen. Brott: de utförde en fredlig aktion till stöd för Sentsov.

I tisdags var det återigen dags för den ryska regimen att gripa medlemmar ur den feministiska punkgruppen Pussy Riot. Olga Borisova och Maria Alyokhina hölls frihetsberövade i flera timmar efter att de hade vecklat ut en banderoll på en vägbro i Yakutsk i östra Sibirien. Aktionen ackompanjerades av färgglad rökkaskader och på banderollen stod det “Free Sentsov”. Enligt polisen greps de för att de hållit en icke godkänd protest och de skulle dessutom ha tvingats igenom ännu en domstolsprocess om inte domaren, enligt vad Borisova senare skrev i sociala medier, hade hittat brister i polisens hantering av fallet.
Maria Alyokhina har tidigare suttit 21 månader i fängelse tillsammans med Nadezhda Tolokonnikova för ”huliga­nism motiverad av religiöst hat” efter att de kritiserat den ortodoxa kyrkan genom att framträda i en katedral 2012. Den ukrainske filmaren som Pussy Riot-medlemmarnas aktion riktade stöd till, Oleg Sentsov, har i dagsläget avtjänat fyra av de 20 år i ett fängelse i Yakutsk som den ryska regimen dömt honom till. Sentsov greps i maj 2014 och straffet fick han för att han opponerat sig mot Putins annektering av Krimhalvön, även om åtalet innehöll många märkliga punkter som av många avskrivits som fiktiva. Amnesty International menade att rättegången mot Sentsov liknade de skådeprocesser som ägde rum under Stalintiden. Han är en av åtminstone tio ukrainare som sitter i ryskt fängelse på tveksamma grunder.

I september förra året lyckades Oleg Sentsov smuggla ut ett brev från fängelset. Där beskriver han bland annat hur han blev misshandlad av förhörsledarna innan rättegången. Sentsov har två barn som både befinner sig i tidiga tonåren men han har undanbett sig besök av familjen under rådande omständigheter.
Pussy Riot är inte de första att protestera mot att filmskaparen sitter fängslad och de kommer definitivt inte att vara de sista. Många av hans välkända kollegor i filmbranschen, som Pedro Almodóvar, Ken Loach, Béla Tarr, Mohsen Makhmalbaf och Wim Wenders har krävt att han ska släppas fri.

Journalisten Ali Feruz, vars riktiga namn är Khudoverdi Nurmatov, har mött ett annat öde än Oleg Sentsov. Natten till den tredje augusti i år dömdes han till utvisning till Uzbekistan i en domstol i Moskva. Trots att han egentligen borde ha haft tio dagar på sig att överklaga domen sattes han i ett nytt fängelse i staden, ett fängelse som har börjat kallas för ryska Guantanamo.
Ali Feruz föddes i Uzbekistan men är uppvuxen i Ryssland. Hela hans närmaste familj har ryskt medborgarskap. I studieåren valde han att studera i Uzbekistan och rapporterade då om Karimovs auktoritära regim. För detta blev han gripen och torterad. De försökte även tvinga honom att bli agent för landets säkerhetspolis. Något han vägrade. Istället lyckades han fly tillbaka till Ryssland för nio år sedan. I det forna hemlandet har han sökt asyl men fått avslag.
Sedan återkomsten till Ryssland har Feruz arbetat som journalist på den regimkritiska tidningen Novaja Gazeta, där han med pennans hjälp strider för de mänskliga och demokratiska rättigheterna. Det viktigaste arbetet han har gjort rör avslöjanden kring hur illa migrantarbetare behandlas och hur nationella minoriteter diskrimineras. Han har även varit med och grundat fackföreningen Independent Trade Union of Journalists som har spelat en viktig roll i rapporte­ringen kring de brutala attackerna mot hbtq-personer i Tjetjenien. Ali Feruz är själv öppet homosexuell, vilket är brottsligt i Uzbekistan.
Orsaken till utvisningsbeslutet skulle enligt domstolen vara att han brutit mot migrantlagarna. Det verkliga skälet är med största sannolikhet hans journalistiska och fackliga arbete.

När domstolen meddelade domslutet om utvisning till Uzbekistan klockan 01.00 natten till den tredje augusti försökte Ali Feruz sticka upp handlederna med en penna. Hans advokat lyckades stoppa honom. Han ska även ha försökt ta sitt liv i häktet.
Efter ett massivt uppbåd från politiska nätverk och människorättsorganisationer som Reportrar utan gränser och Amnesty, beslutade Europadomstolen i förra veckan att ta sig an fallet och gick ut med en varning till Ryssland: utvisningen av Ali Feruz är olaglig så länge domstolens beslutsprocess pågår, något som kan ta upp till sex månader.
I tisdags fick så omvärldens reaktioner effekt. Då kom beskedet att Moskvas stadsdomstol upphäver utvisningsbeslutet, som fattades i en av stadens mindre domstolar. Detta var inte givet eftersom det i Ryssland finns en lag sedan 2015 som gör det möjligt för domstolar att ignorera Europadomstolen.
Ungefär samtidigt som Olga Borisova och Maria Alyokhina tillfälligt greps, som en följd av en fredlig manifestation till stöd för en samvetsfånge, fick Ali Feruz veta att han kan komma att återfå sin frihet och slipper skickas till ett land där hans liv är hotat. Men än så länge sitter han, enligt uppgifter på tisdagskvällen, i Rysslands Guantanamo i Moskva.

Olga Borisova, Maria Alyokhina, Oleg Sentsov, och Ali Feruz är inte de enda som råkat ut för den ryska statens i det närmaste nolltolerans mot politisk opposition, organisering och aktivism. Bara under det senaste året har över 2000 människor gripits för politisk aktivism i Moskva och Sankt Petersburg. Sedan massprotesterna mot valfusk och korruption 2011 och 2012 har regimens respekt för de mänskliga rättigheterna minskat påtagligt. Repressionen har ökat markant, rättsapparaten är politiserad och yttrandefriheten – liksom demonstrationsfriheten har kringskurits mer och mer. Antalet fångar som kan sägas ha dömts på politiska grunder har ökat dramatiskt.
Eftersom i princip all opposition uppfattas som ett hot mot makten vänds det statliga våldet mot regimkritiker och människorättsförsvarare som inte sällan utsätts för tortyr och misshandel. Straffriheten är utbredd.
Om Ali Feruz släpps fri är det ett litet ljus i ett ganska omfattande mörker på den ryska människorättsfronten.

Emma Lundström

 

Dela